Hejdå barnbidrag.

Så iväg på shopping med Elisabeth och Elias.
Bebis bestämde sig för att sova under hela turen, det vill säga 3 timmar i sträck. Grymt bebis.

I och med att det var barnbidrag som skulle spenderas så fick bebis en bitring och en fin dress.
Sen fick bebisens mamma en tröja och hårfärg. Det är ju inte mer än rätt att jag får grejer också, det är ju ändå jag som ansvarar för bebis och då även bebis pengar.

Sen lite mat för påfyllning i det evigt tomma kylskåpen.

Fick del 1 av 3-årsjubileumspresent till Chrille. Del 2 är nu också på G så present borde vara komplett i nästa vecka. Vi återkommer med vad det är.

Väl hemma fick bebis morotslunch med lite päron till efterrätt. Morot gick ganska bra och päron ännu bättre. Äntligen fick man höra något som i alla fall lät som sväljning av mat.
Dock kommer ju säkert 99% av maten fortfarande ut ur munnen igen men det går som sagt åt rätt håll.

Good Hairday.

Är man observant så har man tydligt kunna följa bebis hårresa.

Från födelsen med än rejäl kalufs till den senaste tidens skalliga uppenbarelse.

Glädjande är att nu verkar håret vara på väg tillbaka.

Glest men existerande.

Hårig bebis är sötare än skallig bebis så det är mycket välkommet av mig.

Livsfarlig rullning.

Bebis vet inte riktigt när det blir för mycket av det goda.
Dom där rygg-magerullningarna har nu blivit vardagsmat och har även blivit något man gör i sängen när man ska sova.
Vid säkert 10 tillfällen inatt har han vänt sig från rygg till mage och jag har upptäckt honom ligga med ansiktet nedåt i madrassen/kudden. Jag har ju blivit skolad att bebisar ska sova på rygg och synen av bebis med ansiktet nedåt känns lite sådär.
Så vid samtliga dessa 10 tillfällen har jag vänt tillbaks honom på rygg för att då minuter senare upptäcka att han vänt sig igen. Jag måste googla detta för det är ju omöjligt att ha koll på honom hela natten.

Idag har vi fått barnbidrag och tänkte fira detta med att införskaffa lite nödvändig proviant och någon lämplig bitring i och med att bebis verkar behöva något bättre än min hand att bita på.

Mmmm, fjärrkontroll.

Mys.

Jag fick min myskväll till slut.
Jag kan dock inte gå och hämta choklad just nu...

Allt är bra om man är naken.

Chrille är på hockey ikväll och jag såg fram emot en lugn kväll med massa bra serier och choklad.

Bebis hade dock andra tankar angående kvällens aktiviteter. Han ville vara sur och arg.

Efter någon timme hade vi försökt med följande:

Mat

Ny blöja

Ligga på filt

Ligga i babygym

Titta i spegeln

Ligga i soffan

Sitta i soffan

Sitta i mammas knä

Resultat, fortfarande extremt missnöjd bebis. Ännu mer missnöjd än tidigare också.

Vad ska vi nu hitta på?

Vi tar av bebis alla kläder och blöjan och lägger honom på en filt på golvet.

Resultat: Nöjd bebis! Kanske inte "haha-nöjd" men inte gnällig i alla fall.

Underskatta inte det där med att vara naken.

Det ser vi fram emot.

Tillbaks från fika.
Dagens önskan, en bil tack!
Även om det går ganska smidigt att transportera sig med barnvagn i kollektivtrafiken tar det en himla tid att ta sig från punkt A till punkt B.
Idag 45 minuter och 3 byten varje väg.

Finfin fika i allafall. Eller lunch var det också.
Supergod paj och tårta. Tårta äter man för övrigt alldeles för sällan.
Spännande också att bebis kan befinna sig på en filt bredvid 5 andra bebisar i samma ålder och inte bry sig överhuvudtaget om någon av deras existens.

Nu har jag en begynnande migränattack på G.
Misstänker att mina sinnessjukt gamla linser är en orsak till detta.
Då superstark migränmedicin och amning inte går så bra ihop gäller det att försöka undvika att uppgradera migränen från begynnande till pågående så det blir till att vila lite nu.

Vi drar.

En okej bebis natt. Om jag inte misstar mig så vaknade bebis 4 ggr men av någon anledning var det inte jobbigt.

