Dagens fras.

Dagens mest använda fras:

"Nej!! Du får inte bita mamma i handen*!"

*"Handen" är även utbytbar med kinden, näsan, läppen, tån, pannan och axeln.


Antingen kliar det sinnessjukt mycket (vilket jag även misstänker) i bebis tänder eller så är han ute efter att skada mig så mycket som möjligt.

Bebiskärlek.

Kärleken till bebis är stor nu, riktigt stor.

Det är dock riktigt konstigt att förstå.
Här kommer ett litet smakprov på dagens sysselsättningar.
- Stänga av dammsugaren (cirka 23 ggr) under tiden jag dammsög.
- Försöka krypa in i en varm ugn.
- Äta kaffesump.
- Äta blomma.
- Försöka slänga ut allting ur kylskåp, skafferi och lådor.
- Spotta ut all mat hans kära mor och moster lagat åt honom.
- Vara sjukt missnöjd under ett optikerbesök med sin mor och då försöka ha sönder alla optikergrejor.
Det är inte jääääättelätt  att genomföra en synundersökning med en bebis i famnen.


Kort sagt är detta en mycket krävande ålder (som säkerligen kommer att vara anledningen till mina första gråa hår) men även en oerhört givande ålder.
Bebis säger mamma, kramas och pussas när han känner för det och tycker om att tokmysa när han är trött.

Bebiskärleken är stor, så stor att mitt hjärta nästan inte räcker till.

Bebis gillar inte köttbullar och makaroner.

Söt bebis i ny höstjacka.

Rovdjur.

Nedan följer ett klipp som kan verka skrämmande. Tidigare skrämde även detta mig då jag fick tankar att min bebis kanske var någon slags våldsamt psykopat som ville skada mig. 

Nu vet jag dock bättre.

Dessa "aggressiva"-perioder verkar komma innan nya tänders ankomst och är förmodligen en produkt av en bebis som har ett mycket kliande tandkött.

Men kul är det inte och nu när det finns några tänder där sen innan gör det även mycket ont.

Bättre kaos.

Fortfarande kaos här hemma. Bebis ställer sig mot precis allting. Jag måste befinna mig lika nära honom som en Säpoagent för att garantera hans säkerhet.
Det finns dock ljusning i slutet av tunneln, balansen har förbättrats. Nu innebär inte varje stående-situation automatiskt ett fall utan bebis står faktiskt kvar ganska stabilt eller lyckas till och med ta sig ner ganska smidigt på egen hand.

Det gäller dock som sagt att hålla sig i närheten av honom.. Annars vet man inte vad han hittar på.

Du är så söt när du sover.

En av mina favoritvarianter av bebis är den sovande bebisen. Förutom att det alltid ser så sjukt skönt ut är det något med sovande bebis som får mig att bli helt varm i hjärtat. 

Och  jaaaa, man blir uppenbarligen en nörd när man blir mamma..

Med livet som insats.

Det börjar seriöst bli ganska ocoolt med att ha en bebis som reser sig.
Förra veckan börjades det med tv-bänken och avancerade senare till vardagsrumsbordet. Denna veckan har det även börjats resa sig mot soffa, säng, diskmaskin, kylskåp, stolar och i lådor.

Det finns många saker jag inte gillar med en "stående" bebis:
1. 100354 fler ställen bebis når och jag som måste hålla koll på.
2. Bebis har inte alltid världens bästa balans.
3. Bebis fattar inte att man måste hålla i sig i något när man står (och inte har superstabila ben).
4. Man kan inte lämna bebis utan uppsikt någonsin. 
5. 1/4 gånger bebis reser sig ramlar han rätt ner i golvet.
6. Jag får sitta bredvid bebis hela tiden för att undvika att han ramlar rätt ner i golvet.



Jag är alltså inte helt nöjd, bebis däremot verkar plötsligt vara på väg in i en bättre period (kanske på grund av den nya förmågan?) och är inte riktigt lika energikrävande längre (inte på samma sätt iaf).

Early morning.

Den där rackarens ungen, han räknas inte som ett A-barn längre!
Snart 2 veckor av uppstigning kring 07.00 är inte uppskattat av hans mor (eller far).

