Mitt barn kan gå!

Inte ens 6 månader och mitt barn kan redan gå och hoppa! Wow!

Happy lördag.

Man får inte sitta inne för länge om det är sol ute.
Fick i alla fall bra med jobb genomfört innan det blev solskenspromenad som nu har lett oss till fika.



Ett sånt här vill jag äta men det tillät jag inte mig själv. Jag smakar en tugga av Bati åtminstone.

Det kommer att bli svårt.

Idag måste jag jobba! Eller egentligen kan jag väl jobba imorgon också men jag gillar inte riktigt att göra saker i sista sekund så det är idag jag måste jobba.

Nu finns det ett flertal saker som talar emot att jag kommer kunna jobba, i alla fall effektivt. 

- Det är typ megasol ute och jag vill absolut inte vara inomhus.

- Bebis vill inte leka själv idag utan tjoar så fort jag inte ger honom uppmärksamhet.

- Mitt hem behöver åter igen städas och när jag befinner mig i det är det svårare att ignorera det.

- Jag är trött och vill ta en lur.

Ne nu sitter jag här och gör av med tid som jag skulle kunna jobba istället..

Samma lika.

Jag ville åka in till stan och ta en öl.
Istället tillbringar jag kvällen med en bebis som för första gången har ordentlig förstoppning och firar detta genom att skrika värre än någonsin.
Vi lägger till att bebisen spydde i mitt hår efter matning så sammanfattar det min kväll ganska bra

Jaja, vad är en öl i stan egentligen?

Rädda mig!

Nu går det undan.

Eller det kanske var en överdrift.
Men om man jämför med tidigare i alla fall.

En dag i stan.

Nu har vi precis kommit hem efter en dag i stan med mammavänner för fika/lunch och shopping.

Idag kan vi konstatera att:

- Det är mycket folk i stan en lönefredag.

- Bebis ligger lite efter sina bebiskollegor och är den enda som fortfarande åker liggvagn.

- Det är otroligt lätt att köpa mycket bebiskläder, även om man inte behöver något.

- Jag har inte riktigt fått in rutinen på att mata bebis utanför hemmet. Pipmugg till vatten får inte glömmas framöver.

- Även om bebis inte ens kan sitta själv vill han inte göra det längre. Stå är det nya svarta.

Bebis sysselsatte sig i alla fall med att sova 99% av tiden vilket gjorde min shopping relativt enkel. 

Vårfika.

På väg till stan för fika med några mammor.
Jag får inte shoppa! Jag får inte shoppa! Jag får inte shoppa!

Jag kommer lätt shoppa!

Min skyddade barriär.

Varje natt sover bebis en stund i våran säng. Vanligtvis är det ifrån tidig tidig morgon tills det är dags att gå upp. Anledningen till detta är helt enkelt att när han ville äta sådär tidigt tidigt hämtar jag honom från hans säng och somnar sedan ganska omgående när han äter.

I och med att bebis är en riktig mysare blir mitt sovutrumme väldigt begränsat och det slutar oftast att jag sover helt stilla, på sidan på en yta på 30 cm. Oftast brukar mina mornar av den anledningen bestå av begynnande ryggskott eller nackspärr.

Jag har den senaste tiden vidtagit en åtgärd för att få en mer behaglig sömn nämligen byggt en barriär. Barriärens syfte är att jag ska kunna vila emot den och slipper därför ligga och sova helt spänd. Barriären skyddar även bebis mot fritt fall ner i golvet om jag mot förmodan skulle råka placera honom utanför mig i min komasömn.




Nu sover jag trots detta inte helt avslappnat då bebis helst av allt vill sova typ under mig men lite bättre är det i alla fall.

Tips den coachen (eller min mamma.

Jag ska nog bo här.

Så, vi var som sagt på husvisning idag. Jag förstod nästan innan att det var mycket troligt att jag skulle förälska mig i huset, vilket jag också gjorde.
Allt kändes mycket större och finare än vad det var på bilderna.

Ganska strax efter vi åkte därifrån hade vi bestämt oss att vi ville ha huset!
Efter positiva besked från banken och ännu en titt på området för att avgöra vilken tomt som hade bäst sol har vi nu reserverat ett hus! Wiiiiiiieee!

Nästa vecka väntar troligen ett möte med byggherren för att bestämma vilka tillval vi vill ha och om inget konstigt dyker upp efter det så blir vi husägare! Helt sinnessjukt många vuxenpoång på det! Nästan fler än jag kan hantera.

Här hemma har det redan börjat diskuteras kakel, möbler, altan och tvättpelare. Sjukt roligt att få välja så mycket men upplagt för stor beslutsångest.

Jag hoppas att ni kommer och hälsar på, även om vi bor utanför Kållered.

Pappa, här är länken:
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?source=hemnet&ObjektGID=OBJ5200_1041964505

Checka av.

Här följer lite tråkigt vardagstugg.

