Schyrre.

Insomnianatt. Det är faktiskt inte lika mycket av den varan längre men dock minst lika frustrerande.
Då bebis den senaste tiden helt glömt bort att han sovit hela nätter sen 7 månader tillbaks och börjat gallskrika och vilja ha mat mitt i natten, var jag redo på en natt med ingen alternativt ytterst lite sömn.
Vaknade i dvala någon gång i ottan att av Chrille skulle till jobbet och ville överlämna bebis till mig. Ångesten var total, jag ville inte lämna sängen! Jag tvingade bebis till lite morgonmys i sängen för att slippa lämna det varma täcket riktigt ännu. Vips så somnar bebis om! Halleluja! Jag vill inte vara sämre och somnar även jag.
När jag klockan 9 vaknar i någon slags 5-timmars sömn pigghet (som faktiskt går att fungera på) sover bebis fortfarande.
Får man somna om nu?

Nedräkning.

Efter snart en månad med flytt, uppackning och allt som hör det till börjar tillvaron kännas lite mer normal. Denna helgen har vi till exempel äntligen fått bara "fått vara" lite hemma tillsammans utan en massa saker som måste göras.
Nu väntar en vecka där vår trädgård förhoppningsvis blir klar och äntligen får en gata som utanför huset som inte bara består av grus och hål utan örn förhoppningsvis lite asfalt.
Det största som händer är dock att jag börjar jobba! På torsdag är det dags för min första dag på Ica! Sjuuukt spännande!
Min dagar som mammaledig är alltså snart över.. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag får återkomma i ämnet.

Bebis har rejält med myror i brallan och vill mest av allt klättra upp och ner (för allt), rulla runt och generellt bete sig som om han har klåda på hela kroppen.

Själv.

Bebis äter själv nu. Det är inte alla barn som vid 1 år kan äta med bestick och har helt perfekt bordsskick *stolt mamma*. HAHA

Vi hoppar.

Min bebis kan inte gå och har inga planer på att börja med det heller. Klättra kan han dock, verkligen!

Lite upp men inte helt.

Det verkar som om magsjukan har lämnat vårat hem. Lite tvätt och torkning till plus en hel del röjande så ska nog snart hemmet vara återställt också.
Då jag inte är en rutinerad magsjukemamma så vet jag inte riktigt vad som är standard såhär dagen efter. Bebis känns lite trött och då jag inte har koll på hur man smittar så håller vi oss nog ganska hemma idag.

Annars var det en fruktansvärd måndag med för lite sömn, för tidigt uppvaknande, en bebis som gnällde konstant och sedan när vi äntligen gick upp även bestämde sig för att bita mig 123 gånger i nyckelbenet. Detta gör numera oerhört ont då han nu har 8 sylvassa tänder.

Bristen på sovmorgon är mycket kännbar och jag försöker att förneka det faktum att det förmodligen är ett minne blott. Tanken på att börja jobba heltid och att gå upp vid 7.00 alla lediga dagar känns övermäktig.
En sak i taget...

En plutt senare.

Så jag har alltså upplevt och överlevt en dag med magsjuka och alldeles för mycket kräk. Efter några ombyten, en massa plastad frotté som behövde bytas och doften av kräk överallt så var känslan av frihet enorm när bebisen äntligen somnade för natten.

Nu väntar min sista vecka som helt mammaledig och förhoppningsvis är den helt kräkfri, det dyker upp mamma husfixarsnubbar som fixar allt dom lovat i 65 år, min stackars mage mår bra igen och jag får sovmorgon varje dag!

Välkommen magsjukan.

Vi debuterar Bebis första magsjuka idag, mycket otrevligt. Förutom att ha spytt ner 4 rum och alla sin kläder har även jag lyckats få 2 kaskader på mig. Det där med kärlek får en ny betydelse när man inte bryr sig speciellt mycket om att man går omkring med en annan människas spya på sig.
Nu luktar allting kräk och Bebis har däckat i sängen.
Känns som om det kommer att bli en trevlig dag-

Skräckens tid.

Man vaknar 6.15 av bebisskrik. Man är trött. Man gör välling och serverar denna i sängen i mörkret. Man ligger och väntar på hur bebis kommer bete sig efter vällingkoman avtagit. Man undrar om han kommer somna om. Man märker snabbt att han vill börja klättra i sängen. Man konstaterar att det får bli sovmorgon någon annan dag.

Drömma.

Sovmorgon vart är du?!
Föräldrarna till bebis är idag oerhört trötta och fortfarande enormt förkylda så sovmorgon hade varit galet uppskattat. Bebis fattar dock fortfarande inte sådant och 2 föräldrar i koma har försökt piggna till i flera timmar nu. Då Chrille känns i sämst form får han nu en trevlig förmiddagslur under tiden jag och bebis tar ett gemensamt bad.
En lunchlur sen kanske?

