Snart så.

Jag har så mycket jag tänkt blogga om men precis som med allt annat just nu räcker inte riktigt orken till. Imorgon tänker jag vakna pigg och alert och sen ha en grym vecka. Yepp, så blir det!

Sirapssegt

Familjen Lindberg/Karlsson är inte speciellt pigga idag. Efter en sen kväll (dock på varsitt håll), en tidig uppgång och lite alkohol var ingen superpigg kl 6.00 i morse när bebis vaknade. Speciellt inte Chrille som var tvungen att gå upp och ta hand om honom. Jag sov gott vidare. He he.
Lyckligtvis somnade bebis om till slut men även dessa extra timmars sömn var inte tillräckliga. Dagens inplanerade träning blev avbokad.
Även om jag faktiskt på riktigt övervägde att släpa mig iväg till gymmet. Efter jag sagt "Jag mår så illa att jag vill spy" så bett dock Christians argument att avboka på mig. 
Aktivitetsnivån i hemmet är nu mycket låg, även om lite frukost gjorde livet lite bättre. 
Nu gäller det dock att ladda då det vankas fest med nya jobbet ikväll.
Har jag nämnt att jag precis har blivit nykterist?

Megaslapp bebis sover numera med sitt får. Tack Mormor.

Fel beslut.

Bebis tar en lunchlur sen några minuter. Jag tänker.

- Jag är ju helt galet trött. Jag kanske ska passa på att sova lite nu när bebis ändå sover. 

Nja, jag kollar på en serie först.

Efter serien.

- Åååå soffan, du är så skön, jag vill bara mysa med dig med slutna ögon men den rackarns ungen kommer ändå vakna snart så vi får ta det myset vid ett annat tillfälle.

Slötittar lite på tv.

- Åååå soffan. Du är så varm och skön! Jag vill hämta ett täcke och inte lämna dig på hela dagen men det går inte.. Han vaknar när som helst...

Efter en timmes tv-tittande så är bebis inne på 2½ timmes lur och jag hade läääätt kunnat både hinna med att somna, sova en grym lur och vakna av mig själv helt utvilad. Nu kan jag dock konstatera att det är alldeles för sent för att göra något sådant. 2½ timme är ju redan betydligt mer än vanligt...

Jag är bitter!

Halv lycka.

Natten igår bjöd på ännu mer insomnia och morgonen på den traditionella förlamande tröttheten. Lyckan var därför total när bebis gick med på att somna om med mig i sängen vid 7-rycket och bjöd på sovmorgon till kl 9.00. Grymt!
Jag känner mig fortfarande galet trött men det kunde varit betydligt värre.
Imorgon är det äntligen dags för min andra arbetsdag och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot en barnbidragsfredag i delikatessen!

Plötsligt händer det.

Idag är dagen som jag tror att man kan räkna som att min bebis började gå. Efter några veckor med fåtal steg och mycket irritation från hans sida när man försökt få honom att gå, så går han bara helt plötsligt. Skum den där ungen, han gör bara som han vill.

Gills det?
Och ja, jag mutar honom för att lyckas dokumentera detta på film. Han har dock gått flera gånger innan idag =utan muta.

Halleluja!

Jag somnade på soffan och sov i 2(!) timmar! Vi tackar bebis för att han bjöd på en så fin tupplur!
Luren utfördes iklädd träningskläder då det var tänkt att det skulle traditionellt onsdagstränas men det lyckades jag sova förbi. Nu blir det megaslappt idag istället för att försöka vila tillbaks lite ork. Snark!

Kiiill me!

Idag är ingen bra dag. Tröttheten är förlamande och även efter flera vakna timmar kan jag inte ens piggna till 3%. Det känns som en ganska orkeslös period och jag orkar inte riktigt anstränga mig gällande något.
Nu hoppas jag innerligt att bebis tänkt sova förmiddag snart så jag kan göra detsamma.