Nu har vi genomfört en bra bit av dagens aktiviteter.

Jobb gick mycket bra men det är mycket kvar att göra så det blir till att försöka göra klart detta snarast då det är mycket på tapeten den närmaste tiden.

Nu har vi även kollat på huset men jag tror jag återkommer till det inom kort.

Dags för möte med mäklaren nummer 2 alldeles strax så nu gäller det att göra lägenheten lite representabel.

Vi får se om vi (Chrille) är så tuffa att vi vågar spela ut mäklarnas priser lite mot varandra.

På återseende.

Andas.

Idag är det mycket på agendan.
- Jobba
- Titta på hus
- Värdering av mäklaren nummer 2.
- Träna?
- Jobba lite mer.

Vi börjar dock med frukost i vårvädret för att andas lite innan stressen börjar.

Kväll.

Öl med god väns och sambos sällskap.

Bra kväll helt enkelt.

Här står jag.

Bebis är en grym snart 6-månaders bebis som kan stå helt själv.

I typ några sekunder i alla fall.

Vi springer?

Nu känns det som om bebis lärt sig hur man tar sig fram i gåstolen.
Vid ett tillfälle idag hade han till och med "gått" och gömt sig när jag inte höll honom under uppsikt.
Mobil bebis, check!

Grym unge.

Hur mycket kan bebis egentligen äta? Det har jag funderat mycket på den senaste tiden.
När jag rådfrågat olika källor har jag fått ganska olika eller vaga besked.

Så idag tänkte jag testa hur mycket bebis fick i sig. Jag förberedde en hel burk mat (lasange) och började mata, mata, mata och mata.
Mot slutet var det dock lite segt men hela burken gick ner! Och inget har kommit upp ännu!
Grym ätare den där ungen!

Jag tror dock att detta var lite i överkant för bebis egentligen så framöver satsar vi nog på 3/4 burk och kanske 1/4 fruktburk.
Nu j-vlar borde nog bebis kunna hålla sig undan att bli (fortsätta vara) tunnis!

En (nästan) helt tom burk!

Vila.

Vi kurerar bebisförlylning med en lunchlur. Nu sover visserligen bara 50% av oss men det funkar för mig ändå.
Dagliga lurar är inte tillåtna för en insomnia-mamma. Gå och vara monstertrött hela dagen och hoppas på grym insomning inatt is the shit!

All time high.

Bebisförkylning är illa nu, mest illa någonsin tror ja.
Jag visste inte att ens sån liten människa kunde tillverka så mycket snor!

Med bebissnor kommer också stora praktiska problem, nämligen att få bort det.
I vanliga fall hade jag kanske bara kunnat låta det vara men när bebis har svårt att äta på grund av begränsade andningsmöjligheter gäller det att agera.

Vi börjar med att försöka torka bort lite. Det hjälper ytterst lite och redan här stöter jag på motstånd från bebis.

Steg 2, näsdroppar. Efter den nyligen genomförda torkningen blir bebis inte speciellt positiv när jag kommer i närheten av hans näsa utan försöker desperat röra på huvudet hela tiden så att det ska bli omöjligt att ge honom droppar. Efter en hel del spill på diverse platser i bebis ansikte lyckas jag. Resultatet, ingen större skillnad.

Nu gäller det att ta fram det tunga artilleriet nämligen Näs-Frida (snorsugen).
Bebis anar direkt oro och bättre blir det inte när jag får försöka sätta mig typ över honom för att hålla fast huvudet och armar (låter mycket värre än vad det är).
Anledning till fasthållningen är den hysteri bebis uppvisar under snorsugning och då är det omöjligt att  genomföra processen.

I alla fall. Fasthållen bebis, låt oss börja.
Jag jobbar snabbt och effektiv. Bebis blir omedelbart hysterisk men här gäller det inte att falla för tårar utan slutföra sitt uppdrag.
Hela tiden ackompanjerad av bebisskrik genomför jag det jag ska och resultatet är strålande.
Bebis kan andas igen!

Hysterin är över omedelbart men jag börjar dagen med en svag illamåendekänsla då snorsugning inte är det mest fräscha man kan sysselsätta sig med på morgonkvisten.

Bebis vs Välling: 1-0

Så var det då dags att prova välling.
Jag var inte speciellt optimistisk då bebis generellt vägrar allting som har med nappflaska att göra.
Men vi försöker ändå.

Chrille försöker först, ingen framgång. Bebis är arg och vägrar ta flaska.
Jag tar över, bebis skriker, skriker, skriker och skriker. Jag vägrar ge mig.
"Han får skrika!"
"Tills slut kommer han äta"
"Jag vägrar ge mig".

45 minuter senare med några olika nappstorlekar låter jag Chrille försöka igen.
Bebis skriker fortfarande.
Chrille försöker, ingen framgång. Vi byter nappflaska, fortfarande ingen framgång.
Bebis skriker fortfarande.
Jag provar pumpa ut bröstmjölk och ge i flaska. Bebis skriker fortfarande.
Chrille vägrar ge sig. Bebis skriker fortfarande.


1½ timme senare (med välling över hela bebis, mina byxor ochhalva soffan) är vi mycket uppgivna men jag vägrar amma då bebis inte ska tro att han vunnit.
Så det får bli gröt och det äts med god aptit.

Det blir nog inget vällingbarn av bebis. Vi håller nog oss till gröt.

Mina grabbar.

Bebis var mer än lite trött men vägrade somna. Efter mycket om och men hittade han en bra madrass.

Vi gillar mat nu.

Det går bra nu, med maten!
Idag åt vi en halv burk kycklingsgryta och nästan en halv fruktpure. Sen åt inte bebis på 4,5 timme vilket nästan är rekord!

Ikväll blir det som sagt premiärätning av välling. Spännande!

Ingen tjockis här inte.

BVC-besök idag igen för att kolla om min lilla tunnis hade blivit en tjockis. Det hade han då inte men i alla fall gått upp 100 gram på 12 dagar. Vikt nu: 7550 gram.
Vi fick idag träffa vår ordinarie barnmorska igen och hon verkade inte speciellt oroad av bristen på viktuppgång utan hänvisade detta till ökad rörlighet från bebis samt att han är lång och då uppfattas smalare än vad han egentligen är. Visserligen ville hon gärna inte att han ska lämna sin kurva ytterligare (nu på "normalkurva").

I övrigt sa hon typ att vi kan mata så mycket (eller lite) vi vill. Inga pekpinnar alls. Även om han inte är 6 månader än gick det bra att mata med "sån" mat redan nu och välling ska vi prova redan ikväll. Bra att gå på såna besök med jämna mellanrum så slutar man vara en meganojjig mamma som tror att ens 5 1/2 bebis absolut inte får äta 6 månaders mat.

Vi avslutade med en promenad i solskenet för lite matshopping och nu bakas det kakor och det städas inför besök av mäklare nummer 1.

Idag är vi två.

Efter en natt med fin bebissömn vaknade vi ytterst tidigt (typ 745). Bebis gick upp med sin far och jag övervägde länge att göra detsamma. 5 timmars nattsömn (sov när bebis sover idiot!) satte dock stopp för det.
Typ 830 tänkte jag åter igen gå upp men då kom bebis tillbaka till sängen och somnade. Då fanns ju ingen anledning att gå upp länge.
Nu satsar bebis på vinst i sov-vm genom att fortfarande vara däckad. Jag är dock inte med i vm så jag bör omedelbart gå upp!

Inte rätt dag för träning.

Usch och fy. Mycket ansträngande träning idag. Kände mig svagare än någonsin och allt var sinnessjukt jobbigt. Jag försökte genast hitta en förklaring.
"Jag kanske håller på att bli sjuk!"
Nu kan det visserligen stämma i och med att bebis har någon slags förkylning som verkar vara på väg åt fel håll.
Bebis blev mycket ledsen efter sitt besök på MiniSats och sedan hela vägen hem.
Varje gång jag hämtar honom där får man samma reaktion, dvs panikskrik och varje gång tänker jag "Jag ska aldrig lämna honom här igen!".

Jag är i alla fall återhämtad nu efter en Subway-macka och fina besked på skatteåterbäringen.

Nu, "En unge i minuten".

Leka leka.

Det som gäller nu är att leka med alla i foton i appen "Camera+". Mycket roligt.


Nu har vi bokat in visning på det fina huset som inte ligger på helt rätt ställe, bokat värdering av lägenheten och fått positiva besked från banken.

Vi får passa på att fixa lite jobbgrejor och träna lite när humöret är på topp.

16 and pregnant.

Dagens guilt pleasure: Megamaraton av "16 and pregnant".
Det borde egentligen vara förbjudet att ha maraton av något när man upptäcker att det är solsken ute men jag ska ändå iväg snart och man får inte ränna runt för mycket när man är seg.

Slutsatser av mitt maraton:
- Alla tjejer är typ trasiga på något sätt. 90% har typ pappor som lämnat familjen när dom var små.
- Alla har pojkvänner som är offer som: 1. Lämnar dom. 2. Inte bidrar med något.
- Allas föräldrar försörjer tjejer+bebis samt tar generellt hand om bebis när den är född.
- Det är helt normalt att lämna bort bebis och börja skolan igen efter 3-6 veckor.
- Ingen ammar för det är jobbigt.
- Förlossningarna verkar urlätta pga enorm bedövning. "Jag känner inte min underkropp!"

Sistnämnda konstaterande får mig att förstå att det går att bedöva mer än vad man gör i Sverige. Bebis nummer 2 kommer helt enkelt födas i USA.




Jag trodde bebis låg och filosoferade med djup koncentratation. Det var dock inte fallet utan det handlade om "att göra nummer 2".

