Ojoj. Nu har det varit rejält tyst på inläggen i denna kategorin. Jag läste precis igenom det senaste inlägget och såg att jag hade skrivit att jag skulle belysa tiden på BB så det är väl det som gäller nu.
För det första kan jag informera er om att BB
inte är stället det där man föder barn. Föder barn gör man på
förlossningen och BB befinner man sig på efter att man fött barn.
Okej, let's go.
Jag har fött barn. Allt är sjukt skumt. Efter väldigt många timmar med intensiv smärta så är plötsligt allting lugnt och smärtfritt. Vi sitter på vårat rum på förlossningen, inga barnmorskor är där och i en filt har vi en bebis.
Jag har knappt något minne av att det stora i att det var en bebis där hade gjort något intryck på mig. Jag var helt borta. Jag kommer inte ihåg att jag hade en enda tanke.
Efter en stund kom iallafall en barnmorska tillbaks till rummet med den "beryktade" fikan man får efter man fött. Fikan bestod av O'boy och mackor och precis som alla berättat för en innan så är den där fikan helt fantastiskt god. Jag vet inte om det var symboliken i fikan som gjorde det eller helt enkelt det faktum att man inte ätit ordentligt på ett dygn.
Någon gång här så mäts och vägs bebis av barnmorskan och sen visar hon för oss hur man byter en blöja (jag kan sen innan, Chrille kan inte). Just ja, innan vi fick hjälp med den där blöjan hade bebis lyckats med bedriften att bajsa ner sig, mig och helt sin filt. Välkommen till världen!
Någon gång efter detta var jag tvungen att sätta mig ner då jag fick väldigt svårt att andas. Jag blir informerad om att troligtvis är jag så trött att jag inte orkar andas ordentligt.
"Okej, jag kan tänka mig att sätta mig ner".
Efter ett tag är det dags att bege sig till BB. Jag i en rullstol, bebis i en konstig, gammal barnvagn och Chrille med all vår packning.
En våning upp med hissen anländer vi till BB.
Uppskattningsvis har det gått 2-3 timmar efter bebis fötts.
En annan barnmorska visar oss till vårat rum. Bebis flyttas från barnvagnen till en liten plastlåda (typ som man ser på film), vi blir visade rummet och slutligen kommer barnmorskan in med en kanna vatten.
Sen säger hon:
-Ring på klockan om det är något.
Och lämnar sedan rummet.
Oooookej! Vi är själva i ett rum med en bebis! Vad gör vi nu? Ska ingen berätta för oss vad man ska göra nu? Fattar dom inte att vi inte kan ta hand om ett barn? Haaaaallå?
Chrille bäddar sin säng (som var betydligt skönare än min) och lägger sig. Jag gör detsamma.
Chrille somnar 0,7 sekunder senare (med ljudlig snarkning som bevis på det) och jag ligger där själv i natten och fattar ingenting. Om jag hade spekulerat skulle jag inte trott att det skulle bli några problem att somna efter 21 timmars barnafödsel och 50 vakna timmar. Det är det. Jag ligger där (till ljudet av snarkningar) med handen i den lilla plastlådan. Bebis känns så liten och ensam i sin lilla låda (som står bredvid min säng) och efter ett tag känns det mest naturligt att lägga bebis tillsammans med mig i sängen.
Så där ligger jag och skedar med en "någratimmarsgammal-bebis". Huuur skumt är inte det?
Någonstans under natten börjar bebis gör kväljningsljud. Jag blir orolig. Försöker väcka Christian. Ingen respons, Försöker väcka Christian igen. Fortfarande ingen respons.
Vad ska jag göra? Bebis kanske håller på att dö?
Jag ringer på klockan.
-Eeehhh bebisen ligger här och låter som han håller på att spy!!!
-Det är ingen fara. Han har bara svalt fostervatten.
-Ehhhh okej. Tack så mycket.
Jag fortsätter skeda med "någratimmarsgammal-bebis" som nu även låter som han ska spy och lyckas väl kanske sova någon timme till slut iallafall.
Ojoj, det blev väldigt långt här. Jag fortsätter en annan dag..
