Schyrre.

Insomnianatt. Det är faktiskt inte lika mycket av den varan längre men dock minst lika frustrerande.
Då bebis den senaste tiden helt glömt bort att han sovit hela nätter sen 7 månader tillbaks och börjat gallskrika och vilja ha mat mitt i natten, var jag redo på en natt med ingen alternativt ytterst lite sömn.
Vaknade i dvala någon gång i ottan att av Chrille skulle till jobbet och ville överlämna bebis till mig. Ångesten var total, jag ville inte lämna sängen! Jag tvingade bebis till lite morgonmys i sängen för att slippa lämna det varma täcket riktigt ännu. Vips så somnar bebis om! Halleluja! Jag vill inte vara sämre och somnar även jag.
När jag klockan 9 vaknar i någon slags 5-timmars sömn pigghet (som faktiskt går att fungera på) sover bebis fortfarande.
Får man somna om nu?