Viljornas kamp.

Vaknade i bra tid trött som tusan. Upp, byta på bebis och tillbaks i sängen. Jag vill sova lite till, bebis vill gärna gå upp.
Jag försöker demonstrera att det är sova som gäller genom att imitera en sovande människa. Bebis försöker visa att han inte vill sova genom att tjoa högt och ninjabebissparka mig som en dåre.
Han är envis den där bebisen men till slut gav han efter till grupptrycket och förmiddagsluren var ett faktum.

Väl uppe var det dags för bebis lunch och bebis var mycket hungrig. Vanligtvis brukar jag hoppa över "riktig" föda när bebis är riktigt hungrig då det brukar sluta med att bebis blir hysterisk och matning är omöjlig.
Bebis har nämligen inte riktigt förstått att när han äter och inte ammar blir han mätt och sitter mest förbannad och undrar varför jag inte ammar honom. Så blev även fallet idag men jag vägrade ge mig.
Efter mycket irriterad bebis, frustrerad mamma, mat överallt och bebishänder som envisades att stoppas in i munnen hela tiden vann jag även denna matchen.
Jag matade snabbt och intensivt och efter ett tag verkar det som om bebis superhunger började ge sig och ett lugn infann sig. Bebis lyckades även med bedriften att få i sig något som minst borde räknas som en ½ portion.
Jag hoppas även bebis lärt sig att ingen är så envis som hans mor.

Slut på veckan.

Skidskytte och bebismys i sängen. Life is good!



Nästa vecka väntar träning (minst x 2), BVC-besök, babysim, husvisning (!), jobba (måste), lägenhetsvärdering (?), trevlig kompisdate (x flera stycken) och förhoppningsvis sinnessjukt mycket sol (bye bye vinterbleka ansikte).

Söndagsutflykt.

Man kommer hela tiden på nya saker man måste köpa till bebis. Nu är det faktiskt så att vi måste på riktigt (vanligtvis motiverar jag bara onödigt köp med ordet måste). Dagens måste var en bilbarnstol. Dock fick vi förklarat för oss att bebis inte riktigt växt ur sitt nuvarande babyskydd så det får bli ett projekt för framtiden. Plånboken jublade över detta!

Nu drar vi till Gottskär på besök hos bebis farmor och farfar.

Megabrunch.

Brunch på "Joe Farellis". 7 kilo pannkakor, äggröra, bacon, Caesarsallad senare är jag så mätt att jag inte ens orkar ge mig på efterrätterna.
Dagens läxa: använd byxor med resår om du ska äta brunch

What I didn't know del 14.

Det är nu det börjar.


Att vara gravid tillhör inte mina favorittillstånd. Alla är ju dock inte likadana på den punkten (vissa gillar det, mycket till och med).
Tillbaks till det jag skulle komma till. Man är gravid (länge) och tycker att det är ganska jobbigt. Man kan inte göra samma saker som innan, man sover dåligt, är svullen som en fotboll och så vidare.
Man räknar ner som en dåre (speciellt i slutet) och bara längtar järnet efter att graviditeten ska vara över och bebis komma.
Man har ingen aning om vad som väntar en (nu hade det passat med lite sån där skräckfilmsmusik typ som om någon blir jagad av hajen)!

Så graviditet slut (jippi), förlossning avklarad (halleluja) och bebis är äntligen där/här. På BB befinner man sig i världens bebisbubbla och 40 timmar utan sömn eller mat känns inte ens. Man behöver typ aldrig sova mer så länge man får mysa med sin bebis.

Det är någonstans när man är hemma igen, efter några dagar, det går upp för en (mig) att det här kanske inte alltid var så myspysigt som man tänkt så.

Det där mysiga man såg fram emot var bara några procent av ett dygn och resterande tid består av byta, mata, trösta, mata igen, sköta, trösta igen.
Bebis behöver roas även om man sovit 3 sekunder på 2 veckor.
Bebis vill äta (och skriker järnet tills den får det) när man kör bil och befinner sig i Tingsstadstunneln/på en full buss/äntligen ska få äta själv.

Man kommer snabbt på att inköp som amningskudde eller leksaker är ganska onödiga och det man behöver är plastad frotté (bajsläckage), kräklappar (säger sig själv) och en babybhörn/bärsjal (för att armarna någon gång ska kunna vara fria).

Trötthet och frustration ("varför skriker bebis?") har lett till följande reaktioner från min sida:
- Ligga och hålla för öronen när bebis skriker.
- Behöva gå iväg ifrån bebis en stund för att samla mig.
- Gråta.
- Gråta ännu mer.
- Skrika.

Det är dock fantastiskt också, ganska ofta också.
Känslan att ha en bebis sovandes på magen, hur löjligt stolt man blir av att någon helt plötsligt kan fokusera blicken, hur söt en bebis kan vara när den sover, hur man blir helt rörd av ett bebisleende.
Allt det är fantastiska gör att man orkar överleva allt som är jobbigt (nästan alltid, ibland måste man ändå hålla för öronen för att slippa höra mer skrik) men det fantastiska kanske bara tar upp 10% av dagen. Resten av dagen handlar om att hålla bebis hel, ren och mätt och sig själv vid liv.

Visst är det värt det värt det, absolut! Det bästa som har hänt!
Men i min (dröm)värld så trodde jag inte riktigt att det skulle vara så jobbigt/tufft/ansträngande som det ofta kan vara och man går inte runt och känner konstant lycka.

Det slutar inte vid förlossningen, det är då det börjar.

En paj och en öl.

Bebis tyckte också att det var en fantastisk dag och ville inte riktigt sova.
Till slut efter lite om och men så blev han så trött att han tokdäckade i pappas famn.

Tidigare under kvällen när vi gemensamt försökte söva bebis i sängen höll även Chrille på att däcka, klockan var då 19.40.
Välkommen till familjen Lindberg/Karlsson! Här bor en ung tjej i sina bästa år, en bebis och en pensionär.

Efter en fin middag (tacopaj) firar jag (vi) lördag med några öl.

Övriga kvällen består av finbesök av Fröken Ohlander, nåt avsnitt av "The Bachelor" (supernörd men supernice) och någon slags lördagssnacks. 

Det tåls att upprepas, vilken fantastiskt dag!

Fantastiska vår!

Positiv är dagens sinnesstämning!
Efter en promenad i solskenet kan jag konstatera att vår är det bästa som hänt på länge.
All missad sömn känns bortblåst och energinivån är snart på topp igen!

Bebis är på fantastiskt humör och har även sovit och ätit exemplariskt.

Nu satsar vi på grym kväll med god mat och några öl på det och denna dag blir då officiellt årets bästa.

Life is good!

Tur i oturen.

Idag fick jag för mig att jag skulle föra över alla mina bilder från telefonen och kameran till min externa hårddisk så att jag har kopior på allt. Vips så hade jag fixat detta!

Efter detta tänkte jag uppdatera min telefon. 23 försök senare får jag hela tiden upp felmeddelanden att det inte funkar av någon anledning. Efter ett sista försök går inte telefonen att starta! Panik!
10 omstarter av datorn, 1 uppdatering av iTunes och äntligen lyckas jag starta om telefonen och får meddelandet:
"IPhone måste återställas till fabriksinställningar" "Alla medier kommer att radera".

I vanliga fall hade en sådan händelse gjort mig galen men i och med att jag precis hade sparat mina bilder så bryr jag mig inte alls. Aaa visst, telefonen kommer att vara nollställd men i och med att jag hade kunnat bli av med hundratals bilder på Elias känns det som ett ganska angenämt problem.

Jag kanske inte ska ta ut segern i förskott då jag för tillfället sitter och väntar på att telefonen ska bli klar men det känns som om jag hade bra karma idag så jag håller humöret uppe.

Ännu en förmiddag.

Varför kan inte den där bebisen någon gång hålla fast vid nya uppskattade rutiner?

De senaste 1-2 månaderna har bebis slutat bajsa på natten vilket innebär att blöjbyte (och att överhuvudtaget lämna sängen) nattetid knappt varit nödvändigt. Detta har varit oerhört uppskattat!

Men nu så, när det äts mer "mat", så börjas det igen. Nu räcker det inte bara med en gång på natt heller, vi snackar 2-4 ggr på natt. Efter sen insomning, ett zoombieblöjbyte kl 04.00 och dålig sömn pga bebis som tar stor plats vaknade jag med huvudvärk i samma stil som en fin bakishuvudvärk.

Våren verkar ha återvänt efter gårdagens snö(!) och i solens strålar blir jag plötsligt oerhört medveten om hur pass dammigt det är hemma. Så det blir nog till antingen att gå runt i lägenhet och låtsas som att det regnar eller städa. Jag har inte riktigt bestämt mig än.

Jag måste i alla fall börja med min nya drog, hemnet!

Sirap.

Det är segt här hemma. Vissa (bebis) sover, andra (jag) sitter mest och kämpar mot att somna pensionärstidigt.

Idag, under fönstershoppingen, letade vi huvudbonad att skydda bebis ansikte mot solen. Utbudet var minst sagt begränsat.

Självdisciplin.

Iväg för fönstershopping med moster Elisabeth. Mycket nöjd med att jag köpte absolut ingenting. Hittade säkert 56 plagg som var urfina/grymt söta som var nära på att få hänga med hem men icke sa nicke. Sjukt god disciplin idag!

Nu har jag äntligen hämtat ut en utbyteslins som ska få byta plats med sin 8 månader gamla kollega så nu hoppas jag vi säger hejdå till blindhet och huvudvärk för ett tag i alla fall.

Moster, vart är du?

Jag väntar på dig!

Jag hör inte.

