I framtiden.

Jag hoppas att jag någon gång mer i livet kommer få uppleva en riktig sovmorgon igen. 

En sån där när man kanske vaknar till och konstaterar att man faktiskt inte behöver gå upp och somnar om igen.

En sån där när man kan sova till 12.00.

En sån där när man  nästa är seg hela dagen då man sovit för mycket.

Dagens insikter:

1. Jag är inte skapat för att gå upp och göra välling klockan 6.00

2. Man blir inte morgonpigg bara för att man får barn.

Störigt!

Jag glömde säga vad jag tycker är störigt (som utlovades igår), nämligen röda dagar.

Anledningarna att jag tycker det är störigt är:
1. När jag jobbade var jag aldrig ledig en röd dag och alla andra var lediga.
2. Det är ändå ingen som firar någonting av det man "borde" (påsk, kristihimmelsfärd osv)
3. Saker har stängt! Störiga stängda saker just nu: Gymmet!

Jag får alltså inte träna min traditionella torsdagsBodyPump och hela världen blir upp och ner. Inte nog med att det inte är öppet på fredag så är utbudet av pass förminskat onsdag, torsdag och fredag samt måndag då jag även kommer att missa min tradionella måndagsBodyPump!
Sjukt störigt!

Dubbelångest.

Ännu ett avsnitt av "En unge i minuten".
Även denna vecka framkallade det ångest hos mig, ångest för smärtan och allt annat för den delen också.
Jag kunde typ känna "smaken" av lustgasen i munnen.

Nytt för denna vecka är att även Chrille kände ångest. "Jag får ångest att tänka på att skaffa en till".
Trevligt att det framgick även för honom att det inte är superlätt och skönt att föda.

Aja. Dagens kommenterar:
* Lustgas är grymt. Man blir visserligen hög som ett hus men det är grymt skönt när man blir sådär riktigt hög för då känns det så om man försvinner ett tag från allt det onda. Det är även en bra ljuddämpare när man vrålar djurliknande ljud
* Ryggbedövning är inte riktigt så grymt jag trodde.
Visst det hjälper men det gör ju fortfarande ont. J-vligt ont!
Något som kallas för bedövning borde ju bedöva kan man ju tycka!
* Nyponsoppa hade varit grymt gott.

Jag fattar för övrigt inte varför det är så känslomässigt att se ett barn födas. Det tyckte jag innan jag fick barn också!

Dagens läxa.

Idag har jag/vi kommit fram till följande.

- Låtar som är med i melodifestivalen har generellt oerhört dålig text.
- Bebisbajs ändrar karaktär markant när det börjas ätas "vanlig" mat.
- Det hade varit sjukt trevligt att ha ett hus.
- Det hade varit sjukt trevligt att ha några miljoner liggande och skräpa på banken.
- Mitt raka hår är lite längre rakt efter en promenad i fuktigt "vårväder".
- Bebis är ganska trevlig typ som sköter sig fint när man är bortbjuden.
- När man inte sover 01.50 och har en bebis vet man att risken att man är trött imorgon är överhängande.


Förresten, hur länge räknas en bebis som en bebis?

En disciplinerad snacksare.

Jag har vissa konstiga tvångstankar. Jag måste alltid ha Cola Light och choklad hemma, bara i fall att.
Cola lighten dricker jag alltid upp (men ersätter alltid) men chokladen, den kan ligga där länge.
Det är nästan så att vet jag att det finns hemma så blir jag inte sugen på det men om det mot förmodan inte skulle finnas, då blir det garanterat megasug.

Nu åt jag precis upp den sista biten i min Marabou Polka. Uppskattningsvis tog jag den första biten av den i december så länge räcker den. Som tur är finns det nu en Kexchoklad som tar över efter polkan. Den fick jag någon gång i januari (?) på en fika. Chrille har velat ta den några gånger men nej, det måste finnas choklad.

Jag har även någon slags tvångstankar att man inte kan äta upp en hel påse av något så i vårat skafferi finner många ofta många påbörjade påsar med diverse snacks.

Nu är jag visserligen ingen proffs-snacksare och blir väldigt sällan sugen på varken chips, ostbågar eller godis så det spelar nog in också.
Min svaghet: bakverk! Ge mig ett wienerbröd, blinka och wienerbrödet är garanterat borta när du öppnar ögonen igen.

Ångestinsomnia.

Jag har ofta svårt att somna (som jag tidigare skrivit) och när jag inte kan somna kollar jag ofta på dokumentärer (som jag också skrivit).
Förutom regelrätta dokumentärer brukar jag kolla "Uppdrag Granskning", "Efterlyst" och "Veckans Brott".
De valen av program är dock inte alltid helt kanon.