Innan har det funkat att mysa lite med bebis i sängen och så somnade han (och jag) om ganska snabbt,
Försöker man samma sak nu blir resultaten en bebis som ligger och säger "blaaablablla" eller "kaookajajakkaka" med sjukt hög röst, rätt i ens ära och försöker krypa över en förälder och slänga sig huvudstupa rätt i golvet.
Ovanstående kan vi inte acceptera (speciellt inte det där med att slänga sig i golvet) så nu gäller uppstigning för bebis och den stackars föräldern som har oturen den dagen.

Idag är det min tur..

Framsteg.

Plötsligt händer det.
Vad hände med min lilla bebis som inte kunde förflytta sig en millimeter utan hjälp?

Efter typ 10 sekunders glädje över min käre sons framsteg kom jag/vi snabbt på att nu blir det kaos. Då jag typ för en kvart sedan förstått att barnosäkra grejer ska hållas ur krypnivå är jag inte redo för ytterligare nivåer som kan nås.

Grattis Bebis 9 månader!

Ännu en månad och vips är min bebis 3/4 år och närmar sig 1 år alldeles för fort.

Jag kan dock konstatera att bebis 8-9 månader inte varit min favoritperiod.
Som jag nämnt många gånger tidigare vill bebis inte äta, sova, klä på sig, byta blöja, vara själv på golvet eller dricka.
Jag är dock övertygad om att detta är en övergående period och kanske bottnar i någon slags separationsångest och även om det kanske inte alltid verkar så är bebis mycket älskad och uppskattad.

Under månaden har bebis:
- Lärt sig åla och nu går det fort också.
- Dricka vatten själv. Försöker man hjälpa honom blir han vansinnig.
- Visat tydliga tendenser till att börja krypa och går upp i krypställning mest hela tiden.
- Nästan rest sig (idag).
- Sagt "titta", "mamma", "pappa" och  "hejdå". Dock med visst utrymme för egen tolkning.

När ytterligare en månad passerat tror jag att:
- Bebis har rest sig.
- Bebis kryper eller iallafall har utvecklat sin ålning.
- Bebis har blivit mer harmonisk (snälla snälla).

Om personligheten bebis kommer att ha när han blir äldre redan visar sig kommer jag/vi få många gråa hår och testa tålamodet konstant då bebis är bestämd, envis och i stort behov av uppmärksamhet.
Han är dock också social, kärleksfull, mysig, charmig... Ja, jag kan fortsätta...

'

Utelek.

Vi har gungat, åkt rutschkana, krupit runt i gräset och lekt i sandlådan.

Favoriten idag, som även var för första gången, var att leka i sandlådan.
Känna på sanden, ta tag i sanden, försöka äta sanden och till slut lyckas äta sanden.

Efter mycket om och men lyckades bebis äntligen få smaka på lite sand. Jag misstänker att det inte riktigt var så gott som han hade tänkt sig.
Vi får hoppas att sanden inte var allt för full av bakterier, maskar och parasiter.

Inte riktigt.

Denna dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Tillbringat alldeles för få minuter i solen, alldeles för många minuter på en stekhet buss och huvudvärken som dök upp för ett tag som tyder på att jag tillbringat alldeles för lite tid på att dricka vatten.

Bebis fortsätter:
1. Jaga mig.
2. Skrika/gnälla.
3. Sova sova sova. Helst på mig.

Han är oerhört lika en koala nu faktiskt.


Från Wikipedia om Koalor:
Koalan väger 5-12 kg och den har en längd på 60-85 cm.
Koalor är nästan helt trädlevande. De bygger inte bon utan sover helt enkelt i en trädklyka eller på en gren
I likhet med vombater och sengångare har koalan en låg ämnesomsättning för att vara däggdjur, och vilar orörliga cirka 20 timmar per dygn, sovande omkring 19 timmar. 


Idag visade han även att han är ett rovdjur genom att bita mig i axeln, hakan och ansiktet när han blev trött och arg. 


Nu sover iallafall min koala och jag försöker återställa vätskebalansen och solbrännan på balkongen.




Det var ett himla gnäll på mig nuförtiden...

Oskön.

Idag har varit den oskönaste dagen på länge, kanske till och med på hela mammaledigheten.
Förutom huvudvärk och trötthet hade jag ett icke-angenämt illamående hela dagen också meeeeen det var inte det värsta.
Den där rackarens bebis!
Idag tänkte jag skänka bort honom till förbipasserande.

Jag misstänker att det eventuellt är någon hemsk hemsk separationsångest som visar sitt fula nylle.
Idag har jag fått uppleva:
1. Skrik så fort man försöker lägga ner bebis på golvet.
2. Skrik så fort man försöker lägga bebis i sängen.
3. Skrik när man försöker byta blöja på bebis.
4. Skrik när man försöker byta kläder på bebis.
5. Skrik man man flyttar sig en millimeter ifrån bebis.


Som kryddan på moset har bebis även jagat mig hela dagen och efter han "fångat" mig lägger han sig vid mina fötter och skriker. Han hoppas att detta skrik ska få mig att ta upp honom (och det gör jag också).
Det enda som funkar mot skrik är att bära runt på bebis. Det kan verka mysigt i teorin att bära runt på en bebis, det är det dock inte.
Bebis väger typ 9 kilo och även om ett par mamma-armar blir ganska tåliga av allt tidigare bärande blir det lite jobbigt efter ett tag plus att man blir lite förhindrad att göra någonting annat.

Efter 9 timmar skrik konstaterade jag till Chrille att "Detta var den värsta dagen någonsin" och lämnade bebis med honom för ett besök på gymmet.

Efter gymmet är iallafall illamående och huvudvärk inte lika framträdande och jag har lyckats återfå lite glatt humör.
Nu tar vi nya tag och hoppas att separationsångestfaser endast varar 1 dag.

Återställd.

Min bebis har (peppar peppar) varit ganska förskonad mot sjukdomar och hade innan helgen som mest haft några förkylningar.

Under midsommaraftonens eftermiddag blev bebis helt plötsligt helt hysteriskt ledsen under en matning. Hysterin är svårtolkad och både jag och Chrille känner oss lite handfallna.
"Har han ont i magen?"
"Jag fattar inte varför han gråter".

Efter en massa försök att trösta bestämmer mig bebis för att spy ner hela mig. Jag tackar för den.
Efter ett tag blir bebis också extremt varm och jag misstänker feber.
Svärföräldrarna bekräftar feber (alla rutinerade föräldrar kan ju känna om någon har feber med handpåläggning)  och jag blir nervös. Min bebis mår inge bra!

Efter att Chrille övertalat mig att inget blir bättre av att åka hem (vi var på Orust) så bestämmer vi oss för att stanna och bebis tillbringar resten av kvällen med att sova, vakna, sova, vakna och som pricken över i.et även spy ner hela sin farmor.

Dagen efter verkade bebis återställd och vi tog oss tillbaks till Göteborg. Väl hemma fanns febertermometern tillgänglig och denna informerade om en smärre feber. Några timmar senare har febern ökat från smärre feber till mycket feber och bebis var allt annat än okej.
Bebis vill inte äta, dricka, sova utan bara skrika hysteriskt och det en timme i sträck.

Efter ytterligare en spya (även denna på mig), några kontakter med vården, en till spya (på mig också), vätskeersättning och Ipren var bebis okej och somnade för natten.
11.30 idag kunde vi konstatera att bebis:
1. Tagit sovmorgon.
2. Var feberfri.

Idag är den lille rackaren precis som vanligt och vi kan bocka av "första sjukdomen" för upplevelselistan.

Znark.

Den hemska insomnian hängde inte med på semestern men väl hemma har den kommit tillbaks med full styrka. Då bebis även idag ville ha en tidig morgon och jag åter igen befann mig på -4 timmar sömn när detta skedde började dagen ganska segt.

Jag har även åter igen blivit förvånad över det faktum att Chrille utan problem kan sova vidare när bebis vrålar av hunger men jag vaknar så fort bebis gör minsta pip.
Om det någon gång blir en till bebis kan jag tänka mig att låta Chrille få ta över moderinstinkterna och jag kör på konstant djupsömn.

Megasnark.

Insomnianatt som ledde till insomning någon gång runt 02.30 följdes av en mardrömsmorgon där bebis vaknade 05.45 (!). Jag kan konstatera att jag var allt annat än pigg.
Jag fattade inte riktigt vad bebis syfte med uppvakning vid denna tidpunkt var. Han brukar ju klara sig flera timmar till utan mat och borde inte vara hungrig.
Jag försökte få honom att somna om, ingen framgång.
Jag bytte sedan en blöja (som visserligen var megafull) men detta verkade inte heller vara anledning till bebis uppvaknande.
Jag försökte sedan ge honom vatten. Han kanske var törstig?

