Välkommen till Sibirien.

Innan jag börjar klaga:
Vad trevligt att det fortfarande är ljust ute!

Okej, jag bestämde mig för att promenix till Coop var en nödvändighet.
Jag fick ett genialisk idé, jag gör en provisorisk sittvagn så bebis kan titta ut så håller han sig nöjd.
Jag byggde sittvagn med hjälp av en kudde, i med bebis och han verkade ytterst nöjd.

Han kanske inte ser så nöjd ut men det var han.

Sen lämnar vi vårt hus och upptäcker omedelbart att det blåser isvindar i alldeles för hög hastighet.
Bebis ser ut som han utsätts för tortyr och får tårar i ögonen, den lilla hud på mig som inte är skyddad av textil svider av kyla. Helt plötsligt känns det nybyggda sittvagnen inte som en succé längre.
Dags för plan B. Sittvagn får helt plötsligt bli vagnkoja. Kudden som tidigare fungerat som ryggstöd byter skepnad till tak på kojan.
Bebis såg lite chockad ut när ombygget skedde men somnade efter ett tag och sover fortfarande.

Bebis i vagnkoja.

Nu vägrar vi lämna hemmet innan det är vår.