Vi var till och med vakna en timme tillsammans mellan 6-7 då båda två var på gott humör.

Det enda som är lite ansträngande gällande sovning just nu är att bebis hela tiden vill sova supernära.

Det spelar inte roll hur mycket avstånd jag försöker ha mellan honom och mig från början. Jag vaknar alltid med en bebis under armen.

Nu ska vi iväg på fika.

God natt min bebis.

Det blev träning idag. Bra jobbat Erika.

Efter ett kortare uppehåll på sisådär vecka var det lite motigt att komma iväg men passet gick ganska grymt och nu blev det åter igen ökning av vikter. 

Beach 2011 känns inte lika ovälkommen längre faktiskt!

Kvällen har tillbringats med bebisens farbror, faster och kusin.

Kusin 10 månader ville gärna ta på Elias, helst av allt dra honom i håret.

I och med att Elias numera har typ 2 hårstrån på hela huvudet gällde det att skydda dessa dyrbara rackare med livet som insats.

Nu inviger en gnällig bebis ännu en pyjamas (då det senaste gick sönder) och vi hoppas på en natt utan skrik och snorsugning.

Ej helt nöjd bebis.

What I didn't know del 13.

Egentligen tycker jag att det är lite nördigt att länka men detta blogginlägg är i princip exakt så jag upplevde sista delen av min förlossning. Utan överdrift.


http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=28711&beid=1608382

Jag vet att jag redan skrivit om att det gör sjukt ont att föda barn men det är värt minst 1 inlägg till.
Vi kan nu då behandla den sista delen av förlossningen.
Jag är inte helt säker på att på att jag har rätt i det vetenskapliga i det hela men det spelar ingen roll.

Jag minns det som igår.
Klockan är nu cirka 15.30. Jag har varit på förlossningen sen 05 och efter jag fått epidural så jag har faktiskt haft ganska många timmar som varit helt okej. Jag har kunnat äta och vila.
Jag sitter på en pilatesboll  med överkroppen lutad på sängen och då börjar det göra ont.
Helt plötsligt hör jag liksom inte vad barnmorskan eller Chrille säger. Det gör så ont att jag inte kan koncentrera mig på något annat än det onda.
Jag berättar för barnmorskan att det börjar trycka neråt och att det gör sjukt ont.
Hon säger åt mig att lägga mig i sängen igen.
Nu någon gång blir jag undersökt och får veta att jag är öppen 9 cm vilket gör mig lite nöjd mitt i det onda. Det är bara en liten centimeter kvar. Det jag inte visste då var att det var nästan 6 timmar kvar tills bebis skulle titta ut.

Jag kan definitivt säga att det där fruktansvärda "trycket" är det absolut hemskaste med hela förlossningen. Det känns inte som någonting annat jag upplevt. Att jämföra det med någon slags hemsk tarmtömning är ett skämt.
Hur jag än försöker beskriva det kan man inte förstå om man inte upplevt det men jag får dra till med något.
Vi säger att det känns som någon försöker dra ut Mount Everst ur ens ändtarm.
Den värsta smärtan sitter just precis runt ändtarmen men det gör också jävligt ont i ryggen och resten av underkroppen också för den delen.

Smärtan är så hemsk att man säger saker som "Det går inte", "Jag kan inte", "Jag orkar inte".
Jag började tigga kejsarsnitt och fundera på att be om att bli sövd.
Trycket är konstant och sen när man får värk på det också så känner man som om kroppen håller på att slitas sönder.

Jag är trött, så sinnessjukt trött och mellan varje värk orkar jag knappt kommunicera.
Sen någonstans där i allt det onda så börjar dom där krystvärkarna. Det är också sjukt konstigt.
Även om man aldrig krystat innan så vill hela kroppen att man ska göra det.
Först vet jag inte hur jag ska göra.
Okej, krysta lyckas jag väl med det räcker liksom inte. Man måste krysta på ett sätt och ställe som man inte  ens visste om att man kunde/hade.

