Bebisförkylning är illa nu, mest illa någonsin tror ja.
Jag visste inte att ens sån liten människa kunde tillverka så mycket snor!
Med bebissnor kommer också stora praktiska problem, nämligen att få bort det.
I vanliga fall hade jag kanske bara kunnat låta det vara men när bebis har svårt att äta på grund av begränsade andningsmöjligheter gäller det att agera.
Vi börjar med att försöka torka bort lite. Det hjälper ytterst lite och redan här stöter jag på motstånd från bebis.
Steg 2, näsdroppar. Efter den nyligen genomförda torkningen blir bebis inte speciellt positiv när jag kommer i närheten av hans näsa utan försöker desperat röra på huvudet hela tiden så att det ska bli omöjligt att ge honom droppar. Efter en hel del spill på diverse platser i bebis ansikte lyckas jag. Resultatet, ingen större skillnad.
Nu gäller det att ta fram det tunga artilleriet nämligen Näs-Frida (snorsugen).
Bebis anar direkt oro och bättre blir det inte när jag får försöka sätta mig typ över honom för att hålla fast huvudet och armar (låter mycket värre än vad det är).
Anledning till fasthållningen är den hysteri bebis uppvisar under snorsugning och då är det omöjligt att genomföra processen.
I alla fall. Fasthållen bebis, låt oss börja.
Jag jobbar snabbt och effektiv. Bebis blir omedelbart hysterisk men här gäller det inte att falla för tårar utan slutföra sitt uppdrag.
Hela tiden ackompanjerad av bebisskrik genomför jag det jag ska och resultatet är strålande.
Bebis kan andas igen!
Hysterin är över omedelbart men jag börjar dagen med en svag illamåendekänsla då snorsugning inte är det mest fräscha man kan sysselsätta sig med på morgonkvisten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar