Icke.

Jag har väldigt svårt att vara hemma från jobbet om jag är sjuk, även om jag är vansinnigt sjuk. Det leder till så pass mycket ångest att det knappt går att beskriva.
Jag har jobbat med halsböld, halsfluss, brutna revben, lunginflammation, migrän, illamående och feber flera gånger per år. För mig så jobbar man ifall man kan ta sig upp ur sängen.
Nu när jag är lite mer vuxen och kanske mer förståndig försöker jag komma över den där ångesten. Idag är jag hemma för jobbet
Det var inte ett lätt beslut.
Jag har galet mycket ångest.
Och det kommer jag ha hela dagen.

Acceptens.

Jag har kommit till det stadiet då jag inte längre bryr mig om att behöva gå upp 5.15 eller att behöva lägga mig 22.00. Då jag känner mig mycket nöjd över att vara på jobbet kl 6. Galenskap kallas det väl?

Jag gillar dock sovmorgon också (även om det nu känns tillräckligt med 8.00) och räknar just nu ner till 4 lediga dagar som börjar efter morgondagens arbetsdag.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Den krullige.

Det blir inte mindre utan snarare mer. Känns som om krullet är här för att stanna.




Ett liv med plattång väntar min käre son.

En halv ansträning.

Måste börja att skriva lite status gällande barnet just nu. Känns som om det hänt en del sedan den sista dokumentationen.

Bebis är snart 19 månader fast nuförtiden får man nog inte titulera honom efter hur många månader han är egentligen. Han är kort sagt 1½ år.

Nu går han helt obehindrat, springer bra (och för det mesta) och klättrar bra (och alltid). Talet för fortfarande inte speciellt utvecklat utan består mest av följande ord:

- Hej

- Hejdå
- Mamma
- Pappa
- Bada
- Kaka

Det är mycket återkommande "ord" som inte är ord för oss vanliga människor men som man ändå faktiskt förstår vad de betyder. Ordet "maaaaa" är ett sådant och betyder "mer" (kakor, vatten, mat osv).

Rent kommunikativt är det succé att låta som en åsna också. 

Lyckligtvis är det oerhört uppenbart att barnet i alla fall förstår otroligt mycket även fast han inte pratar så värst mycket.

Ber man honom hämta något förstår han vad, vart det finns och vart det ska. Konstigt nog förstår han absolut inte ordet nej ännu fortfarande,

Kakor och godis är riktiga favoriter och om det finns hemma måste det gömmas så att inte barnet får ett utbrott. 

Efter förra veckans BVC besök kan vi även konstatera att han är 88 cm lång och väger 11,6 kilo.

Skulle kunna skriva otroligt mycket mer men någon behärskning får jag ändå ha.

Det går inte bra

Den observante har kanske märkt att bloggen varit stängd ett tag. Den enkla anledningen till detta är helt enkelt att jag aldrig skrev mer och det kändes typ lite stressande att den fanns.
Jag kommer dock på mig själv att ganska ofta vilja skriva vissa saker då det kan vara trevligt att ha för framtiden.
Slutsats: Bloggen får finnas kvar om än i väldigt sparsamt format.

Plusmeny.

Billig i drift?

Translate.

Han försöker desperat förmedla något men jag förstår absolut ingenting! Kan någon tolka?

Vad håller jag på med?

Vad har hänt med mig? Har jag blivit galen?
Förutom att jag numera generellt börjar kl 06 och då traskar upp vid 5-rycket och faktiskt inte ens tycker detta är speciellt jobbigt längre har jag som sagt blivit galen. Varje ledig dag (nästan iaf) går jag upp ur min sköna säng med ett vaket, galet, mycket energiskt barn innan klockan ens blivit 8.00. Jag låter Chrille fortsätta sova. Jag städar, tvättar, diskar. Jag byter bajsblöjor och lekar med barn. Och detta sker helt frivilligt!
Jag har som sagt blivit galen!
Vad hände med sovmorgon till MINST 10.00? Eller sten-sax-påse om vem som skulle vara tvungen att gå upp?
Galen säger jag, GALEN!

Ny era.

