Oskön.

Idag har varit den oskönaste dagen på länge, kanske till och med på hela mammaledigheten.
Förutom huvudvärk och trötthet hade jag ett icke-angenämt illamående hela dagen också meeeeen det var inte det värsta.
Den där rackarens bebis!
Idag tänkte jag skänka bort honom till förbipasserande.

Jag misstänker att det eventuellt är någon hemsk hemsk separationsångest som visar sitt fula nylle.
Idag har jag fått uppleva:
1. Skrik så fort man försöker lägga ner bebis på golvet.
2. Skrik så fort man försöker lägga bebis i sängen.
3. Skrik när man försöker byta blöja på bebis.
4. Skrik när man försöker byta kläder på bebis.
5. Skrik man man flyttar sig en millimeter ifrån bebis.


Som kryddan på moset har bebis även jagat mig hela dagen och efter han "fångat" mig lägger han sig vid mina fötter och skriker. Han hoppas att detta skrik ska få mig att ta upp honom (och det gör jag också).
Det enda som funkar mot skrik är att bära runt på bebis. Det kan verka mysigt i teorin att bära runt på en bebis, det är det dock inte.
Bebis väger typ 9 kilo och även om ett par mamma-armar blir ganska tåliga av allt tidigare bärande blir det lite jobbigt efter ett tag plus att man blir lite förhindrad att göra någonting annat.

Efter 9 timmar skrik konstaterade jag till Chrille att "Detta var den värsta dagen någonsin" och lämnade bebis med honom för ett besök på gymmet.

Efter gymmet är iallafall illamående och huvudvärk inte lika framträdande och jag har lyckats återfå lite glatt humör.
Nu tar vi nya tag och hoppas att separationsångestfaser endast varar 1 dag.