Återställd.

Min bebis har (peppar peppar) varit ganska förskonad mot sjukdomar och hade innan helgen som mest haft några förkylningar.

Under midsommaraftonens eftermiddag blev bebis helt plötsligt helt hysteriskt ledsen under en matning. Hysterin är svårtolkad och både jag och Chrille känner oss lite handfallna.
"Har han ont i magen?"
"Jag fattar inte varför han gråter".

Efter en massa försök att trösta bestämmer mig bebis för att spy ner hela mig. Jag tackar för den.
Efter ett tag blir bebis också extremt varm och jag misstänker feber.
Svärföräldrarna bekräftar feber (alla rutinerade föräldrar kan ju känna om någon har feber med handpåläggning)  och jag blir nervös. Min bebis mår inge bra!

Efter att Chrille övertalat mig att inget blir bättre av att åka hem (vi var på Orust) så bestämmer vi oss för att stanna och bebis tillbringar resten av kvällen med att sova, vakna, sova, vakna och som pricken över i.et även spy ner hela sin farmor.

Dagen efter verkade bebis återställd och vi tog oss tillbaks till Göteborg. Väl hemma fanns febertermometern tillgänglig och denna informerade om en smärre feber. Några timmar senare har febern ökat från smärre feber till mycket feber och bebis var allt annat än okej.
Bebis vill inte äta, dricka, sova utan bara skrika hysteriskt och det en timme i sträck.

Efter ytterligare en spya (även denna på mig), några kontakter med vården, en till spya (på mig också), vätskeersättning och Ipren var bebis okej och somnade för natten.
11.30 idag kunde vi konstatera att bebis:
1. Tagit sovmorgon.
2. Var feberfri.

Idag är den lille rackaren precis som vanligt och vi kan bocka av "första sjukdomen" för upplevelselistan.