Blaj blaj

Jag låter en bild på min son kommunicera hur jag känner mig just nu. 

Trött men kan inte sova med någon som snarkar i helt galen ljudvolym bredvid mig. Ska det bli något sovande för mig misstänker jag att jag måste lämna den här sängen för en mindre tinnitusframkallande miljö.

Snark! Eller just nu, jag önskar att det vore snark.

Tufft.

Vi kan konstatera följande:
1. Jag är tydligen på ett bloggigt humör idag.
2. Bebis har totalt trashat hela huset och jag har ingen lust att städa.
3. Det är ganska skönt att ha en bebispappa. Det märker man definitivt när denne inte är hemma.

Bebis har en 8/10-dag på ansträngningsskalan. Jag tycker man tydligt kan se på hans onda blickar/miner på korten nedan att han vill göra mitt liv jobbigt idag.

Albert och jag.

Det blev till slut en fin höstdag ändå och efter en förmiddagslur så kändes det inte helt politiskt korrekt att hålla sig inomhus längre. En grym sak med att bo i hus är att det är väldigt enkelt att ta sig utomhus och man kan till och med sitta och dricka kaffe vid huset när bebis leker i löven.

Väl inne igen testar Albert Einstein mitt tålamod genom att dra ner alla blommor samt lampan bakom soffan 26 gånger. När jag försöker tillrättavisa honom börjar han antingen skratta eller blir skitsur.Ja, jag kanske kan flytta på dom utsatta sakerna men jag vägrar ge mig. Han ska lära sig.






Ps. Någon som känner en bra bebisfrisör som kan få bebis att se mindre ut som en galen vetenskapsman?

Det gäller att passa på.

Barnet vill gå upp när det fortfarande är mörkt ute. Jag håller inte med utan skulle som vanligt gärna betala 125000 kronor för att få sova 3 minuter till. Jaja, det är tydligen inte jag som bestämmer hur mycket man får sova här hemma längre så det är bara till att traska upp i mörkret.
När klockan är 9.00 har vi redan hunnit tvätta, städa, handla och äta frukost. Klockan 9 ska man egentligen inte ens ha gått upp. Vad har hänt med mitt liv?
Det är bara 12 år kvar tills bebis blir tonåring och när han då börjar med sovmornar till 12.00 ska jag sova minst lika länge och ta igen all den här missade sömnen. Får bara se till att inte skaffa några fler barn alternativt barn som gillar sovmornar så inget pajjar den planen.

Chrille håller fortfarande till i Monaco så jag och bebis är ensamma idag också. Efter morgonens besök på mataffären, då vi fick känna på det kalla, fuktiga klimatet, bestämde jag att vi ska hålla oss inne idag och slappa järnet. Kolla serier, film och käka choklad står på agendan. Måste bara se till att sätta på mig pyjamasbyxor för att detta ska kunna genomföras på bästa sätt.
Nu tar bebis dagens första lur och jag försöker bestämma om jag ska passa på att göra detsamma.

Såhär.

Det här är vad som händer här hemma, hela tiden.

Upp på möbler, vråla något obegripligt, skutta/runt runt lite och sen ner igen. Om och om och om igen.
Vi tycker tydligt inte riktigt att samma saker är roliga jag och bebis.

Lite lugnare.

Ibland är det så att livet kan kännas lite lättare efter man fått chans att prata igenom saker och komma fram till ganska bra beslut. Jag tror att livet kanske blir ganska bra framöver ändå, även om det kanske inte blir som jag hade tänkt mig från början.
Nu hoppas jag bara att vår nya plan faktiskt kommer funka.

Giant step.

För ett år sedan kunde bebis inte ens lyfta upp sitt eget huvud. Nu sitter han här och äter gröt, med sked, helt själv.

Jag kan konstatera att jag inte har gjort något som ens kommer i närheten storleksmässigt i personlig utveckling det senaste året och att se en bebis äta själv gör hjärtat varmt.

