Paus.

Imorgon var vi på begravning hela dagen och idag måste jag jobba så det har blivit en viss bloggpaus.

Jag återkommer senare idag med full kraft.

Tjing!

Välkommen hem!

 Bebis har varit så otroligt ledsen nu i typ 10 dagar.
Han har mest sett ut såhär hela tiden:

Det tog mig en stund att förstå varför? Efter mycket funderande slog det mig! Bebis moster är ju i New York. Hans låga sinnesstämning beror självklart på detta!

Jag och bebis diskuterade det hela och han anförtrodde sig till mig att det varit den värsta perioden i hela hans liv. 

Hans saknad har varit så stor att han haft svårt att ens koncentrera sig på sina vardagliga sysslor.

Idag berättade jag för honom att hans moster kommer hem imorgon igen och fick följande reaktion:

När jag sedan berättade att hon förmodligen kan ha köpt en eller annan present till honom visste han nästan inte vart han skulle ta vägen:

Kom hem nu moster!

Stilstudie.

Har du någonsin undrat hur en bebis som precis druckit 225 ml välling till kvällsmat ser ut?

Äntligen ska du få svar på den frågan i följande video!

Tycker herr Bebis känns ganska nöjd faktiskt?!

Inte för att ta ut någon seger i förskott men efter 2 mycket framgångsrika matningar med välling idag vill jag påstå att jag tror att jag lyckats med "Projekt Välling".

Bebis suger helt plötsligt hela tiden på flaskan samt har då fått i sig en hel portion. Wow x 1000!

Imorgon bitti väntar dock eldprovet att försöka få bebis att vilja ha välling istället för frukostamning men om vi nu lyckas med det anser jag projektet lyckat och avklarat.

De du bebis, det kan inte kännas helt kul att förlora vällingskampen mot sin mor!

Friday fun.

Lunch i stan med Johanna och Sabine (plus bebisar) stod på agendan idag.

Vi kan dra följande slutsatser av dagen:
- Bebisarna börjar komma till den åldern då dom faktiskt bryr sig lite om varandras existens.
- Det är lite smådrygt att ha en bebis som bajsar 3 gånger på 2 timmar när det är långt till skötbord.
- Bebisar behöver inte dyra leksaker utan att leka med plastskedar är succé.
- Bebis som vägrar somna i vagnen är god anledning att lämna staden och åka hem.
- Mamma J är supergenomtänkt med smarta lösningar för hantering av bebisdisk. Eller snarare för allt bebisrelaterat.
- Mamma S är mycket påläst och vet typ allt om allt bebisrelaterat.

Där ligger jag i lä som supermom.

Trevlig dag helt enkelt!

Jag är galen.

Med en fortfarande halvrisig kropp tog jag mig an en riktig utmaning nämligen att träna.
Illamående på hög nivå precis innan pass och även en stund i början men det gav sig förvånansvärt fort och formen var ganska god.
Jag hämtade även ut mitt "pris" som jag skulle få för att ha tränat 2ggr/veckan i 12 veckor nämligen en svetthandduk och ett svettband.
Det var absolut värt 12 veckor slit att få sådana fina lila träningsaccessoarer. Jag kommer använda dom hela tiden nu. Not!

Rulla.

Jag kan konstatera att bebis verkar behärska det där med rullande nuförtiden.
Verkar dock mest som om han rullar utan något egentligt mål med vart han ska.

Rulla känns lite tidigt 2011 nu faktiskt, krypa är det nya svarta men bebis är ju tydligen lite efter gällande trender.

Välkommen åter.

Jag har återvänt från de krassligas land. Visserligen känner jag mig allt annat än helt återställd men jag anser att jag vill och måste göra så mycket idag så det finns inte tid att kurera sig ytterligare.