Idag hade jag i princip oändlig sovmorgon och efter en vecka med uppstigning 0500 hade jag äntligen möjlighet att vara vaken lite sent. Detta utnyttjade jag maximalt, not! Jag däckade 2135! Seriöst! Vad händer med mig?
Lite sovmorgon blev det iaf. Fast nuförtiden är allt som innebär uppstigning efter 0600 sovmorgon egentligen.
Idag är jag glad över att det är fredag och inom kort åker jag till jobbet för ett relativt kort arbetspass!
Lycka!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Sunny sunday.

Jag har blivit galen. Vaknar 0700 en ledig söndag och är pigg, kan inte somna om och anmäler mig frivilligt att gå upp med barnet. Som sagt, jag har blivit galen!

Det kommer att bli en grym dag. Solen skiner, snön är fin (men förmodligen slaskig och äcklig) och det är massa vintersport igen. Även om bristen på pengar är väldigt i linje med januarinivå känner jag att jag kan måste shoppa. Måste man så måste man! Puss

Det är ju ändå lördag.

Jajaja, man ska ju inte ge sitt barn dålig mat. Jag var precis som alla andra och tänkte att mitt barn aldrig skulle få smaka godis, dricka läsk eller äta pommes frites. 15 månader in i föräldrarskapet har jag dock absolut inga problem att erkänna att jag mutar mitt barn med choklad för att kunna handla överhuvudtaget och att bebis inte behöver äta upp sin mat om han skriker tillräckligt mycket (och jag har en dålig dag) utan får en macka istället.

Den goda ambitionen finns fortfarande och vi äter inte dåligt varje dag eller ens ofta men ibland är det lugn och den tystnad man får av en bit choklad oslagbar. Så det så!

  

Grattis Bebis 15 månader!

Då dagen nästan tagit slut kom jag på att jag inte skrivit ett sånt här inlägg. Visst, jag kanske kan strunta i det men jag tänker att det kan vara väldigt intressant att gå tillbaks och läsa dom här inläggen om några månader/år eller nåt sånt.
Såååå, nu drar jag till med ett!


Denna månad har bjudit på min andra jul och nyår med bebis. Om man tänker på hur det var för ett år sedan när han inte ens var 3 månader så känns det typ som ett annat liv. Det var iallafall betydligt mycket mindre aktivitet på honom.
Bebis går inte längre utan springer (powerwalkar) mest hela tiden. Väldigt intressant hur han helt slutade krypa på typ en sekund. Han sitter i princip aldrig heller utan han måste förflytta sig hela tiden.

Bland bebis favoritsysselsättningar är följande väldigt inne för tillfället:
- Springa runt runt runt bord.
- Klättra (fast den är ju inte precis ny). Gärna upp på stolar, trappgrindar, stegar och toalettstolar.
- Handla mat och vägra sitta i vagnen. Bli nedsläppt på golvet i butiken och springa runt.
Resultat av dagens shoppingtur:
Försöka sno diverse frukter.
Försöka slänga diverse glasflaskor i golvet.
Öppna skåpet med bakverk och sno (samt äta upp) en donut. Jag betalade dock för den.
Rymma när jag försöker betala.
- Bitas. Sjuuuukt hårt och väldigt argsint. Det finns sjukt många bitmärken på olika delar av min kropp som tydligt visar detta.

Språket går också framåt och för att strö lite salt i mina "jagharbörjatjobbaheltidochsaknarminson-sår" har han denna veckan helt plötsligt börjat säga mamma (och pappa) med helt perfekt språk.

Nu orkar jag inte tänka mer nu men kan avsluta med att konstatera att bebiskärlek är fortfarande det bästa som finns.

Välkommen.

Bloggen har tagit ett jul och nyårsuppehåll men är nu tillbaks (om en i passiv form).
Efter en fin nyår med mat, dryck, spel och ypperliga vänner känns kroppen fräsch och humöret på topp denna första dag på året.
Det som gäller nu är att förbereda sig inför morgondagen. Imorrn innebär nämligen första dagen på min heltid! Det har nog inte gått upp för mig ännu att mina dagar som mammaledig är slut och min tid med bebis minskas typ med 50 timmar i veckan. Sorgen är stor, mycket stor men jag hoppas att resultatet iallafall blir att tiden jag väl får är kvalitetstid.
Januari kommer dock att bli tuff. Förutom omställningen att sluta vara mammaledig så ska det börjas tidigt (typ 6.00) galet många dagar, Chrille ska jobba typ 70% och bebis ska skicka runt mellan alla sina släktingar som en stafettpinne. Jajaja, vi ses i februari typ.