Jag checkar ut.

Vissa saker går inte riktigt som jag tänkt mig just nu och tiden framöver känns allt annat än perfekt. Jag får desperata tankar på lösningar som jag kanske måste ta till men ingenting känns speciellt bra. Det är jobbigt att känna att man måste ta beslut med pest eller kolera-konsekvenser.
Jag hade bara velat att vissa saker inte var som dom var, men det är dom ju. Vad ska man göra?

Grattis Bebis 13 månader!

Man kanske inte ska "uppmärksamma" månadsdagar när man passerat 1 år men det är ju en tradition här på bloggen som måste upprätthållas.

Framsteg har skett i massor den senaste tiden. Bebis klättrar på ALLT! Favoriter är att bestiga trappan och klättra upp och ner från soffan. Numera äter han ganska ofta samma mat som oss och då helst själv. Att använda sked och till och med faktiskt få i sig mat funkar fantastiskt bra.

Egen vilja finns det sinnessjukt mycket av. Man pekar på det man vill ha och får man det inte vrålar man. Mycket charmigt drag, not!

Gå gör vi inte ännu. Steg har tagits och stå utan stöd funkar grymt bra men hittills är det mycket populärare att krypa i galen fart och springa runt med hjälp av möbler. Och just ja, klättra då ja. Varför gå när man kan klättra?!

Förutom den där mycket starka egna viljan är det en grymt mysig bebisperiod!







Följande syn möter mig efter ett obevakat ögonblick.

Vill (inte).

Så då var det dags, imorgon börjar jag jobba! Hjälp!
Ångesten är total. Inte över att jag nu ska börja jobba (kul) utan att jag inte längre kommer att vara helt mammaledig och då inte få vara med min son hela tiden.
Nu är det visserligen så att jag inte börjar jobba heltid på ytterligare 2 månader, vilket känns som en ganska lämplig upptrappning, men det känns jobbigt ändå.

Separationsångest är bara förnamnet. Jag misstänker dock att min lille bebis inte kommer att reagera nämnvärt på min frånvaro...

Schyrre.

Insomnianatt. Det är faktiskt inte lika mycket av den varan längre men dock minst lika frustrerande.
Då bebis den senaste tiden helt glömt bort att han sovit hela nätter sen 7 månader tillbaks och börjat gallskrika och vilja ha mat mitt i natten, var jag redo på en natt med ingen alternativt ytterst lite sömn.
Vaknade i dvala någon gång i ottan att av Chrille skulle till jobbet och ville överlämna bebis till mig. Ångesten var total, jag ville inte lämna sängen! Jag tvingade bebis till lite morgonmys i sängen för att slippa lämna det varma täcket riktigt ännu. Vips så somnar bebis om! Halleluja! Jag vill inte vara sämre och somnar även jag.
När jag klockan 9 vaknar i någon slags 5-timmars sömn pigghet (som faktiskt går att fungera på) sover bebis fortfarande.
Får man somna om nu?

Nedräkning.

Efter snart en månad med flytt, uppackning och allt som hör det till börjar tillvaron kännas lite mer normal. Denna helgen har vi till exempel äntligen fått bara "fått vara" lite hemma tillsammans utan en massa saker som måste göras.
Nu väntar en vecka där vår trädgård förhoppningsvis blir klar och äntligen får en gata som utanför huset som inte bara består av grus och hål utan örn förhoppningsvis lite asfalt.
Det största som händer är dock att jag börjar jobba! På torsdag är det dags för min första dag på Ica! Sjuuukt spännande!
Min dagar som mammaledig är alltså snart över.. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag får återkomma i ämnet.

Bebis har rejält med myror i brallan och vill mest av allt klättra upp och ner (för allt), rulla runt och generellt bete sig som om han har klåda på hela kroppen.

Själv.