Jag ligger där och känner att det händer ingenting när jag krystar (för det känner man) och får ännu mer såna där tankar. "Det går inte", "Jag orkar inte mer". Jag är också ytterst kommunikativ gällande detta men får inte så bra respons på detta. Barnmorskan börjar liksom inte mesa med mig, hon blir typ arg och säger åt mig att skärpa mig.
Någonstans där blir min kropp typ besatt av något monster som gör att jag krystar och krystar som en galning.
Äntligen händer det något, det känner jag. Då introducerar vi nästa smärta!
Det svider, svider som om någon hällt något frätande över hela ens nedre regioner.
Denna nya smärta får mig att bli galen, nu måste den där bebisen ut! Jag orkar inte mer!
Man får ju bara krysta när man har värk så när värken slutar får man ligga där och vänta med sitt "tryck" och megasvidande. Jag krystar även fast jag inte har värk för jag orkar inte mer, barnmorskan säger att jag inte får.

Sådär håller det på typ 10 värkar och jag känner äntligen att något är på väg ut.
Helt plötsligt upphör all smärta men jag fattar liksom inte att bebis är född. Jag reagerar bara på att smärtan är borta.

Vissa säger att man glömmer bort att det gjorde ont direkt när bebisen är född.
Det gör man inte. Jag kommer aldrig glömma.


Oj det blev väldigt långt och jag känner ändå att jag var kortfattad, Haha

Onsdag

Ännu en natt med bebisförkylning. 05.00 var det dags att vakna då bebis hade stora problem att få luft genom sina täppta näsborrar. Bebis var allt annat än nöjd och hans föräldrar var allt annat än superpigga.
Upp och hämta nässugen, lite näsdroppar på det och mat i magen så somnade bebis gott igen.

Babysim idag igen. Precis som förra gången blev det megabråttom.
Dagens läxa: Det tar mer än 10 minuter att göra sig själv och en bebis redo för babysim.

Simmet gick i alla fall bra även om övningen "ögonkontakt och hälla vatten på ansiktet" blev en flopp. Bebis totalvägrade ögonkontakt med sin far och tittade mest på allt annat istället.

Nu snart iväg på Body Pump.

Celebration.

Det blev en middag med Chrille ändå.
Bebis fick stanna hemma med sin moster men var lika glad för det.

Jag fick en finfin prenumeration, blommor och par fina dojjor av min man vilket gör mig mycket glad. 

Imorgon är Chrille ledig så det blir familjedag med babysim, träning och annat mys,

På återseende.

1576800 minuter.

Eller snarare 3 år.
Idag är det 3 år sedan jag och Chrille blev tillsammans!

Chrille är den snällaste människan i världen. Supersocial och ganska rolig till och från. Jag vet nog inte någon som inte tycker om Chrille.

Jag och Chrille nog ganska olika.
Han kan somna på 2 sekunder medan jag ligger i timmar och kämpar att lyckas somna.
Han är lugn och stabil, och jag är hysterisk och hetsig.
Han orkar med mig under alla perioder (ofta) då jag är helt oresonlig eller galen.
Nätter då jag i princip gråtit för att bebis varit helt förskräcklig har Chrille tagit honom lugnt och sansat och gått runt med honom tills han somnat.
Inget är något problem för Chrille men i min värld är det mesta problem.

Chrille gör alltid det han kan för att jag ska vara glad och nöjd.
Köper mat som jag vill äta. Följer med på vad som helst utan gnäll. Tittar på program jag vill se.

Han är också ytterst delaktig i det största och bästa som hänt mig, nämligen vår son.
Han är en mycket bra pappa, suger snor när det behövs, stoppar upp termometern när jag inte fixar det och går upp tidigt på morgonen med bebis så att jag får sova.
Varje gång han kommer han från jobbet skiner Elias upp som en sol när han ser sin pappa så jag misstänker att Elias är rätt så förtjust i honom också.
Även om många sagt att Elias är väldigt lik mig hoppas jag innerligt att han ärver många av sin fars kvalitéer  .

Jag är mycket tacksam att Christian finns i mitt liv och hoppas att han står ut med mig en bra period framöver också.

Ikväll kommer det förmodligen inte bli superfestligt firande i och med att bebisen inte mår helt bra men det gör inget. Jag är ganska nöjd om jag får umgås med mina favoritkillar ändå.

Nu ska vi försöka hinna i väg och fixa en present till mannen.

En mardröm.

Den där lille bebisen var som sagt lite besvärlig igår kväll och kvällen innan det också.
Jag tar dock tillbaks det påståendet. Om besvärlig var så enkelt så ska jag aldrig mer klaga på det.

