Och insomnian är värre än någonsin. Risken finns att bebis bestämmer sig för uppstigning 06.00 och om jag nu väl skulle lyckas somna ser jag då fram emot en fantastisk nattsömn på 2 timmar samt en energifylld dag imorgon.
Jag drömmer om att få sova tills jag vaknar självmant. Utvilad! Och då få frukost på sängen!
Det får bli i nästa liv..
Nu ser jag fram emot att Chrille endast är dagar/timmar från sin semester och drömmer mig bort till tanken att mamma eller syster kunde stått här hemma 06.00 för barnpassning (och frukost?) så jag fått sova tills orken var tillbaks.
Väldigt positivt såhär nattetid...
Stackars dig, önskar att jag varit där kl. 6 så du hade fått sova. Kram. Puss till bebisen / Soffi
SvaraRadera