Ligger man och vrider och vänder på sig med "Veckans Brott" i bakgrunden kan man lätt bli lite nojjig.
9/10 nätter börjar jag få hemska tankar och tror att någon som bryta sig in och mörda oss.
Jag måste alltid gå upp ur sängen och kolla så dörren är låst.
Sen måste jag stänga av ljudet på programmet och lyssna efter skumma ljud.
Igår efter den ritualen så gick jag upp på toa, livrädd!
När jag tände på toa var jag övertygad om att det skulle stå en mördare där.
Nu gjorde det visserligen inte det men sekunderna innan jag kunde konstatera detta var hemska,

Andra hemska tankar som jag tänker på natten är att bebis ska dö i sömnen.
Flera gånger per natt måste jag gå upp ur sängen och fram till spjälsängen för att kolla till honom.
Andas han inte ljudligt och synligt måste jag antingen lyssna efter puls, känna efter puls eller nypa till honom lite för att se om han reagerar.
Är det en lång insomnia alternativt att han sover väldigt tyst och länge upprepas denna process flera gånger.
Detta kan visserligen ske dagtid också. Sover bebis lite "för länge" utan ljud så måste jag gå och titta till honom.

Nu har jag hittills aldrig varit med om varken tjuvar, mördare eller bebis som inte andas men det gör inte ångesten mindre.

Inatt kommer ångesten vara där igen och jag kommer gå runt där i mörkret rädd för mördare och död bebis.

Jakten på en macka.

Tillbaks till vår Subway-middag.
Någonstans i bilen vid Kållered bestämmer vi oss för att det blir Subway till middag och bestämmer oss för att Frölunda Torg är närmast.
Väl på Frölunda Torg får Chrille först gå och kolla att Subway är öppet, check!
Jag mår redan illa av min åksjuka och börjar nu må ännu mer illa av hunger.

Inne på Subway påbörjar jag min beställning men får då veta att det brödet jag önskar är slut.
För övrigt är allt bröd förutom ljust bröd slut.
Varje gång jag befinner mig i en liknande situation gällande mat så blir jag väldigt anti och nästan lite otrevlig (men bara nästan).
Jag vill straffa de som jobbar.
Så när jag då blir informerad om att det bara finns ljust bröd säger jag till Chrille.
"Då vill jag inget ha!!"
Chrille, trevlig som han alltid är, säger till personalen.
"Då får det vara".
Och sen lämnar vi Subway.

Jag vet egentligen att min trotsiga protest att inte köpa något generellt inte rör de som jobbar överhuvudtaget, men det känns på något konstigt sätt skönt. Har dom inte det jag vill ha vägrar jag köpa något annat. Även om jag mår illa av hunger!

Så vidare på jakt efter Subway. Vi åker till Linnégatan men hittar ingen parkering.
Vidare till Centralen. Väl där inne är jag orolig att "mitt" bröd inte kommer finnas där heller.
Så frågar personen innan mig i kön efter just det brödet och får veta att det finns och jag känner att allt känns bra igen.

45 minuter senare har jag fått min macka, precis som jag vill ha den.

Det smakar godare än vad det ser ut.

Tips.

Hur kommer det sig att bebis alltid vill äta när jag vill göra något annat?!
Förberett finfin frukost och precis när det är dags att äta för mig blir det megadags att äta för honom.

Här kommer några tips:

Jag är världens dokumentärnörd och ser typ på allt men denna dokumentären rekommenderas oerhört även till dom som inte är nördar som mig.
Otroligt bra och om man inte blir berörd saknar man nog empati helt.
http://svtplay.se/v/2317229/dox/dear_zachary

Sen bebis kom har ju upptäckt hur grymma bebishudvårdsprodukter är, speciellt om man har superkänslig hud som mig själv.
Hudkrämerna är grymma och grymt effektiva mot vintertorr hud.
Babyolja kan man använda i duschen och våtservetter är grymma för sminkborttagning.

Lite tips från coachen där. Haha.

Brallor.

Männen fortsätter sova och jag äter sinnessjukt många dumle. Helt okej lördag ändå.

Jag har stora problem med byxor just nu.

När graviditetskilona försvann tog de även med sig min tidigare kroppsbyggnad och just nu sitter alla byxor lite sådär eller riktigt dåligt.

Jag kan inte bestämma mig hur jag ska hantera detta.

Köpa nya brallor, sluta använda byxor eller räkna med utformningen återgår till det normala efter avslutad amning (eller väldigt många dumle)?

I-landsproblem, yes!

01:40.

Livet förändras.


Förr 01.40: Alkoholdimma ute eller sovandes inför en jobbdag

Nu 01.40: Amma en nyvaken bebis för att sedan passa på att klippa de sylvassa pyttesmå naglarna på bebisen när rackaren somnat bredvid en i sängen.

Tortyr.

