Gnäll del 95.

Efter en någorlunda lyckad start på dagen gick allt snabbt åt helt fel håll.
Efter vi återkommit från vårt datasladdsäventyr och bebis ätit mat blev bebishumöret snabbt sämre.
Jag fick åter igen uppleva den nu klassiska "supergnällbebis".
Först gick det ändå an om man bara ägnade all sin uppmärksamhet åt bebis.
Tittade man bort en sekund gnälldes det.
Amning var även uppskattad under denna delen av gnället.

Sen uppgraderades gnället till nivå "döda mig".
Ingenting funkade!
Inte ens beprövade klassiker som amning eller bära runt på bebis.
Om det inte med största sannolikhet hade gjort sjukt ont hade jag efter några timmar skurit av mig öronen för att slippa lyssna mer.

Han håller fortfarande på och verkar inte ha några ambitioner på att sluta den närmaste tiden.
Dom där öronen hänger mer löst än någonsin.

Det är gott att suga på gåstolen.

Bebis passar finfint i vuxenmössa.

Jag och bebis har samma hudnyans, kritvit.