Hejdå McD.

Idag sa ju upp mig efter 12 år på McDonald's. 12 år som har givit mig min sambo och massor av vänner. 12 år där jag gått från 16-åring som tyckte det bästa i livet var att dricka häxblandning och röka till 28-åring som tycker det bästa som finns är bebismys. Det är oerhört vemodigt att sluta men det känns ändå väldigt rätt.

Från och med ganska snart finner ni mig på Ica istället.

Tack till alla underbara människor jag träffat genom åren!

Puss puss.

Crazy day.

En miljon packade kartonger senare (eller kanske 4 iallafall), en bebis på vift, ett genomfört projekt som leder till spännande förändringar och en bebis som vägrat sova = min dag.
Imorgon slutförs det spännande projektet och vi får även nycklar till huset.
Det är mycket nu, mycket mycket mycket...

Relax.

Jag försöker just nu ignorera det faktum att vi får nycklarna till huset imorgon kl 14 och således kan påbörja våran flytt. Jag orkar inte packa, städa, tvätta eller ens tänka just nu. Jag försöker bara slappa i några minuter nu innan jag faktiskt måste göra någonting.

Husbilder 2.

Husbilder.

Imårrn.

Imorgon genomförs slutbesiktning på vårt hus vilket kort och gott betyder.
1. Att vi kommer att kunna få se huset, förhoppningsvis ganska klart.
2. Vi endast befinner oss millisekunder/minuter/dagar från att få nycklarna i vår hand och få börja flytta.

Jag ska försöka ta någon bild eller 34 men då jag slängt kameran i golvet är jag begränsad till iPhone-fotografering och det är inte alls lika roligt som Nikon-fotografering

Återkommer även med rapport hur det blev med den där sovmorgonen som jag nu räknar med. Bebis har i alla fall sovit och varit vaken som jag önskat idag så förutsättningarna är goda.
10 dagar till 1-årsdagen. Är det då man måste sluta kalla honom för bebis?.

Rutiner.

Jag kämpar med en förändring av bebis sovrutiner för att förhoppningsvis skapa en bebis som sover mer nattetid. Målet är att gå från de nuvarande 3 tupplurarna på dagen och 10 timmars nattsömn till 2 dagslurar och 12 timmars nattsömn.
Nu har bebis lyckats hoppa över sin traditionella lunchlur och vi kämpar nu mot att hålla honom vaken till kl 15.00 för att ha en chans att lyckas uppnå målsättningen. Det börjar dock bli liiiite grinigt nu men förhoppningsvis blir slutresultatet värt en tillfälligt grinig bebis.

Imorgon när jag lyckats med mitt mål och fått sovmorgon till minst 08.00 så ska jag börja skriva min bok hur man skapar en grym bebis. Hehe

Ingen rast.

Då har vi äntligen påbörjat veckan då vårat hus ska vara färdigt och vi ska flytta. Jag började morgonen med megatrötthet och en mysig aning till migrän som gjorde mig allt annat än pigg och glad. Bebis bestämde att han skulle använda mig som studsmatta, samtidigt som han bet mig i kinden och vrålade. Trevligt!

Jaja, lite mindre migrän nu iallafall och det var ju tur för jag har alldeles för mycket att göra för att kunna bli sängliggande. Veckan bjuder på spännande aktiviteter som tvättmaskinslagning (för 4.e gången. jippi!), slutbesiktning, inköp av diverse möbler, spännande hemligheter och då slutligen flytt.

Om jag överlever den här veckan så ska jag ge mig själv någon slags pris, typ "Världens grymmaste person"!.

Puss på er.

Nästan för mycket.

För att ha varit vakna i 6 timmar har vi nästan hunnit med lite för mycket. Det faktum att vi vaknade och gick upp vid 7.00 på en lördag är också lite för mycket.
Med en flytt som stundar om exakt en vecka känns det som att det är dags att på riktigt ta tag i packandet. Jag har visserligen redan packat i flera veckor (man kan aldrig vara för proaktiv) och haft som mål att packa minst 2 kartonger om dagen den senaste tiden. Jag har tyvärr inte riktigt hunnit med att leva upp till min packningsambition de senaste dagarna och med en vecka proppad med aktivitet framför oss är det alltså dags att sätta igång.