Efter uppvaknande till och från under 3 timmar bestämde han sig för att helt enkelt fortsätta vara vaken.
Först lite sömnig och tyst, sen glad och på lekhumör. Klockan var nu 00.15 och lekhumör var inte helt uppskattat.
Då tyckte bebisen att det var dags att bli förjävlig och började vara hysteriskt ledsen. Lägg på en rejäl snuva på det som vi behövde hjälpa till att få bort med nässugen och bebis är nu 100% superhysterisk.
Efter en stund då han inte kunde andas blev jag supervaken och orolig. Upp med bebis, sug mer snor och sen gå runt i mörkret med vagnen. En stund senare, bebis sover i vagnen. Gött!

Någon timme senare, vaken, hysterisk igen, supertäppt i näsan. Bebisens mamma och pappa är mycket trötta och inte på kanonhumör. Sug mer snor, försök få bebisen att somna. Det går inte.

Aja, jag kan fortsätta rabbla samma sak om och om igen men det sammanfattar natten ganska rejält.
Bebisen är helt enkelt ur form.
Han och jag sov av och till fram till 11.40 och sen supersnabbt iväg på en fika.

Status idag? Bebis verkar i alla fall okej men dagen är ännu ung.

En gång till.

Då kör vi igen.

Jag och bebis ligger i sängen. Bebis sover oroligt, precis som igår. Vaknar helt plötsligt upp och gnällig. Är vaken ett tag, somnar om igen och sen en stund senare, vaken igen.

Men det är okej, han är ganska mysig att dela säng med.

Biggest loser.

Okej, vi la träningen på is idag.
Jag konsulterade till och med mamma om det var okej att träna eller inte.
Enligt mamma skulle jag garanterar dö om jag tränade, eller så uttryckte hon kanske sig inte riktigt.
Hon avrådde det i alla fall.

Trevliga nyheter efter en vägning idag även om det inte tränats bra det senaste (eller någonsin för den delen).
Á la Biggest Loser kan vi säga att jag gått ner 29% av min kroppsvikt.
Graviditet gör underverk för figuren, rekommenderas varmt!
Nu gäller det bara att fixa så att det är mer än 1% muskler också.

Husmorsknep.

Lille bebis är trött men vill inte sova. Det är en vanlig situation här hemma nuförtiden.
Det är lätt att bli lite frustrerad när detta inträffar och man tar gärna till alla knep man känner till.
En beprövad klassiker är att amma, trött bebis som ammas brukar innebära sovande bebis inom några minuter nämligen. Man kan dock inte mata bebis konstant så då gäller det att hitta på annat att ta till.

Bebis somnar ju alltid i vagnen så vi provar stoppa ner honom där och traska runt i lägenheten.
Resultat: Bebis ligger och skrattar.
Jag har läst att man ska köra vagnen över trösklar då dom tydligen somnar lättare när det skumpar (exempel: i bilen) då det påminner dom om att ligga i magen.
Så vi styr vagnen mot tröskeln vid klädkammaren och kör fram och tillbaks över en stund, vips så sover bebis!
Grymt husmorsknep uppenbarligen!

Och ja, man känner sig som en dåre när man går omkring och kör vagn inomhus!

Tips.

Hur kommer det sig att bebis alltid vill äta när jag vill göra något annat?!
Förberett finfin frukost och precis när det är dags att äta för mig blir det megadags att äta för honom.

Här kommer några tips:

Jag är världens dokumentärnörd och ser typ på allt men denna dokumentären rekommenderas oerhört även till dom som inte är nördar som mig.
Otroligt bra och om man inte blir berörd saknar man nog empati helt.
http://svtplay.se/v/2317229/dox/dear_zachary

Sen bebis kom har ju upptäckt hur grymma bebishudvårdsprodukter är, speciellt om man har superkänslig hud som mig själv.
Hudkrämerna är grymma och grymt effektiva mot vintertorr hud.
Babyolja kan man använda i duschen och våtservetter är grymma för sminkborttagning.

Lite tips från coachen där. Haha.

Halvvägs där.

Erika vs Insomnia: 1-290
Jag anser att jag gick segrande ur nattens sömnmatch. Insomning skedde runt 01.30 vilket får klassas som godkänt då man ser till den senaste tidens tidpunkter.