Efter att ha delat säng med bebis (och Chrille) några timmar under morgonen kan jag dock addera lite halvt ryggskott till min sletna nuvarande fysik.
Det börjar bli riktigt svårt att dela säng med bebis. Tidigare har problemet endast varit att han vill sova supernära vilket gett mig ytterst liten sovyta. Nuförtiden är han även otroligt vild (argsint) och när han vill gå upp (och jag inte vill gå upp) försöker han orsaka så mycket skada som möjligt på mig (dra i håret är en ny favorit) vilket gör att jag försöker skydda/gömma mig från honom. Det är dock svårt att gömma sig på en minimal sovyta.
Resultatet blir att jag typ ligger med halva kroppen utanför sängen och bortanför hans onda angrepp.

Dagens läxa: Att sova utanför sängen ger ryggskott-light.

Att den här lille är så ond, det kan man inte tro.

Stackars barn.

Jag har nog dragit på mig samma bacill som gäckade Chrille i början av veckan och har varit helt superhängig hela dagen.
Dagens läxa: Det är inte helt enkelt att ta hand om ett barn när man mår riktigt dåligt.

Den stackars bebisen har inte varit helt nöjd med att hans mor inte velat leka med honom konstant och visat sitt missnöje genom att gnälla och skrika i princip hela tiden.
Jag kan även konstatera att uppleva en missnöjd bebis under tiden man mår skit ligger inte på topplistan över de roligaste situationerna i livet.

Nu är Chrille hemma och jag ska försöka återhämta mig lite när jag har någon annan som kan roa bebis.

Bebis stirrar argsint mot mig för att tydligt visa sitt missnöje med mig.

Oj oj.

Man kan kanske tro att jag är ute och ränner för det mesta nuförtiden och ja, det stämmer.
Life is good och jag återkommer till det imorgon.

Puss puss!

Jag är ett geni.

Allt gällande välling gör mig typ irriterad men jag vägrar ändå ge mig. Efter ett dålig och ett ganska bra försök igår hade jag idag åter ett dåligt försök.
Jag började bli riktigt irriterad och uppgiven men blev helt plötsligt inspirerad.
Vad sägs om att göra en vällingsmoothie åt bebis?

Ny omgång välling fixades som sedan mixades tillsammans med mango. Resultatet blev alltså en kall vällingsmoothie.
Jag smakade av och tyckte faktiskt att det var ganska gott. Bebis smakade och han tyckte det var mycket gott (han sa tom "mmmm mmm")!
Mycket vällingsmoothie kom ner i bebis mage. En del med egen kraft och en del genom att jag i princip sprutade in i munnen med hjälp av nappflaskan.

Efteråt var jag sjukt nöjd. Dels över att bebisen verkade gilla något med välling i och del för att jag skapat ett lämpligt mellanmål*.
*Jag har haft mycket svårt att komma på lämpliga mellanmål innan även efter rigorösa googlingar.

Helt plötsligt byttes min glädje till oro. Man kanske inte får ge bebis vällingsmoothie? Jag kanske inte är ett geni?

Efter att ha dubbelkollat med min mamma kan jag nu iallafall konstatera: Jag är ett geni!

Här hänger vi.

Balkonghäng idag också. Jag hade egentligen tänkt att vi skulle iväg och lägga oss någonstans men fördelarna med att vara hemma vägde över.
Det är inte alltid så lätt att tillgodose bebis alla behov när man utomhus och speciellt för mig då jag alltid har en förmåga att glömma saker bebis behöver (t.ex blöjor, mat). Ja, jag är en amatör!

Hemma finns allting man kan behöva plus att är det för varmt för bebis kan han ligga precis innanför dörren under tiden jag sitter i solen precis utanför.
Nu har jag dock skapat ett eget solskydd till bebis så han ligger också på balkongen (i skuggan) och verkar ganska nöjd med tillvaron.
Jag är lite för varm och borde egentligen jobba men här ska det inte gnällas och jobb får vänta tills imorgon då det ska regna?

Här ligger jag och balkonghänger (och nej farmor, jag kan inte ramla ner)

Sleep tight.