Nyårskrönika kommer inom kort men nu kräver Vinterstudion min fulla uppmärksamhet.

Slutet på en era.

Jag gillade när jag var helt övertygad om att jag konsekvent tränat 2 gånger i veckan hela året. Tyvärr berättade Sats statistik för mig att så är icke fallet.

Jag misstänker även att det faktum att heltidsarbete endast befinner sig dagar bort kommer inte min statistisk precis förbättras framöver. Hur är det tänkt att man ska hinna med allting egentligen? Kan någon ge mig några miljoner?!

God natt gamling.

22.10: Jag går och lägger mig med en dokumentär-podcast i öronen och min nygamla sängkamrat bebis. Vuxenpoäng är inte lämpligt i detta fallet, vi snackar nu pensionärspoäng igen.

I made it.

40 mil med världens bästa bebis i bilen var ändå inte speciellt ball. Snöstorm, slut på spolarvätska och trött kropp gjorde första delen av resan ytterst dryg. 2 P3-dokumentärer och 2 stora kaffe senare lyckades vi iallafall komma fram helskinnade.
Väl framme vaknade bebis efter mycket bilsömn och levde loppan i flera timmar. Efter insomning runt något som sommartid kallats för gryning och uppvak typ någon timme senare kände jag att vår hemvisit börjat dåligt. Bebis var dock trött efter sin nattliga lek och bestämde sig för mer sömn. Resultatet: God morgon klockan 11.00!
Jackpot!

Ok?

Några gånger per dag sysselsätter sig bebis med följande.

10-20 varv brukar det bli. Nyttan/nöjet/syftet med det har jag dock ingen aning om.

Förvirring 2.0.

När jag vaknar och inte har någon aning om vart jag är eller vilken dag det är känns helt tillvaron lite upp och ner. Nu har jag iallafall kommit fram till att det är måndag och jag börjar veckan med en mycket pigg kropp. Fantastiskt!
Imorgon kväll ska jag ge mig på den sinnessjuka uppgiften att köra 40 mil ensam med bebis. Jag blir svettig bara av tanken. Innan avfärd ska de dock hinnas med massor, bl.a. att jobba men men, timmen är alldeles för ung för att börja med stök nu.
2 veckor kvar till heltid så det gäller att passa på att suga i sig varje sekund med bebis...

Självtest: Är du redo för barn?

Det kan vara svårt att veta när man faktiskt är redo för att skaffa barn. För er som är i valet och kvalet har jag nu konstruerat ett självtest för att underlätta i beslutsfattandet.

1.  Du är okej med  att alltid (vardag som helg, efter ingen sömn eller blöt utekväll) gå upp innan kl 8.00 (eller 7.00 för den delen)?
2. Tycker du att det är okej att en rejäl sovmorgon max sträcker sig till 8.30?
3. Det är ganska tråkigt att gå på toaletten själv så att oftast ha sällskap i form av ett barn skulle bara sätta guldkant på tillvaron?
4. Du vill gärna titta mer på morgontv/läsa morgontidningen när trycksvärtan fortfarande är färsk?
5. Du gillar det faktum att vid uppstigning titta ut genom fönstret och se att ingen annan är vaken?
6. Du vill gärna vara först på mataffären (eller till och med vänta på att den ska öppna)?
7. Du gillar kall mat/äta med avbrott/tycker matro är överskattat?
8. Du känner att din nuvarande relation till kräk/bajs/snor är alldeles för försiktig och vill gärna hantera dessa kroppsvätskor oftare/mer vårdslöst?
9. Du avskyr att vara spontan och vill gärna planera ett biobesök minst några dagar innan?
10. Du vill gärna dela med dig din mobil/dator/fjärrkontroll till någon annan? Speciellt till någon som gör allt för att pajja dom?
 11. Du tycker om när andra biter dig/stoppar upp fingrar i din näsa/slår dig?
12. Du vill vara förkyld/umgås med någon förkyld alltid från och med nu?
13. Du har för lite sopor och ser fram emot mängder av stinkande blöjpåsar/massa glasåtervinning (barnmatsburkar)?
14. Du gillar att tvinga folk som inte vill äta att äta?
15. Eller folk som inte vill sova att sova?
16. Du tycker om ett stökigt hem?
17. Du vill tvätta mer?
18. Och diska?
19. Du tycker att det är tråkigt att få maila/ringa/messa i fred?
20. Du ser fram emot lite spänning i form av att observera en annan människa försöka skada sig själv genom klättring/fall/stoppa saker i munnen/klämma fingrar i lådor/äta rengöringsmedel?
21. Du avskyr tystnad?
22. Och "egentid"?
23. Det gråts för lite i din omgivning?
24. Och gnälls för lite?
25. Du tycker att det går för fort att göra sig i ordning för att lämna hemmet?
26. Du vill gärna klippa någon annans naglar (när denne tycker att den behandlingen är som misshandel)?
27. Du tycker nu att du bär för lite som ser fram emot att konstant bära 3-11 kg på ena höften?
28. Du vill ha mer prestationsångest i livet?
29. Du vill vara orolig? Konstant? För allting?