Bebis äter själv nu. Det är inte alla barn som vid 1 år kan äta med bestick och har helt perfekt bordsskick *stolt mamma*. HAHA

Vi hoppar.

Min bebis kan inte gå och har inga planer på att börja med det heller. Klättra kan han dock, verkligen!

Lite upp men inte helt.

Det verkar som om magsjukan har lämnat vårat hem. Lite tvätt och torkning till plus en hel del röjande så ska nog snart hemmet vara återställt också.
Då jag inte är en rutinerad magsjukemamma så vet jag inte riktigt vad som är standard såhär dagen efter. Bebis känns lite trött och då jag inte har koll på hur man smittar så håller vi oss nog ganska hemma idag.

Annars var det en fruktansvärd måndag med för lite sömn, för tidigt uppvaknande, en bebis som gnällde konstant och sedan när vi äntligen gick upp även bestämde sig för att bita mig 123 gånger i nyckelbenet. Detta gör numera oerhört ont då han nu har 8 sylvassa tänder.

Bristen på sovmorgon är mycket kännbar och jag försöker att förneka det faktum att det förmodligen är ett minne blott. Tanken på att börja jobba heltid och att gå upp vid 7.00 alla lediga dagar känns övermäktig.
En sak i taget...

En plutt senare.

Så jag har alltså upplevt och överlevt en dag med magsjuka och alldeles för mycket kräk. Efter några ombyten, en massa plastad frotté som behövde bytas och doften av kräk överallt så var känslan av frihet enorm när bebisen äntligen somnade för natten.

Nu väntar min sista vecka som helt mammaledig och förhoppningsvis är den helt kräkfri, det dyker upp mamma husfixarsnubbar som fixar allt dom lovat i 65 år, min stackars mage mår bra igen och jag får sovmorgon varje dag!

Välkommen magsjukan.

Vi debuterar Bebis första magsjuka idag, mycket otrevligt. Förutom att ha spytt ner 4 rum och alla sin kläder har även jag lyckats få 2 kaskader på mig. Det där med kärlek får en ny betydelse när man inte bryr sig speciellt mycket om att man går omkring med en annan människas spya på sig.
Nu luktar allting kräk och Bebis har däckat i sängen.
Känns som om det kommer att bli en trevlig dag-

Skräckens tid.

Man vaknar 6.15 av bebisskrik. Man är trött. Man gör välling och serverar denna i sängen i mörkret. Man ligger och väntar på hur bebis kommer bete sig efter vällingkoman avtagit. Man undrar om han kommer somna om. Man märker snabbt att han vill börja klättra i sängen. Man konstaterar att det får bli sovmorgon någon annan dag.

Drömma.

Sovmorgon vart är du?!
Föräldrarna till bebis är idag oerhört trötta och fortfarande enormt förkylda så sovmorgon hade varit galet uppskattat. Bebis fattar dock fortfarande inte sådant och 2 föräldrar i koma har försökt piggna till i flera timmar nu. Då Chrille känns i sämst form får han nu en trevlig förmiddagslur under tiden jag och bebis tar ett gemensamt bad.
En lunchlur sen kanske?

Uppmärksam.

- Vad tyst han är! Undra vad han gör?
Inre tankegång hos mig.


Vi kan nu konstatera att det finns god anledning till att alltid säkerställa att man stänger grindarna till trappan (vilket vi också generellt gör) och att varje gång bebis är tyst betyder det att något lurt är på g.

Another day in paradise.

Förkylningarna håller fortfarande hela familjen i sitt järngrepp och helt ärligt så börjar jag nu bli ganska trött på det. I övrigt försöker vi återkomma till någon slags vardag vilket inte är speciellt simpelt då det springer hantverkare från hela västsverige i vårt hus mest hela tiden. Det ringer och knackar på folk hela dagarna och jag säger mest "Det går bra", nickar och ser lite glad ut. Jag har egentligen ingen aning om det faktiskt är hantverkare eller någon som ska bryta sig i och mörda mig.
Denna dagen bjuder till exempel på besök från någon som ska fixa en taklucka (alternativt någon som ska bygga ett mördargömställe under vårt tak).