Chrille känner sig sjuk och har checkat ut för dagen vilket i korta drag betyder att han ligger orörlig i soffan och försöker roa bebis genom att ropa "Hej hej", "Hej Hej", "Hej Hej" när bebis är uttråkad på golvet.

Bebis och Chrille stannade hemma från träningen idag och när jag var åter hemma så låg bebis och sov? Kl 20? Utan att ha ätit kvällsmat?
Nu är åtminstone bebis utfodrad för natten men i och med hans sena lur verkar han inte ha några som helst ambitioner på att sova inom den närmsta tiden.
Den där Chrille! Jag måste nog ge honom en lektion i bebisrutinerna!

Tjing tjing!

Borsta.

Vi drar till banken och bebis tycker det är viktigt att vara ren och fräsch dagen till ära.
Förutom ett nytt ombyte kläder så ville han gärna visa sina nya tandborstningsskills.

Schysst.

Någon gång när morgonsolen började skina kunde jag äntligen somna så när bebis någon sekund senare bestämde sig för att vakna kände jag att han inte var helt schysst mot sin gamla mamma.

Bebis är dock grym och kom snabbt fram till att hans mamma var trött och så även han så det slutade med att vi sov tillsammans med endast korta uppvaknanden tills även jag tyckte det var okej att gå upp.

Idag orkar vi inte oss iväg på äventyr då vi ska till banken i eftermiddag.

Den gamla mamman har placerat sig på balkongen i solen och bebisen är precis innanför balkongdörren i ett mer solfritt läge. Bägge är nöjda med läget.

Välkommen åter.

Min käre vän megainsomnia är tillbaks. Visserligen är megainsomnia's mindre onda bror mellaninsomnia på besök nästan varje dag och han kan jag hantera men megainsomnia däremot, han är inte att leka med.

Så kl 0.00 är jag trött, sjukt trött. En halvtimme senare så försöker jag aktivt sova. En halvtimme efter det ger jag upp. Jag tittar på Kalla Fakta, The Office, One Tree Hill. Mellan varje program försöker jag sova ett tag. Jag ger det en kvart, erkänner mig besegrad och tittar vidare på nästa program.
Nu efter galet många sovförsök tittar jag nu på Private Practice och känner mig piggare nu än vad jag varit på hela dagen.

Grattis Erika! Hoppas bebis vill gå upp riktigt supertidigt imorgon!

Stek stek.

Hej å hå vilken fin söndag.
Som tidigare sagt har det varit sol och bad (för vissa) på tapeten. Efter ett gäng timmar då jag kände mig som en stekt biff (jag är ju väldigt "biffig" hehe) och bebis började tycka att det var lite tråkigt så blev det dags för hemgång.

Väl hemma var det helt plötsligt megabråttom till babysimmet. 12 minuter innan det börjar lämnar vi hemmet.
Detta var dock inga problem för mig!
Jag vill gärna påstå att jag är mest effektiv i världen (om jag vill) så jag hann byta om på både mig och bebis flera minuter innan Chrille ens hann få ordning på sig själv.

Simmet gick sådär. Bebis verkade inte på dykhumör idag och efter en stund klamrade han sig fast vid mig som en liten apunge. Försökte jag få loss honom borrade han in sina små fingrar i mitt hår och var omöjlig att få loss. Ganska rart men inte speciellt utvecklande för hans framtida simkarriär.

Ut från simmet var jag så snabb att jag förmodligen slog det tidigare världsrekordet, om något sådant nu fanns.

För övrigt börjar jag bli ganska trött på babysim i och med att 50% av lektionen typ går ut på att sjunga låtar som jag inte kan (ska man på riktigt öva hemma i sitt sånghäfte?). 

Såhär ser bebis ofta ut nuförtiden i sin frustration att
inte nå och inte kunna förflytta sig.

Första.

Vilken amatör jag är, skitvarmt ute och jag har inte med mig badkläder.
Emma fick ensamt stå för årets första dopp. Nästa gång hänger jag definitivt på!

Sunny sunday.