Har du svarat ja på samtliga frågor är du redo för barn. Grattis!

Detta inlägg konstruerades en söndagsmorgon, kl 6.45, när vi varit vakna ett tag och sovit 4 timmar. Det kan delvis ha påverkat inriktningen på självtestet. God morgon.

5 minuter.

Följande klipp är alla filmade under en 5 minuters period i soffan. Det svänger en hel del i humöret/aktiviteter med den där bebisen.

Busigabebisbilder.

Bebistoppen.

Ibland kan jag tycka att den lilla rackaren inte riktigt är så grym. När det ska klättras, skrikas eller ätas mjöl. Jag känner dock att det finns många saker som min bebis är grym på och dessa delar jag inte ofta med mig.
För att återblickar i denna bloggen inte ska kännas bara som pest ska jag försöka kommunicera lite mer grymma bebissaker..
Vi börjar med sömn.


Efter ett halvår med max 4 timmars sammanhängande sömn och galet många nattliga amningar började bebis sova hela nätter (typ nästan exakt på 6-månaders dagen) och har fortsatt göra det typ 99% av alla nätter. Detta är grymt! Förutom detta så är han även sinnessjukt enkel att få att somna. Lägger man honom när han är trött, mätt och belåten somnar han vanligtvis på cirka 1-2 minuter och oftast utan att göra ett enda ljud.
Visst, det kan funka lite sämre när man inte är på hemmaplan och det är lite extra stojigt men bebis har sovit på otaliga restauranger och festliga tillställningar utan några som helst problem.
Först trodde jag nog att det funkade så med typ alla barn, jag har dock fått veta att detta är något relativt ovanligt och ska uppskattas enormt. Så här kommer uppskattningen:
Tack bebis för att du är en grym sovare!

Sprinter.

Dåligt med uppdaterande kring utvecklingen av bebis gång. Jag bjuder nu på en helt färsk film som illustrerar framstegen.

När tiden står still.

När ens älskade bebis väljer att ligga och mysa i soffan i typ en kvart står tiden still och det finns ingen annanstans jag hellre hade varit.
Jag försöker ta till mig dom minnena så djupt som möjligt så att jag kan tänka mig tillbaks till dom när min bebis tonårig och avskyr mig.

Tack stormen.

Det här med dessa vinterstormar som verkar ske minst en gång per vecka är väl egentligen inte speciellt ball. Jag kan dock konstatera att när man har migrän och massor att göra hemma så hjälper stormen till med att ta bort eventuell ångest man kan få av att bara vara hemma.
Jag och bebis var och handlade i morse (sjukt tidigt) och väl på väg hem i bilen informerade jag till och med bebis om "att vi ska inte lämna hemmet något mer idag".
Nu satsar jag på migränkurering och när det är klart (snälla försvinn) så gäller det att börja fixa inför morgondagens inflyttningsfest. Jippi

När katten är borta.

Lyckligtvis har man en syster som är duktig på att fotografera så man vet vad dom håller på med här hemma när man själv jobbar.