Av någon (förmodligen biologisk) anledning utvecklar man världens bästa hörsel och sover helt plötsligt jättelätt direkt när man får barn.
Så fort man hör bebis gråta så vaknar man till.
Jag, som vanligtvis sover som en död ,kan plötsligt vakna av småsmå gnyenden från spjälsängen.
Även om man helt plötsligt hör och vaknar betyder det inte nödvändigtvis att man är pigg, snarare motsatsen.

Inatt kl 04.00 bestämde sig bebis att han skulle vakna och nu snackar vi inte om att det gnyddes från spjälsängen, det skreks.
Jag var vid denna sena timmen väldigt trött men släpade mig upp och hämtade bebis. Rent logiskt borde bebis inte vara hungrig nu då det bara gått 3 timmar sedan senaste målet så jag försöker bara trösta.

Bebis skriker som en dåre och jag försöker desperat lokalisera en napp!

Äntligen nappen in men bebis skriker fortfarande, nu i decibelnivå med ett krigslarm.

30 cm från bebis ligger Chrille och sover. Hur han kan sova i denna ljudnivå är helt galet.

Nu börjar jag bli frusterad och börjar muttra högt:
"Vad är det Elias?"

Fortfarande gallskrik, tiden går och nu är jag inte bara frustrerad längre, nu är jag riktigt uppgiven:
"Chrille, hjälp!"


Nu vaknar Chrille och för ordningens skull kan jag informera om att han försöker omedelbart hjälpa till med bebis under tiden jag (trött så att det gör ont) lägger mig och håller för öronen.

Grejen är den att jag misstänker att Chrille varit vaken långt innan jag desperat försöker få hjälp från honom. Han har med största sannolikhet legat där och sovit räv, det är nämligen något vi gör en del nuförtiden.
Ibland när jag vaknar och hör "ropen" från spjälsängen och känner jag mig så trött att det är omöjligt att gå upp ur sängen så jag ligger kvar en liten stund och hoppas på att Chrille ska gå upp och ta honom. Generellt funkar detta inte (som sagt, mammor vaknar lättare) men ibland så.
Chrille har vid flertalet tillfällen erkänt att han gjort detsamma.

Vi är hemska människor!


Inatt tog i alla fall Chrille över den skrikande bebisen och jag vaknade till och från av att det byttes blöja och försökte tröstas. Allt är visserligen ett töcken men jag tror att han lyckades efter ett tag i alla fall?

01.00 á la Erika.

• Hämta vatten.

-"Men va f-n, det snöar ute!"
-"Ååå nej, vagnen står på balkongen!"

• Hämta in vagnen.

Vagnen är mycket blöt. Hänga allting på tork.

• Bebis vaknar. Bebis skriker högt.

Försök trösta bebis med napp. Bebis vill inte bli tröstad.

Bebis borde inte vara hungrig. Mata bebis. Bebis verkar hungrig.

• Bebis behöver ny blöja?

Till badrummet. Byter blöja. Blöja behövde inte bytas!

Bebis är mycket trött. Bebis somnar på skötbordet.

• Lägga tillbaks bebis i sängen.

Nattetid är en spännande tid här hemma.

Ska jag bo här?

http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?source=hemnet&ObjektGID=OBJ5200_1041964505

Är jag redo för att bo i förorten?
Eller kanske till och med utanför förorten?
Blir jag automatiskt 12 år äldre om jag flyttar till ett hus?
Eller ska man köpa en större lägenhet i stan?

Ååååååå, jag kan inte bestämma mig. Jag är för ung för att bo i hus!
Jag borde typ jobba säsong på Ibiza eller nåt, så ung är jag!
Men det hade ju varit trevligt att ha en uteplats.. och ett rum till bebis!

Ångest ångest ångest!

Hjälp mig!

Let's eat.

Stora framsteg på matfronten!

Framsteg enligt följande:

1. Bebis tycker det är gott.

2. Bebis vet hur han ska svälja.

3. Bebis visar att han vill ha mer.

4. Hela bebis behöver inte saneras efter måltiden (denna i alla fall)

Färdigfikat.

Långa fikor räknas som ett måste när man är mammaledig. Därför drog vi till med en sisådär 5 timmars fika idag.

Efter att ha vistats med 6 andra bebisar i samma ålder kan vi konstatera att bebis är lång men smal. Visserligen visste vi det redan innan men man märker det tydligt när man bär runt på andra bebisar också.

Dagens läxa: Bebis kanske inte behöver ha på sig overall samt ligga i en åkpåse i vårvädret så åkpåsen får nog förpassas till loftet tills hösten. Dåliga mamma som tror att vi bor i Sibrien. 

Snart träning och jag har aldrig varit mer opeppad.

Stress.

Idag ska vi bjuda på mammalunch/fika här hemma och jag som vanligtvis är en mycket bra tidsplanerare ligger efter.
Jag skyller på bebis.

Roligt!