Nu började bebis bli irriterad på alla mina olika försök.

Till slut gav jag upp och gjorde välling som bebis slukade på en sekund ungefär.
Jag försökte sedan åter igen få bebis att somna om och efter en lite för lång stund lyckades jag. Halleluja!

Några minuter senare ringer Chrilles väckarklocka. Han vaknar inte. Jag vaknar! Bebis vaknar!
Snaaaaark...

Vi lyckades till slut somna om en stund till som tur är men sömnbristen är påtaglig idag och min inplanerade träning känns inte speciellt lockande..

Grattis Bebis 8 månader!

Ännu en månad, ännu ett månadsinlägg.
Jag gillar inte att tiden går så fort. Jag gillar visserligen att se hur bebis utvecklas men jag vill ändå stanna tiden..

Jag trodde iallafall på följande för en månad sedan:

- Bebis sitter utan stöd (på riktigt).

- Bebis kryper (ja faktiskt så tror jag nog kanske det).

- Bebis äter 2 mål mat (riktig mat) per dag.

Jag hade även uppskattat om bebis kunde säga mamma för det hade varit trevligt att höra då och då.

I och med att bebis vokabulär för tillfället består av typ "Diiiiidididid", "Jäääyäyäyäy" och "Akakahhdndnska" så är jag inte speciellt hoppfull gällande den önskan.

Vi kan konstatera följande:

- Bebis sitter utan stöd. 

- Bebis kryper inte men började som sagt åla igår vilket borde nästan räknas som godkänt(?).

- Bebis äter nu 1 mål mat, 2 mål välling och 1 mål gröt och ammas således inte längre.

Inget mamma sagt ännu men i morse i sängen var det någonting som lät såpass likt "Pappa" att både jag och Chrille ryckte till. Vi kan ju hoppas att bebis inte menade "Pappa" då "Mamma är det som borde komma först.

Bebis 9 månader då? 

Gissningar.

- Kryper?

- Kan börja dra sig upp till stående. 

Det är sjukt svårt att gissa vad som komma skall men det känns som om de färdigheterna ligger i linje med hans nuvarande utveckling.

Jag kan iallafall konstatera att bebis 7-8 månader har varit en av mina favoritperioder med ganska fasta rutiner, mycket personlighet som visats och en generellt ganska glad bebis.

En mobil bebis.

En dag innan bebis 8-månaders dag sker det framsteg.
Bebis kan numera åla!


Efter några veckor med intensivt ålande i cirklar och några dagar med ålning bakåt samt att gå upp i krypställning har bebis idag tagit sig framåt!
Fort går det inte ännu och jobbigt är det men framåt kommer han!

Sjukt häftigt att sitta och titta på när något sånt bara händer framför ens ögon! Ja, jag är en nördmamma!

Woooho grymma bebis!

Bildserie på ålning. Hehe

Stackars unge.

Genetik är inte alltid helt schysst. Man önskar ju att man endast för vidare de bästa generna till sin avkomma men om det finns hos både mamma och pappa kan det vara svårt.

Nu när bebis äntligen börjar få tillbaks lite hår så är det tyvärr lockigt.

Ett liv med plattång väntar dig min son.

Försök.

Stilstudie på en styck bebis som desperat försöker krypa/åla/ta sig framåt.
Hittills ingen framgång!
Runt i en ring går dock bra samt att ta sig framåt genom att trycka ifrån på diverse hjälpmedel (soffan, mamma, stolar).

Tand 3?

Jag tror tand 3 (och kanske 4) är på g hos bebis.
Jag har en del bevis som tyder på det i alla fall.

1. Bebis är inte helt supersugen på att äta.
2. Bebis vill gärna vakna upp mitt i natten och skrika utan anledning.
3. Bebis dreglar järnet.
Och just ja 4. Jag skymtar en tand i tandraden.

Den som skapade bebisar kanske borde tänkt ut någon annan variant på att få tänder som inte gör skitont.
Definitivt konstruktionsfel.

Aja, vi hoppas att tanden (eller tänderna) dyker upp snarast så vi slipper uppleva grinbebis under någon längre tid.