Det var en annan dag.

Det känns som om jag varit vaken i flera dygn.
Det är lätt att känna så när man kommer på sig att ha:

Gått upp kl 05,30
Ätit 2 frukostar (en 05,45 och en 08,15).
Jobbat 8 timmar.
Varit och gungat med barnet.
Badat.
Handlat.
Kollar på tavlor.
Tvättat.
Städat.
Varit på IKEA.
Kolla på Bonde.
Dekorerat väggarna.
Slagit in alla julklappar.

Nu känner min kropp och mitt huvud av det faktum att jag sovit 8 och jobbat 18 timmar på 2 dygn och jag hoppas att natten bjuder på en mer tillfredsställande sömn.

Grattis Bebis 14 månader.

Egentligen har jag inte tid eller ork men jag kan inte bryta traditionen att skriva såhär varje månad så jag får kämpa på.


Det har varit en spännande månad! Bebis började till exempel äntligen gå! Efter dom där första 7 stegen har det traskats runt varje dag. Numera går han för det mesta och det blir stabilare och stabilare för varje dag som går.
Fler ord dyker upp för varje dag som går också. Visserligen kanske man inte riktigt vet om han säger det man tror han säger men men, man får ju faktiskt tolka fritt.
Numera vinkar han så fort man säger hejdå, vinka eller om någon ska gå (men självklart bara om han känner för det). Bebis hade helst av allt ätit godis (men det får han inte)eller russin (det får han inte heller men iaf mer än vad han får äta godis) hela dagarna och jag tror att han tjockat på sig lite det senaste.
Måste se till att få en ny matchvikt snarast.
Den där starka viljan/envisheten märker man mer och mer av hela tiden. Försöker man mata (när han inte vill), ska man ta ifrån honom florsocker/kakao/sköljmedel/moppen/toalettborsten/en gammal strumpa eller försöker byta blöja blir han vansinnig och skriker högt


Nuförtiden räknar jag inte med riktigt lika "stora" framsteg för varje månad som går så gissningar känns onödiga. Jag ser i alla fall fram emot en bebis med ökad ordförråd och en grym sista månad som mammaledig (snyft snyft)

Min lilla plutt.

Idag ringde min kära sambo mig och berättade för mig att han fixat en bil till mig. Jippi!!

Den lilla rackaren bör dyka upp inom kort och ser ut typ som på bilden.

Vi tackar "Röda Faran" för vår fina tid tillsammans och välkomnar nu istället.. hmmm.. "Blå Baronen"!

Min lilla plutt. Nästa lika fin som min bebisplutt.

Spara.

Under mina mammalediga dagar har jag blivit nördigare än någonsin. Den senaste nördigheten jag har börjat med är att maniskt försöka spara pengar på inköp.

Jag får en sjukt nördig kick när jag köper "2 för 1"-grejor eller 25% rabatt. Jag kan till och med skryta för andra (oftast Christian) om hur mycket jag sparat.

Då idag var en riktigt bra shoppingdag med pantkvitto, massa rabatter och återbäring är jag nöjdare (och nördigare) än någonsin och måste därför dela med mig resultatet till alla.

Så den om ni kan. Haha

För kort.

Livet är alldeles för kort. Det gäller att ta vara på varje sekund för man vet aldrig när det plötsligt tar slut.
Varför försvinner människor plötsligt? Det finns ingen anledning, ingen logik, ingen mening.
Även om det inte är supernära så är det ändå tillräckligt nära för att det verkligen ska kännas.
Man får glädjas av tanken av att en enda människa uppenbarligen betyda så oerhört mycket för andra.
Att en enda människa påverkar andras liv så mycket att det blir ett stort stort tomrum.
Man får glädjas åt de stunder man fick.
Men helst under tiden man faktiskt upplever dom och inte när det är för sent.

Precis perfekt.

Jag hade många tankar angående eventuella aktiviteter som skulle/kunde utföras idag men efter lite sömn (skräll) och relativt tidigt uppvaknande (även detta skräll) så kände jag mest för att inte göra någonting. Lyckligtvis har jag idag god karma och vädret visar med hemska vindar och galet regn att jag faktiskt måste hålla mig inne och slappa, åtminstone ett tag.
Nu väntar jag (förväntansfullt) på att bebis ska ta sin förmiddagslur som den senaste veckan varit 2-3 timmar lång (biverkning av medicinen?) och att jag då ska göra precis samma sak.