Så nu 6 timmar senare har jag hunnit med.
- Handla
- Städa
- Vika tvätt
- Tvätta tvätt
- Diska
- Planerat om blommor.
- Packa 2 kartonger.
- Packa en resväska.
- Rensat skafferiet.
- Matat barnet.
- Duschat barnet
- Tagit en kortare lur.

Nu tar vi en välförtjänt paus (= jag bloggar, bebis försöker stänga av datorn/så sönder datorn/bita mig i armen/rulla runt i sängen/klättra upp i fönstret) men snart är det dags igen.
Påminn mig om att aldrig flytta igen.

Walk on the line.

Min bebis har en stark egen vilja och vill inte riktigt göra som man ska. . Gåvagnen ska man helst inte gå med och om man nu ska det, gärna inte på det sättet som det är tänkt. Allt annat som man kan använda som rullator är dock väldigt populärt. 

Med allt menar jag också allt.

Stå själv funkar väldigt bra det också, det vill säga tills bebis kommer på att han faktiskt står helt själv, får panik och sätter sig ner igen.

I kaoset.

Jag är så redo att flytta nu men vi vet fortfarande inte riktigt vilken dag det kommer att ske. Senast nästa torsdag men förhoppningsvis nästa tisdag är status just nu, mer definitivt besked ska vi iallafall få på fredag.
Just nu befinner sig vårt hem i ett kaosartat skick med kartonger och packning mest överallt och flyttstressen är total. Vi ligger lyckligtvis dock ganska bra till gällande packningen och varje dag packar jag ytterligare lite.
Förutom flyttstress så finns annan stress också men den får jag återkomma till en annan dag.
Nu är det dags att packa lite till...

8.00

Klockan är bara barnet och jag har redan hunnit ta hand om sinnessjukt mycket tvätt, disk samt städat. Jag vet inte om jag ska vara nöjd eller sörja livet då att gå upp så sent man kunde var standard.

Idag får vi förhoppningsvis ett 100%-igt svar angående vilken dag nästa vecka vi får flytta och tillbringar därav dagen med att packa och fixa. Jag kan även glädjas åt att "How I meet your mother" börjat igen och ser fram emot bebis förmiddagslur då detta ska avnjutas.
Trevlig tisdag!

Shake that booty.

Trevligt att bebis gillar att dansa
men det finns en del att önska
gällande musiksmak och taktkänsla.

Mount Everest.

Min son ska bli bergbestigare när han blir stor. Övning ger färdighet.

Tålamod.

Jag har nog alltid vetat att jag är en person som inte har sådär superbra tålamod. Detta sätts numera dagligen på prov. 

Idag vill "vi" (=bebis) inte äta gröt eller mat. Jag gör pannkakor till bebis, han vill inte äta dom heller. Gegga ner hela sig och sin omgivning med pannkaka går dock bra.

"Vi" vill sedan stoppa ner händer och huvud i toalettstolen, dra ur kortet ur digitalboxen 37 gånger (ingen överdrift) och riva ur alla kläder jag försöker packa.

Lägg till lite lek med använda blöjor, slicka på en smutsig mopp samt bita sin mor i axeln (flera gånger) och tålamodet är officiellt slut.

Crazy baking.

Idag är det avancerad bakning på G. Cinnamon/Raisin-bagels står på agendan och jag kan efter många timmar konstatera att det tar en jävla tid att göra bagels.
Utlåtande kommer senare!

2 stycken.

Här bjuder jag på ett smakprov på tapeterna i sovrummet och köket i huset. Jag är nöjd! Vad tycker du?

Klätterapa.

Vi har en blivande bergsbestigare till son. Jag tycker fortfarande att det är konstigt att han kan klättra
men inte gå dock.

Sirap.

Bebis är sjuk men piggare än igår. Jag är trött och har ont i halsen och absolut inte piggare än igår.
Det här med höst känns ganska bra just nu när man känner att hålla sig hemma och ligga under en filt är det bästa man kan göra.

Tillbaka.