Ny spännande bebisföreteelse. Inatt vaknade bebis 04.30 och då var det mycket väntad tid för att han skulle vara hungrig. Jag gick och plockade upp honom ur sängen och la ner honom i vår säng vart han omedelbart somnade om?! Han vill alltid ha mat när han vaknar på natten och det brukar vara omöjligt att få honom att somna annars.
Trevlig utveckling.

Efter en del snoozande (inte av väckarklocka utan bara mental) var det uppstigning 09.30.
Helt okej start på veckan!

Förkylning är fortfarande ytterst kvar men det känns som om det går åt rätt håll. Bebis verkar också betydligt bättre idag. Jag hoppas på superkurering under dagen så att det går att genomföra träning idag. Jag är dock skeptisk.



Bebis hade tagit det där med att skeda till en helt ny nivå i morse men jag sov ganska bra ändå faktiskt.

Uppskattningsvis 35 cm att sova på i natt. Armen utanför sängen vid uppvaknande.

Sjukstuga.

Mitt halsont som tidigare i veckan satt stopp för träning bestämde sig för att uppgradera sig till megaförkylning och har nu hållit min kropp gisslan i några dagar.
Jag är hängig, mycket hängig.
Känns som om bebis fått sig en liten släng nu också. Svårt att undvika dock då han och jag hänger ganska tätt för det mesta.
Nu på kvällen fick bebis helt plötsligt världens mest rodnade kinder (?) och var lite gnällig så nu placerade han och jag oss i sängen för kurering.
Chrille kollar Wallander (eller något liknande) och det är inte vår grej så vi stannar nog i sängen.

Sängmys.

Bildbevis.

Nu är vi plötsligt väldigt generösa med rullningarna även om det är oerhört frustrerande (och våldsamt) att ta sig från mage till rygg fortfarande.

Ingen skadades under inspelningen av dessa filmer.

I mitt vinterland del 3.

Ännu en dag med vackert vinterväder.
Det börjades med en frukost på café i Majorna för att sedan återvända till Eriksberg och promenera längst kajen. Vi har inte ensamma om att promenera utan halva Göteborg med 700 barnvagnar var sällskap.
Bebis sov typ 3 timmar i vagnen under all denna aktivitet så det verkade gå hem hos honom också.

Nu har jag fått ett sug att fixa med något här hemma.
Jag hade kunnat tänka mig möblera om, organisera någonstans eller måla något.
Jag har dock ingen aning om vad det skulle vad som ska fixas.
Vi återkommer till det senare.

Det går åt fel håll.

Megainsomnia igår. Insomning inträffade runt 03.00.
Matning av bebis några gånger däremellan och sen bebis som ville upp innan 8 = mycket trött mamma.

Jag hoppades att det var en slump men nu misstänker jag att vi har fått ett nytt, ickeönskvärt beteende hos bebis.
Tidigare har alltid bebis hängt med sin far upp på morgonen och umgåtts lite då jag under tiden kunnat sova lite mer. Bebis har sedan återvänt till sängen för en förmiddagslur, något som fungerat mycket bra (för min sömns skull).
Nu 3 dagar i rad har denna förmiddagslur försvunnit. Bebis vaknar runt 8 och tar lur nummer 1 runt kl 12.00.
Detta förändrar allt! Min insomnia är inte längre hanterbar.
Insomning bör nu ske runt 01 för att inte konstant gå omkring i mitt nuvarande komatösa tillstånd.

Jag har ju ändå önskat tidigare insomning och uppvaknande så det är säkert bara så att bebis försöker hjälpa mig. Lite förvarning hade dock varit uppskattat.

God morgon!

Another night.

Fondueafton stod på agendan hos familjen Karlsson/Lindberg.

Jag har nog aldrig ätit fondue (i alla fall som jag minns) så det var mycket spännande:

Här kommer kommer plus och minus gällande fondue:

Plus:

Det är ganska gott.

Man får ha många dippar vilket alltid är succé.

Minus:

Det är otroligt flottigt.

Det tar typ hundra år att tillaga en pyttebit kött som man sedan är orolig ska vara rå i mitten.

Allting lossnar från spettet och det är omöjligt att hitta det igen.

Sammanfattningvis säger jag nog nej till fondue. Okej gott var det som sagt men mycket meck för lite mat.

Det är något med att stoppa ner grönsaker i olja som inte känns helt bra.

Jag nöjde mig med att "fritera" lite lök och åt alla andra grönsaker råa.