Något obehaglig bebis hade lussebullepremiär igår. Det gick hem.
Har jag nämnt innan att ungen har lite problem med sin frilla?

Liten kaka.

Jag har äntligen fått tummen ur och tagit tag i allt matlagande och bakande som behövde fixas inför stundande inflyttningsfest. Efter cirka 8 timmars stökande i köket, då ugnen varit använd konstant, är det nu dags för lussebullar. Lyckligtvis har jag haft köksassistent i form av syster och en bebis som varit ganska nöjd med tillvaron även om han inte fått 100% uppmärksamhet.

Ball inlägg, not.

 Det är jätteroligt att tända och släcka lamporna och då bebis är lite för kort för att nå upp till knappen hittar han något att stå på. Min unge är ju sjukt intelligent!

Bebis har en ny favoritlåda nämligen den som innehåller alla mina bakartiklar. Förutom florsocker som han äter på bilden har han även lyckats äta potatismjöl, krutonger och choklad idag.

13 sekunder.

Ungefär så mycket tid har jag haft ledigt idag.
Har sovit lagom (jippi), vaknat förkyld (för 17.e dagen) och jobbat massa timmar i delikatessen. Samtidigt i mitt hem fick vi (Chrille) iväg bebis till läkaren där det konstaterades att han hade öroninflammation. En veckas feber, en månads hosta och massa dagar förkyld/trött/grinig bebis fick helt plötsligt en riktig förklaring. Jag fick även bekräftat att jag är en dålig mamma som låter min stackars unge gå omkring med megaöroninflammation i typ en vecka då för att inte vara en "sån" som springer till läkare hela tiden. Från och med nu ska jag anställa en personlig läkare på heltid (med 24 timmars jour).

Efter mina första 5 dagars praktik i delikatessen är det imorgon dags för första dagen i köket (kul) och efter det tar jag och bebis långhelg och kurerar oss till toppform igen.

Synd om mig.

Idag kan lätt räknas som en riktig skitdag och detta utan någon egentlig anledning. Jag kan bara konstatera att jag inte är på mitt bästa humör idag och mest av allt skulle vilja gå och lägga mig nu. Det är dock inget lämpligt alternativ så nu gäller det att komma på bättre tankar.
Jag tänkte satsa på att tvinga iväg mig och träna (motivationen vart är du?) och sen bjuda mig själv/bli bjuden på något sjukt gott till middag. Om inte det funkar planerar jag på att trycka i mig sinnessjuka mängder choklad och lägga mig kl 21.00.
Sååå mycket att se fram emot, såååå mycket!

Lägg ägg.

Inte nog med att när man har en bebis i 1-årsåldern så är denne konstant förkyld, det är även jag. Det är uppenbart att allt pussande på bebis inte gör under för immunförsvaret och kanske borde upphöra men sånt tänker man ju inte på när man vill bebismysa. Efter mer än en vecka av halsont vid uppvaktning och allmän förkylning känner jag mig ganska klar med detta. I eftermiddag är jag helt kurerad och kan träna. Imorgon när jag vaknar mår jag oförskämt bra inför en dag på jobbet.

Personal shopper.

Såna där grejor som att köra kundvagnar, det behöver inte jag sköta själv längre. Det gäller att uppfostra sina barn så att dom sköter slitgörat.

Det var bättre förr.

Jag är den småbarnsföräldern som lider mest av alla av avsaknaden på sovmornar. Jag anser att det är en långdragen, hemsk form av tortyr att aldrig få sova hur länge man vill.
Att i ett villaområde med massvis med barn även vara det första huset där en lampa tänds gör saken bara liiiite för mycket.

Jag ska inte misströsta alldeles för mycket.
Det blir tydligen bättre när bebis är typ 4 år.
Det känns ju grymt att vara den första i Storgöteborg som får läsa Gp pärm till pärm.
Det är fantastiskt att fixa med tvätten innan ens en strimla solsken synts till.
Att få uppleva bebis riva ut allting ur bakartikellådan såhär tidigt är supermysigt.

