Vill (inte).

Så då var det dags, imorgon börjar jag jobba! Hjälp!
Ångesten är total. Inte över att jag nu ska börja jobba (kul) utan att jag inte längre kommer att vara helt mammaledig och då inte få vara med min son hela tiden.
Nu är det visserligen så att jag inte börjar jobba heltid på ytterligare 2 månader, vilket känns som en ganska lämplig upptrappning, men det känns jobbigt ändå.

Separationsångest är bara förnamnet. Jag misstänker dock att min lille bebis inte kommer att reagera nämnvärt på min frånvaro...