Att lyssna på hysteriskt bebisskrik några timmar kan lätt klassificeras som tortyr.
Att en sån liten människa kan göra så mycket ljud är ju snudd på fantastiskt.

När man efter någon timme överväger att skära av sina öron samt sälja bebis till högstbjudande vet man att tortyrgränsen är nådd.
Tur att det kan kompenseras av en söt sovande bebis i en knä annars hade det lätt funnits en ny kategori på Blocket under säljes, bebisar.

Flesh wound.

Jag har tappat stinget.
Jag och min plattång har en långvarig, etablerad relation.
Eller egentligen har en här plattisen bara varit en del av mitt liv i typ ett år. Det har dock funnits föregångare, vissa har dött, andra har bara slutat prestera tillräckligt bra och fått ge plats åt en nyare upplaga.

Åter till den nuvarande plattisen, den är fin (rosa) och bättre än någon av sina föregångare.
Varm är den också, mycket varm.
Jag misstänker dock nu att den har börjat vända sig emot mig.
I och med att Plattis blir använd varje dag så anser jag mig ganska rutinerad gällande hanteringen av rackaren men helt plötsligt har jag börjar bränna mig på den.
3 gånger nu på typ 2 veckor.

Det kan inte bero på mig. det måste vara den.
Jag förstår bara inte vad jag gjort för att förtjäna denna behandling?!

Spåret av den senaste attacken.

Det här med mackor.

För mig äter man mackor till frukost, endast frukost. Eventuellt kanske att man kan ta en kvälls/nattmacka om det skulle vara väldigt länge sedan man åt och behövde ha något litet innan man ska sova.

Sen träffar jag Christian och hela min mackvärld vändes upp och ner.
Man kan sitta hemma och diskutera vad man ska äta och han kläcker ur sig "Vi kan ju bara ta en macka".
Mitt svar på detta blir alltid "Man kan inte äta macka till middag, mackor är inte mat!".

Jag har tidigare förstått att det finns många "såna" människor i och med att caféer ofta är fyllda av mackor i av alla möjliga sorter, men jag tänkt inte att "normala" människor som Christian köpte dom.

Don't get me wrong, kolhydrater i alla former (inklusive bröd) är verkligen my cup of tea, men jag vidhåller att det är frukostmat. Inget annat!

Wipe your mouth.

Jag är en riktig skidsportsnörd och ser det som ett av mina favoritnöjen i livet.
Det finns dock en sak som jag inte klarar av.
Många åkare får ofta väldigt mycket slem runt munnen, är det riktigt illa kan det till och med hänga slem från hakan.

Jag förstår att man vill åka fort men hinner man inte orka sig runt munnen lite då och då?!
Man får ju inte glömma att man är med på tv och kan ju inte se hur som helst!

Bu för vinter!

Jag, Emma & Emma 2004. Det var kanske sommar men det
får duga för att demonstratera vårkänsla.

Min vän Emma kommenterade och skrev att hon inte vill ha vår ännu. Jag misstänker att hon blivit galen och tänker härmed få henne att förstå sitt misstag.

Vinter
+ Det är mysigt med tända ljus och mörker
+ Man får julklappar

- Det blir sjukt varmt med tända ljus och mörkret passar bara vampyrer
- Man är blöt och kall 97% av tiden. Resterande tid ligger man under 2 filtar.

- Människor förväxlar en lätt med ett vitt lakan då ens hudfärg har samma nyans

- Morgon och eftermiddag försvinner med mörkret och nu finns endast natt och "dag" kvar.

- Alla kläder är antingen grå, svarta, bruna, gröna eller lila (vilket iof är ganska snyggt men ändå).

- Det är alldeles för kallt för att bada i Sannegården

- Vinterjackor är dyra och generellt inte assnygga

- Man tittar på "Lets Dance" i brist på annat.

- Man äter ytterst lite glass.

- Det är omöjligt att dricka öl på uteserveringar.

Bevisen är talande!

Nu blev det nog tyst på min vän. Hehe

Lost and found.

Programmet "Spårlöst" som går på fyran där adopterade ska hitta sin biologiska föräldrar det stör mig.

Anledningar till detta är:
1. Att varje program är exakt likadant. Det verkar som om dom aldrig kommer hitta den saknade föräldrarna och alla blir uppgivna. Spänningen är oooolidig! Värt att notera är ju då att jag aldrig varit med om dom inte hittat någon förälder så spänningen är egentligen aldrig olidig.
2. När dom väl hittar sina föräldrar är det ytterst sällan någon av de bortadopterade barnen kan kommunicera med föräldern på deras språk.
Detta leder till ganska jobbiga känslomässiga moment där alla gråter och sen står en tolk där och ska översätta.
Jag kan ju tycka att om man har ett stort behov att finna sitt ursprung, kan man inte då lära sig språket också?!