I övrigt är huset ganska i ordning förutom någon gardin här och lite barnsäkring där. Nu väntar vi bara på tv för att kunna känna att livet känns ganska normalt igen.
Ballare än såhär blir det inte just nu, ni får helt enkelt hålla tillgodo.

Kort och gott.

Jag hinner inte blogga just men räknar med att snart lyckas bli bättre på det igen.
Vi kan kort sammanfatta lite den senaste tiden.
- Flytt.
- 14 besök på IKEA.
- Sätta upp lampor.
- Besök av fjärrvärme/el/fiber/värmepanna/bygg-folk mest hela tiden.
- Stor irritation på företag/bostadsrättsföreningar/byggherrar som är besväriga/inte gör man man vill/är sena.
- Lite sömn.
- Mycket förkylning.


Nu sisådär 10 dagar efter inflytt kan jag dock konstatera att vi kanske är 93,2% färdiga med vårat hem, att det är trevligt att äntligen ha internet och att jag behöver en ordentlig sovmorgon.

Jag återkommer.

Flopp.

Ända sedan inflyttningen i huset skedde har mina dagar varit allt annat än lugna. Denna dagen var noggrant planerad och skulle även den bli allt annat än lugn. När jag strax innan avfärd upptäckte att Chrille åkt till jobbet med mina bilnycklar blev allt plötsligt lite mer komplicerad.
Nu försöker jag planera om en hel dag och börja med det jag tänkt sluta med. Jag väntar även på att vi äntligen ska få våra ugn och torktumlare som vi blivit lovade ska anlända hela veckan.
Jag är inte speciellt optimistisk då detta skulle levereras på förmiddagen.


Födelsedagsbarnet sover förmiddagslur så egentligen är förutsättningarna mycket goda för att faktiskt vara väldigt effektiv men av någon anledning har jag fastnat på den där stolen.. Aja, upp och hoppa! Nu kär vi!

Grattis Bebis 1 år!

Helt galet! Min lille bebis blir 1 år idag.
För exakt 1 år sedan låg jag i en säng på förlossningen och upplevde den värsta smärtan någonsin. Att det som sisådär ytterligare 12 timmar skulle komma en liten fantastisk bebis kändes just då inte alls på riktigt.

Detta är bebis 1 år:
- Kryper, går längst möbler, står överallt, klättrar överallt, kan stå utan stöd.
- Ska stoppa allt i munnen.
- Säger mamma (ofta) och pappa (ibland).
- Vill göra allt själv och avskyr att bli matad, byt på eller när han inte får som han vill.
- Tycker om att kramas och pussas.
- Vill helst av allt att man ska bära runt på honom konstant.

Framöver ser vi fram emot en bebis som går (snart?) och pratar mer. Inom den närmaste tiden finns även spännande aktiviteter som dagis (?), nytt jobb för mamma och livet i huset på tapeten.


För att snabbt sammanfatta det första året med bebis så har det varit det tuffaste (hejdå sömn, egentid, tystnad) men även det bästa (välkommen enorm kärlek) i mitt liv.
Min älskade son, du är det bästa som har hänt mig!

Hej mitt lilla hus.

Vi har flyttat klart (förutom två lampor och en tv) och förhoppningsvis sover jag snart i min nya säng.
Tack vare vår fantastiska familj och vänner så är vårt hem redan mer än beboligt och efter en morgondag med shopping, uppackning och städning blir det nog grymt bra.
På återseende!

Hejdå McD.

Idag sa ju upp mig efter 12 år på McDonald's. 12 år som har givit mig min sambo och massor av vänner. 12 år där jag gått från 16-åring som tyckte det bästa i livet var att dricka häxblandning och röka till 28-åring som tycker det bästa som finns är bebismys. Det är oerhört vemodigt att sluta men det känns ändå väldigt rätt.