Jag kan inte sova nu igen. Det underlättar inte heller att jag vakar över en sjuk bebis som sover jätteoroligt.
I mitt nästa liv ska jag bli en sån som kan sova.

Move that body.

Ena sekunden däckar febern bebis. Minuter senare är energinivån betydligt högre.

Grattis Bebis 11 månader!

Ännu en månad har passerat och det är nu endast en månad kvar till 1-årsdagen. Helt galet! Är det då man inte får kalla bebis för bebis längre? Neee, det tror jag inte. Bebis måste han få vara ett tag till.

Hur har månad 11 varit då? Jo tack, bara bra. Bebis liknar inte alls längre det lilla kolli som vi fick hem från sjukhuset förra hösten. Nuförtiden har han blont hår med massa lockar (stackars unge), är megalång och har under månaden även lyckats få 2½ nya tänder.

Vanliga företeelser under månad 11:
- Reser sig upp, mot precis allt.
- Klättrar. Gärna upp för stegar, bänkar och diskmaskiner.
- Kan tugga ganska bra och äter numera macka varje dag.
- Pratar hela tiden. Säger gärna mamma och pappa.
- Förstår ganska mycket av vad man säger men absolut inte ordet nej.
- Kryper i galet hög fart.

Månaden har även bjudit på den andra sjukdomen, min första längre stund utan bebis och en bebis som kan stå utan stöd.

Det är numera svårt att spekulera vad som händer framöver men det där med att gå kanske inte är jättelångt bort? Bebis verkar dock ganska feg gällande detta så vi får väl se hur länge det dröjer.
Saker som garanterat händer till 1-årsdagen är att bebis (och vi också) kommer att ha flyttat till hus och bebis kommer att ha ett eget rum. Scary!

Illa.

Bebis är så sjuk. Stackaren har massa feber och tycker livet ät pest. Sova vill han inte och ligga i sängen går inte för sig.





Uppgiften att fungera som mänsklig madrass är dock ganska trevlig. Bebismys kan man aldrig få för mycket av.

Sleepless in London.

Jag är gammal! Varför var det ingen som varnade mig att jag mina Ibiza-dagar snart skulle vara över?
Hur har jag nu kommit till denna slutsatsen? Jo det ska jag berätta!

Trevlig dag igår med tropisk värme, promenix och fönstershopping. När dagen blev till kväll mötte jag upp Emma för lite AW med hennes jobb. Efter det kan jag även konstatera att jag faktiskt kan kommunicera på engelska. Jaja. Vidare till thairestaurang där middag (och sjukt mycket förrätt) intogs kl 22. Sinnessjukt mätta traskade vi hem igen. Väl hemma somnar Emma på ungefär 34 sekunder (inte skräll) och jag på ungefär 389 sekunder (megaskräll). Sen när åker en ungdom som jag till London och somnar tidigare är någonsin? Vad hände med galna utekvällar som slutade framåt morgonen?
Värt att notera är att vi dagen innan också somnade i "vettig" tid.

I och med att jag somnade typ innan solen gått ner vaknar jag kl 05.45 och kan inte somna om.

Det där med somna om tror jag dock att jag ska kunna få ordning på (så gammal är jag inte ännu) men jag tror tyvärr att jag får acceptera att mina Ibiza-dagar är bakom mig!

Idag väntar brunch, shopping, manikyr och förmodligen läggdags kl 22. Det blir grymt!

Blaj blaj.

Min mobil och jag har separerat. Troligtvis åker den runt runt i Londons tunnelbanenät eller så har den hittat ett nytt hem hos en mobiltjuv. Vi kan nog iallafall konstatera att chansen att jag någon gång kommer återse den är minimal.

Nu hoppas jag min grymma sambo kan försöka hantera alla borttappademobil-frågor från Sverige och att jag inte behöver vara mobillös så länge.

Sansa dig!

London är fantastiskt! Fint väder, fina vyer och finfin shopping. Efter 5 timmar shopping (på bara 4 butiker) blev min shoppingpackning för tung och jag fick återvända hem till Emma för att dumpa min last! Nu känns det som om det är dags att lugna sig lite med shoppingen!


Nu höstfärgar jag håret och sen ska jag ut och kika på fina London igen. Life is good!







Dagens fångst.