Har man tråkigt kan man kolla hur mycket man vet om varandra via test på nätet.

Tydligen så vet jag inte speciellt mycket om Christian men han kan massa om mig.

Det står saker som:
"Du borde kompromissa mer"
"Du borde lyssna mer på Christian".
"Christian har bättre koll på Erika än vad Erika har på Christian"
"Erika kan visa lite mer intresse"

Skittest! Haha.

Roligt i alla fall.

www.sammalika.net

Välkommen!

När man inte vet varför ens bebis är ledsen försöker man ju desperat få reda på vad det är som är fel.

Om inte klassikerna trött, hungrig eller smutsig blöja funkar tar man gärna till att "han måste ha ont i magen"
Oftast är det mycket möjligt att det är magen då var och varannan bebis verkar ha ont i magen för jämnan, speciellt när dom är yttepytte.

Den senaste tiden har jag dock också börjar skylla på tänder.
"Det kanske är tänder på gång!".
Jag har egentligen ingen aning om man vet om det är tänder eller inte men efter en del googlande tycker jag bebis stämmer in på många "tandsymptom".
Han har ju till exempel börjat sova sämre och är mer ledsen. Jag har till och med flera gånger tyckt att det känts som om han haft ont någonstans.

När jag känt efter har jag inte upptäckt några tänder utan bara en hårdare och hårdare gom för varje dag.
Detta fram tills idag..
Idag kände jag småsmå taggar! Tänder?
Jag ville bekräfta genom att titta efter vilket inte är speciellt enkelt.
Bebis vill inte visa gommen!

Tusen försök senare får jag äntligen se dom små taggarna!
Woooho, tänderna är här!

Min glädje blev dock kortvarig när jag funderade mer angående tänder och kom fram till amning.
Kul att amma någon som kan bitas!

Dagens läxa: Det är otroligt svårt att fånga små bebiständer på kort.

Solen skiner, himlen är blå.

Det där med vår, det är grymt det! Synd bara att dom där isvindarna måste existera men man kan väl inte få allt.

Som sagt babysim i morse. Bebis dök nägra gånger till och Chrille lyckades även han dränka bebis lite denna gång så det är inte bara jag som lyckas med sådana hemskheter.

Bebis påbörjade sedan en liten lur som pågick till och från under 5 timmar. Under tiden sysselsatte vi oss med finfin "ledigdag" frukost, klippning (för mig) och promenix i solskenet.

Finfin frulle.

Bebis lyckade även med bedriften att äta 1/3 burk biff stroganoff samt 1/3 burk fruktpure. Det börjar ta sig med den där maten! Synd bara att bebis, bebis kläder, stol och bord måste saneras efter varje måltid. Vi ska öva på bordskick framöver tror ja.

Isbit.

Det finns saker som jag avskyr (självklart) och 2 av dom fick jag uppleva imorse.
1. Tidig morgon med alldeles för lite sömn.
2. Tidig morgon då det är sjukt kallt ute.

Javisst solen skiner och himlen är blå men minusgrader är det och på morgonen har man liksom inte hunnit bli varm inuti ännu så det gör typ ont i kroppen när man kommer ut.
Full rumpvärme och 24 grader i bilen värmer varken min kropp eller mitt humör tillräckligt för att livet ska vara helt bra ännu.

Nu sitter jag ska titta på babysim och lokalen är sjukt varm i och med att bassängen är typ tropiskt varm så det är i alla fall på väg åt rätt håll.

Sjukt mycket baddräkter på babysim förresten. Asså på mammorna då.
Ja visst, jag förstår att anledningen är förmodligen att man vill dölja sin eftergraviditetsmage men ändå. Jag är inte van med att folk har baddräkt. Jag visste knappt om att man kunde köpa baddräkt längre.

Nu sjunger dom "bä bä vita bubbel" i bassängen. Ha ha.

Ge mig 60 timmars sömn.

Hjälp vad trött jag är!
Äntligen fått tummen ur och städat (fast Chrille städade mest) samt bakat (eller tittat på när Elisabeth bakade) så nu är energinivå mycket låg.

Imorgon är det nya drunkingsförsök (babysim) för Elias kl 9.00. Helt galet att ha någon slags aktivitet kl 9 på morgonen, speciellt om man har en bebis.
Jag längtar fortfarande efter sovmorgon som aldrig händer men inom kort så, även om det innebär att jag måste ta in på hotell för att lyckas med det. Bebis får ju alltid sova hur mycket han vill så varför skulle inte jag få göra detsamma?!
Den som uppfann bebisar borde kanske se över det hela lite. Det kan ju inte vara meningen att man ska behöva vara trött hela tiden?

Sola - babystyle.

Jag ville gärna hänga lite mer på balkongen efter bebis vaknade men det kändes inte helt politiskt korrekt att gå och sätta sig där och lämna bebis inne.
Då får man ta till kreativa lösningar.
Bebis ska ju inte vara i solen (om jag förstått det rätt?) så han behövde någon slags solskydd.
För varmt för overall men något varmt behövdes.