Från och med ganska snart finner ni mig på Ica istället.

Tack till alla underbara människor jag träffat genom åren!

Puss puss.

Crazy day.

En miljon packade kartonger senare (eller kanske 4 iallafall), en bebis på vift, ett genomfört projekt som leder till spännande förändringar och en bebis som vägrat sova = min dag.
Imorgon slutförs det spännande projektet och vi får även nycklar till huset.
Det är mycket nu, mycket mycket mycket...

Relax.

Jag försöker just nu ignorera det faktum att vi får nycklarna till huset imorgon kl 14 och således kan påbörja våran flytt. Jag orkar inte packa, städa, tvätta eller ens tänka just nu. Jag försöker bara slappa i några minuter nu innan jag faktiskt måste göra någonting.

Husbilder 2.

Husbilder.

Imårrn.

Imorgon genomförs slutbesiktning på vårt hus vilket kort och gott betyder.
1. Att vi kommer att kunna få se huset, förhoppningsvis ganska klart.
2. Vi endast befinner oss millisekunder/minuter/dagar från att få nycklarna i vår hand och få börja flytta.

Jag ska försöka ta någon bild eller 34 men då jag slängt kameran i golvet är jag begränsad till iPhone-fotografering och det är inte alls lika roligt som Nikon-fotografering

Återkommer även med rapport hur det blev med den där sovmorgonen som jag nu räknar med. Bebis har i alla fall sovit och varit vaken som jag önskat idag så förutsättningarna är goda.
10 dagar till 1-årsdagen. Är det då man måste sluta kalla honom för bebis?.

Rutiner.

Jag kämpar med en förändring av bebis sovrutiner för att förhoppningsvis skapa en bebis som sover mer nattetid. Målet är att gå från de nuvarande 3 tupplurarna på dagen och 10 timmars nattsömn till 2 dagslurar och 12 timmars nattsömn.
Nu har bebis lyckats hoppa över sin traditionella lunchlur och vi kämpar nu mot att hålla honom vaken till kl 15.00 för att ha en chans att lyckas uppnå målsättningen. Det börjar dock bli liiiite grinigt nu men förhoppningsvis blir slutresultatet värt en tillfälligt grinig bebis.

Imorgon när jag lyckats med mitt mål och fått sovmorgon till minst 08.00 så ska jag börja skriva min bok hur man skapar en grym bebis. Hehe

Ingen rast.

Då har vi äntligen påbörjat veckan då vårat hus ska vara färdigt och vi ska flytta. Jag började morgonen med megatrötthet och en mysig aning till migrän som gjorde mig allt annat än pigg och glad. Bebis bestämde att han skulle använda mig som studsmatta, samtidigt som han bet mig i kinden och vrålade. Trevligt!

Jaja, lite mindre migrän nu iallafall och det var ju tur för jag har alldeles för mycket att göra för att kunna bli sängliggande. Veckan bjuder på spännande aktiviteter som tvättmaskinslagning (för 4.e gången. jippi!), slutbesiktning, inköp av diverse möbler, spännande hemligheter och då slutligen flytt.

Om jag överlever den här veckan så ska jag ge mig själv någon slags pris, typ "Världens grymmaste person"!.

Puss på er.

Nästan för mycket.

För att ha varit vakna i 6 timmar har vi nästan hunnit med lite för mycket. Det faktum att vi vaknade och gick upp vid 7.00 på en lördag är också lite för mycket.
Med en flytt som stundar om exakt en vecka känns det som att det är dags att på riktigt ta tag i packandet. Jag har visserligen redan packat i flera veckor (man kan aldrig vara för proaktiv) och haft som mål att packa minst 2 kartonger om dagen den senaste tiden. Jag har tyvärr inte riktigt hunnit med att leva upp till min packningsambition de senaste dagarna och med en vecka proppad med aktivitet framför oss är det alltså dags att sätta igång.

