Den senaste tiden har jag börjat lära känna bebis lite bättre.
Jag kan nu läsa honom och förstår ganska ofta vad det är han vill när han är ledsen eller grinig.
Dom gånger jag inte fattar blir jag nog dock nästan mer uppgiven än innan. Har man provat alla beprövade knep och ingenting fungerar så blir det lätt att man misstänker att bebis kanske på något sätt inte mår bra.
Vad kan det annars vara?!
Jag misstänker dock att bebisar är mer komplexa än vad man tror. Att det kanske inte alltid är så enkelt som till exempel hunger, trötthet eller ont i magen.
Aja, i och med att bebis inte kan kommunicera bättre än att gnälla så kommer jag inte få veta vad han vill dom där gångerna när ingenting annat fungerar än på ett tag.
Det är något att se fram emot framöver.
I alla fall. Nu när jag förstår bebis bättre så fattar jag ofta när det är dags för bebis att sova.
Jag kan lägga bebis innan han blir sådär hysteriskt trött och gnällig.
Det kan bli lite gnäll ändå men relativt snart så somnar han oftast in.
Jag har inte satt mig in i några "metoder" för att få bebis att somna.
Han får som sagt ibland ligga och gnälla lite men uppgraderas gnället till hysteriskt skrik så tar jag upp honom och går runt med honom eller lägger mig med honom i sängen.
Jag kan inte tro att det på något sätt skulle vara bra för bebis att ligga och skrika hysteriskt tills han somnar.
Visst, det kanske slutar med att jag alltid får gå runt med honom eller lägga mig med honom för att få honom att somna. Men men, den dagen den sorgen + att det är ganska mysigt att ligga tillsammans med en trött bebis som håller på att somnar.
Nu när bebis är superrullaren så gäller det att gardera sig när sovning sker på höga höjder.
Antingen sover bebis mellan oss eller som på bilden nedan, i skyddet av ett kuddfort.
Och ja, han sover i sin egen säng också, ganska ofta också för den delen.