Uppmärksam.

- Vad tyst han är! Undra vad han gör?
Inre tankegång hos mig.


Vi kan nu konstatera att det finns god anledning till att alltid säkerställa att man stänger grindarna till trappan (vilket vi också generellt gör) och att varje gång bebis är tyst betyder det att något lurt är på g.

Another day in paradise.

Förkylningarna håller fortfarande hela familjen i sitt järngrepp och helt ärligt så börjar jag nu bli ganska trött på det. I övrigt försöker vi återkomma till någon slags vardag vilket inte är speciellt simpelt då det springer hantverkare från hela västsverige i vårt hus mest hela tiden. Det ringer och knackar på folk hela dagarna och jag säger mest "Det går bra", nickar och ser lite glad ut. Jag har egentligen ingen aning om det faktiskt är hantverkare eller någon som ska bryta sig i och mörda mig.
Denna dagen bjuder till exempel på besök från någon som ska fixa en taklucka (alternativt någon som ska bygga ett mördargömställe under vårt tak).

I övrigt är huset ganska i ordning förutom någon gardin här och lite barnsäkring där. Nu väntar vi bara på tv för att kunna känna att livet känns ganska normalt igen.
Ballare än såhär blir det inte just nu, ni får helt enkelt hålla tillgodo.

Kort och gott.

Jag hinner inte blogga just men räknar med att snart lyckas bli bättre på det igen.
Vi kan kort sammanfatta lite den senaste tiden.
- Flytt.
- 14 besök på IKEA.
- Sätta upp lampor.
- Besök av fjärrvärme/el/fiber/värmepanna/bygg-folk mest hela tiden.
- Stor irritation på företag/bostadsrättsföreningar/byggherrar som är besväriga/inte gör man man vill/är sena.
- Lite sömn.
- Mycket förkylning.


Nu sisådär 10 dagar efter inflytt kan jag dock konstatera att vi kanske är 93,2% färdiga med vårat hem, att det är trevligt att äntligen ha internet och att jag behöver en ordentlig sovmorgon.

Jag återkommer.

Flopp.

Ända sedan inflyttningen i huset skedde har mina dagar varit allt annat än lugna. Denna dagen var noggrant planerad och skulle även den bli allt annat än lugn. När jag strax innan avfärd upptäckte att Chrille åkt till jobbet med mina bilnycklar blev allt plötsligt lite mer komplicerad.
Nu försöker jag planera om en hel dag och börja med det jag tänkt sluta med. Jag väntar även på att vi äntligen ska få våra ugn och torktumlare som vi blivit lovade ska anlända hela veckan.
Jag är inte speciellt optimistisk då detta skulle levereras på förmiddagen.


Födelsedagsbarnet sover förmiddagslur så egentligen är förutsättningarna mycket goda för att faktiskt vara väldigt effektiv men av någon anledning har jag fastnat på den där stolen.. Aja, upp och hoppa! Nu kär vi!

Grattis Bebis 1 år!

Helt galet! Min lille bebis blir 1 år idag.
För exakt 1 år sedan låg jag i en säng på förlossningen och upplevde den värsta smärtan någonsin. Att det som sisådär ytterligare 12 timmar skulle komma en liten fantastisk bebis kändes just då inte alls på riktigt.

Detta är bebis 1 år:
- Kryper, går längst möbler, står överallt, klättrar överallt, kan stå utan stöd.
- Ska stoppa allt i munnen.
- Säger mamma (ofta) och pappa (ibland).
- Vill göra allt själv och avskyr att bli matad, byt på eller när han inte får som han vill.
- Tycker om att kramas och pussas.
- Vill helst av allt att man ska bära runt på honom konstant.

Framöver ser vi fram emot en bebis som går (snart?) och pratar mer. Inom den närmaste tiden finns även spännande aktiviteter som dagis (?), nytt jobb för mamma och livet i huset på tapeten.


För att snabbt sammanfatta det första året med bebis så har det varit det tuffaste (hejdå sömn, egentid, tystnad) men även det bästa (välkommen enorm kärlek) i mitt liv.
Min älskade son, du är det bästa som har hänt mig!

Hej mitt lilla hus.

Vi har flyttat klart (förutom två lampor och en tv) och förhoppningsvis sover jag snart i min nya säng.
Tack vare vår fantastiska familj och vänner så är vårt hem redan mer än beboligt och efter en morgondag med shopping, uppackning och städning blir det nog grymt bra.
På återseende!