Är det dags att ta en lur snart?

Precis som sin far, alltså en skit.

Den där ungen han hånar mig. Jag står natt och dag (kanske lite överdrift) och lagar fantastiskt mat (även detta kanske överdrift) till hela familjen. Det serveras allt från lax och korv stroganoff till dagens cannelloni och det är för det mesta samma visa. Man tar några tuggar för att stilla den värsta hungern och sedan vägrar man äta.
Istället så:
- Slänger man mat på golvet.
- Slänger man bestick på golvet.
- Försöker man ta sina föräldrars mat.
- Försöker man mata sina föräldrar.
- Tar man sina föräldrars bestick.
- Vrålar man.
- Skriker man.
- Gråter man.

När man själv försöker inta middag kan någon (eller alla) av dessa aktiviteter vara åtminstone liiiiite störigt.
Nu kanske jag tog saken till sin spets för ibland äter han faktiskt mat, och detta även med god aptit, men om jag vore en spelare hade jag inte blivit en rik kvinna genom att sätta pengar på att ungen ska äta.

Så mat funkar alltså inte meeeen det finns något annat, nämligen frukt!
Precis som sin far är en han är stor fruktoman.
Hans far kan sluka en ask vindruvor på vägen hem från affären, 5 clementiner på 33 sekunder och 12 plommon under tiden en normal människa hinner blinka. Hans son är alltså likadan! Kanske inte riktigt lika snabb och i lika stora mängder hittills men kärleken till frukt finns där och den är stor.
Varje dag är jag tvungen att se dom två tillsammans dela på en vindruva eller ta ett bett från ett gemensamt plommon och befinna mig utanför gemenskapen.
Glädjen i Chrilles ögon när han får introducera sin son för en ny frukt är enorm och något som jag inte kan förstå.
Fy sjutton, they make me sick!

Vila sig i form.

Jag var ovanligt sliten efter 2 kvällar med kvällsarbete och lite för lite sömn. Det faktum att bebis vaknade med megahög feber inatt och behövde skötas bidrog även det lite till den slitna känslan.
Din lille rackaren bjöd dock på lite sovmorgon i morse men min slitna uppenbarelse var ändå inte nöjd. Efter några få timmar uppe ur sängen bestämde den lille rackaren sig för att ta lunchlur och jag gjorde detsamma. En sisådär 2 timmar senare vaknade jag i något skick som nog nästan kan kallas för utvilad. Fantastiskt!

Nu planerar vi fredagsmys och funderar på ett besök till affären är nödvändigt för att det ska bli riktigt festligt. Till min och alla coolas (pensionärers) glädje börjar ju "På Spåret" ikväll och denna fantastiska stund kan ju inte gå obemärkt förbi. För att verkligen lägga till 200 pensionärspoäng till funderar jag på om kvällen behöver sig en ostbricka?
Döm inte mig för hårt i min ålderdom, jag måste ju faktiskt få sätta mina nya ostkunskaper på prov.

Under ytan.

Jag utlovade ordentlig bloggning, det har inte skett. Istället har jag sysselsatt mig med att ta hand om en sjuk bebis, sovit, sovit, sovit och jobbat.
Nu är iallafall veckans arbete avklarat, som bestod av 2 stängningar i delikatessen, och min trötta uppenbarelse är placerad i ett nattligt bad (som ska göra mig jäääättesömnig).

Jag får försöka mig på det igen imorgon. Nu häller det att få ut skinkdoften ur mina porer.

Jorrå.

Ny vecka, nya tag! Jaja, iallafall nåt sånt.
Bebis bestämde att det var dags att vakna 6.15 i morse (vilket händer alldeles för ofta nuförtiden) och jag var självklart inte nöjd över detta. Lyckligtvis levererar den lille rackaren underbara överraskningar ibland och idag innebar det att somna om efter vällingen i ottan. Det tackar vi för!

När vi väl vaknar igen och även måste gå upp är det fortfarande trötta ögon men räknas nog snarare som en lätt medvetssänkning än en djup koma. Idag ska vi blogga, ha hantverkarbesök, promenixa och träna! Vilken dag!