Så nu 6 timmar senare har jag hunnit med.
- Handla
- Städa
- Vika tvätt
- Tvätta tvätt
- Diska
- Planerat om blommor.
- Packa 2 kartonger.
- Packa en resväska.
- Rensat skafferiet.
- Matat barnet.
- Duschat barnet
- Tagit en kortare lur.

Nu tar vi en välförtjänt paus (= jag bloggar, bebis försöker stänga av datorn/så sönder datorn/bita mig i armen/rulla runt i sängen/klättra upp i fönstret) men snart är det dags igen.
Påminn mig om att aldrig flytta igen.

Walk on the line.

Min bebis har en stark egen vilja och vill inte riktigt göra som man ska. . Gåvagnen ska man helst inte gå med och om man nu ska det, gärna inte på det sättet som det är tänkt. Allt annat som man kan använda som rullator är dock väldigt populärt. 

Med allt menar jag också allt.

Stå själv funkar väldigt bra det också, det vill säga tills bebis kommer på att han faktiskt står helt själv, får panik och sätter sig ner igen.

I kaoset.

Jag är så redo att flytta nu men vi vet fortfarande inte riktigt vilken dag det kommer att ske. Senast nästa torsdag men förhoppningsvis nästa tisdag är status just nu, mer definitivt besked ska vi iallafall få på fredag.
Just nu befinner sig vårt hem i ett kaosartat skick med kartonger och packning mest överallt och flyttstressen är total. Vi ligger lyckligtvis dock ganska bra till gällande packningen och varje dag packar jag ytterligare lite.
Förutom flyttstress så finns annan stress också men den får jag återkomma till en annan dag.
Nu är det dags att packa lite till...

8.00

Klockan är bara barnet och jag har redan hunnit ta hand om sinnessjukt mycket tvätt, disk samt städat. Jag vet inte om jag ska vara nöjd eller sörja livet då att gå upp så sent man kunde var standard.

Idag får vi förhoppningsvis ett 100%-igt svar angående vilken dag nästa vecka vi får flytta och tillbringar därav dagen med att packa och fixa. Jag kan även glädjas åt att "How I meet your mother" börjat igen och ser fram emot bebis förmiddagslur då detta ska avnjutas.
Trevlig tisdag!

Shake that booty.

Trevligt att bebis gillar att dansa
men det finns en del att önska
gällande musiksmak och taktkänsla.

Mount Everest.

Min son ska bli bergbestigare när han blir stor. Övning ger färdighet.

Tålamod.

Jag har nog alltid vetat att jag är en person som inte har sådär superbra tålamod. Detta sätts numera dagligen på prov. 

Idag vill "vi" (=bebis) inte äta gröt eller mat. Jag gör pannkakor till bebis, han vill inte äta dom heller. Gegga ner hela sig och sin omgivning med pannkaka går dock bra.

"Vi" vill sedan stoppa ner händer och huvud i toalettstolen, dra ur kortet ur digitalboxen 37 gånger (ingen överdrift) och riva ur alla kläder jag försöker packa.

Lägg till lite lek med använda blöjor, slicka på en smutsig mopp samt bita sin mor i axeln (flera gånger) och tålamodet är officiellt slut.

Crazy baking.

Idag är det avancerad bakning på G. Cinnamon/Raisin-bagels står på agendan och jag kan efter många timmar konstatera att det tar en jävla tid att göra bagels.
Utlåtande kommer senare!

2 stycken.

Här bjuder jag på ett smakprov på tapeterna i sovrummet och köket i huset. Jag är nöjd! Vad tycker du?

Klätterapa.

Vi har en blivande bergsbestigare till son. Jag tycker fortfarande att det är konstigt att han kan klättra
men inte gå dock.