Alla bitar som smet från spetten återfunna.

 Sen Mello. Usch vad dåligt det är!
Jag har aldrig varit något fan innan heller men nu är det smärtsamt dåligt. Jag funderar på att lägga ner tills nästa vecka.

Bebis sover sen länge och hans pappa som skulle lägga sig i sängen med datorn ett tag återfanns även han sovandes uppepå täcket med kläder på.

Ytterligare är partykväll avklarad hos familjen Karlsson/Lindberg.

Bebis sitter själv.. eller inte.
"Någon" kanske hjälper till lite genom att hålla i armen.

I mitt vinterland del 2.

Fixlördag idag.
Lite städ, lite tvätt och lite disk.
Sen sconesfrukost med syster och lite purékok till bebis.
Palsternackan var absolut ingen succé idag heller men purékoket bestod av morot och majs och jag hoppas att de smakerna tilltalar den lille mer än tidigare matupplevelser.

Sen ut på promenix i det fantastiska solskenet. Bebis somnade gott efter typ 1½ sekund och vi inhandlade artiklar inför kvällens middag.

Nu skidskytte.

Btw, bebis bjöd sin moster på en rullning idag också. Nu är han på G!

Fridaynight.

Så igår, lasange till middag. När de vuxna i familjen åt låg den lille i gymmet.
Vips så rullar han runt!
Sen runt igen och igen och igen. Så fort jag la honom på någon yta på rygg under kvällen började han direkt kämpa för att ta sig runt.
Jag var övertygad om att detta tydde på att något hänt i hans lilla minne, han kanske kom ihåg nu hur han gjorde.
Idag verkar det dock åter igen vara helt bortblåst.

Klassiska "På Spåret" sedan. Jag fick mer vatten på min kvarn med avsky för Marcus Birro.
Dummare människa får man leta efter. Superpretto också.

Sen började vi diskutera fredagssnacks. Cirka en timme och massa velande senare åkte Chrille till Ica och köpte ingredienserna till banana split (inspirerad av På Spåret much?).
Lite film på det.

Bra fredag helt enkelt.

Jag kan gå nu!

Slurp!

Välkommen till Sibirien.

Innan jag börjar klaga:
Vad trevligt att det fortfarande är ljust ute!

Okej, jag bestämde mig för att promenix till Coop var en nödvändighet.
Jag fick ett genialisk idé, jag gör en provisorisk sittvagn så bebis kan titta ut så håller han sig nöjd.
Jag byggde sittvagn med hjälp av en kudde, i med bebis och han verkade ytterst nöjd.

Han kanske inte ser så nöjd ut men det var han.

Sen lämnar vi vårt hus och upptäcker omedelbart att det blåser isvindar i alldeles för hög hastighet.
Bebis ser ut som han utsätts för tortyr och får tårar i ögonen, den lilla hud på mig som inte är skyddad av textil svider av kyla. Helt plötsligt känns det nybyggda sittvagnen inte som en succé längre.
Dags för plan B. Sittvagn får helt plötsligt bli vagnkoja. Kudden som tidigare fungerat som ryggstöd byter skepnad till tak på kojan.
Bebis såg lite chockad ut när ombygget skedde men somnade efter ett tag och sover fortfarande.

Bebis i vagnkoja.

Nu vägrar vi lämna hemmet innan det är vår.

Eftermiddagsblues.

Bebis drog till med en maratoneftermiddagslur på nästan 2 timmar.
Synd att han inte meddelade detta innan då jag kunde disponerat den tiden bättre i så fall.
Det nya som gäller är ju att vara ledsen och kinkig när man vaknar och det är lite störigt. Tar typ en kvart att vända sur som citron till solsken.

Nu funderar vi på promenix till affären. Dock brukar inte vagnåkning vara helt uppskattat när man inte är i behov av tupplur.
Vi behöver dock proviant inför fredagsmys. Stort dilemma!

Lunch.

Dag 2 med palsternacka. Det verkar inte riktigt gå hem i stugan det heller.

Det är dock väldigt svårt att tajma in när det passar bäst att luncha för bebis.
Han får inte vara för trött, nyvaken, hungrig eller mätt.
I och med att bebis i princip alltid befinner sig i något av dom tillstånden så gäller det att hitta den där lilla luckan när allt är grymt.
Idag träffade vi inte riktigt den luckan.