Så bebis fick en solstol med solskydd i form av bilbarnstol, en mössa och en filt.
I och med att det var lite för mycket sol för att bebis skulle kunna kika ut på allt utanför balkongen blev utsikten ganska tråkig och efter 10 minuter tyckte bebis det var dags att gå in igen.
Aja vi försökte i alla fall.

Mammaledig i ordets rätta bemärkelse.

Woooho. Sol sol sol! Jag gillar dig solen!

Så hej hopp en promenad längst kajen. Lite kallt var det dock i och med att det alltid blåser här vid vattnet men mycket mycket gött. Bebis sov som en stock under hela färden.
Till ICA för lite handling. Nu vaknade bebis en stund och kikade lite jag höll på med.

Tillbaks hem med mycket fullastad vagn. Bebis somnar igen. Solen strålar och Götet visar sig från sin bästa sida.

I och med att vagnsovning is the shit så placerades vagn med bebis i på balkongen där luren fortsatte och jag sysselsatte mig med balkonghäng.

Även om jag snart verkligen måste börja ge mig på en städning så har dagen hittills i alla fall varit grymt mycket mammaledig.

Solig balkong.

Då var det dags!

Välkommen vår!

Idag får det kategoriseras som vår! Solen skiner och termometern visar +15 grader i solen.
Jag har officiellt överlevt typ 5 månader av vinter och detta tillsammans med en bebis. Man kan även konstatera att bebis har överlevt. Jag har lyckats hålla en bebis vid liv en hel vinter. Bra jobbat Erika!

Nu ska vi ge oss ut på promenad och även inhandla mat.
Vi får se om Elias är lika glad som mig för att det är vår. Han har ju nästan bara levt i vinterklimat så han kanske får en chock!
Innan idag när han låg bredvid mig i soffan och fick sol i ögonen blev han helt galen. Reaktionen var ungefär som om han fått syra i ögonen. Bebissolbrillor måste införskaffas!

Tips för nördar.

Åå jag måste dela med mig något!

Bloglovin!

Om man är som mig som läser en miljon bloggar om dagen så är det grymt.
På Bloglovin väljer man vilka bloggar man följer och sen när någon av dessa bloggar uppdateras så kommer de nya inläggen upp där.
Man slipper alltså gå in och kolla om en blogg uppdaterats eller inte.
Gratis och anonymt är det också för den delen.

Med risk för att låta som en riktig nörd (vilket jag är) har detta sparat mycket tid i mitt så pressade (hehe) mammaliv. Nu slipper jag surfa runt på den där miljonen bloggar jag läser hela tiden..

Och ja, jag vet att Bloglovin funnits länge och att jag är efter men bättre sent är aldrig.


www.bloglovin.com
(finns även som app).

Dubbelångest.

Ännu ett avsnitt av "En unge i minuten".
Även denna vecka framkallade det ångest hos mig, ångest för smärtan och allt annat för den delen också.
Jag kunde typ känna "smaken" av lustgasen i munnen.

Nytt för denna vecka är att även Chrille kände ångest. "Jag får ångest att tänka på att skaffa en till".
Trevligt att det framgick även för honom att det inte är superlätt och skönt att föda.

Aja. Dagens kommenterar:
* Lustgas är grymt. Man blir visserligen hög som ett hus men det är grymt skönt när man blir sådär riktigt hög för då känns det så om man försvinner ett tag från allt det onda. Det är även en bra ljuddämpare när man vrålar djurliknande ljud
* Ryggbedövning är inte riktigt så grymt jag trodde.
Visst det hjälper men det gör ju fortfarande ont. J-vligt ont!
Något som kallas för bedövning borde ju bedöva kan man ju tycka!
* Nyponsoppa hade varit grymt gott.

Jag fattar för övrigt inte varför det är så känslomässigt att se ett barn födas. Det tyckte jag innan jag fick barn också!

Simma simma.

Så idag har jag och bebis varit på babysim. Detta var ett omsim för alla som hade missat något tillfälle innan så man fick sysselsätta sig med vad man ville.

Eftersom det var Chrille som badade förra veckan då det stod dyk på schemat kände jag att det var lämpligt att även jag vågade mig på dyk denna gång. Så dök gjorde vi och okej gick det väl. Av någon anledning kändes det dock som om Chrille var lite grymmare än mig på bebisdyk. Efter typ 3 dyk så blev det dock ett väldigt misslyckat försök. När bebis kom upp över ytan igen var det ganska uppenbart att han svalt en del vatten och han var nu inte ett dugg nöjd längre.
Efter dykfloppen gick jag mest runt i bassängen med bebis krampaktigt tryckt emot mig. Han kom visserligen över det hela ganska snabbt men för mig var det hela mycket traumatiskt!

Dagens läxa: Chrille får ansvara för alla dyk!