Familjen Karlsson/Lindberg har placerat sig i Sannegården för en solig dag efter en sinnessjukt fin sovmorgon till kl 11.

Nu är det sola och picknick som gäller hela dagen. Fantastiska väder!

Gills det?

Ignorera den läskiga mannen i bakgrunden.

Jag skulle vilja säga att bebis faktiskt kan sitta utan stöd nu.
Okej, det är väl inte 100% tillförlitligt ännu för förr eller senare kommer han troligtvis ramla men för det första kan han nu sitta flera minuter samt om han tappar balansen lyckas han oftast återfå den själv (utan att ramla).

Jag vet inte vad den officiellt definitionen av att sitta utan stöd är men jag tycker nog faktiskt att detta borde få kvalificeras.

Skam den som ger sig.

Idag ansåg jag att det var rätt dag för att försöka sig på välling igen. Och ja, jag vet att bebis inte måste dricka välling men ur bekvämlighetssynpunkt ser jag gärna att han gör det och då jag inte vill amma honom tills han blir myndig (känns inte helt politiskt korrekt) ser jag gärna att han börjar gilla välling snart.

Efter vad som kändes som 200 minuter men kanske var 25 minuter hade bebis lyckats få i sig typ 75 ml utan någon som helst sura miner. Jo visst, det gick långsamt och sugtekniken är nästan obefintlig samt att portionen kanske var lite i underkant men i gick det i alla fall och inget har hittills kommit upp.
Framgång! Den där bebisen kanske har börjat fatta att hans morsa är sjukt envis och det är lika bra att ge upp motståndet.





Nu mer balkonghäng i och med att det gått 2,5 timme sen förra luren och bebis precis har somnat igen.

Wake up in the morning.

Efter gårdagens galej där jag fick i mig ett bra gäng öl och kom hem 2.15 var jag inte sugen på att hänga med bebis i ottan.
Som tur är har bebis en snäll far att leka med istället och efter det att pappa Chrille drog till jobbet återvände bebis till mig i sängen där vi gemensamt tog en förmiddagslur till kl 11.
Har jag nämnt innan att jag har en grym bebis?!

Nu har vi hunnit promenixa, handla mat och käka lunch. Min lunch = rostbiff och potatissalladsmacka vilket gjorde underverk för en seg mammakropp.





Nu typ exakt 2,5 timme efter bebis vaknade från sin förra lur somnar han i vagnen på balkongen. Lägger man honom i säng, vagn eller liknande efter 2,5 timme somnar han generellt inom kort.
Förresten, har jag nämnt att jag har en grym bebis?

Dyra unge.

500 spänn senare är bebis mest nödvändiga inköp fixade.
Om man hade fått önska hade barnmat kunnat vara lite billigare, alternativt att jag hade orkat göra min egen barnmat.
I och med att jag knappt lagar mat till mig själv samt att barnmatsindustrin förmodligen inte vill stödja min ekonomi så är inget av alternativen speciellt troliga.

Grattis Bebis 7 månader!

Nu räcker det. Jag vill inte att bebis ska bli äldre. Jag är som en gammal klyscha och säger gärna "-Tiden går alldeles för fort!" om och om igen. Men det är ju sant också.


Igår fick jag lite åldernoja (på bebis räkning) och började oroa mig för dagis och sådant där tjafs. Nu ligger visserligen dagis ganska eller väldigt långt fram i framtiden men ändå. Jag ska nog bli hemmamamma istället.


Okej, dags för summering av den föregående månaden.


När bebis var 6 månader trodde jag följande:

- Bebis sitter utan stöd?

- Bebis kryper?

- Bebis ammar endast 3(?) ggr per dag.

Man kan efter den spekulationen dra slutsatsen att jag inte har sådär jättebra koll.

Bebis kan sitta utan stöd men inte hur länge som helst och jag skulle inte våga låta honom sitta så obevakad om jag inte var intresserad av att kolla hur snyggt bebis kan ramla.

Bebis kryper inte!

Bebis ammar mer än 3 gånger per dag (snark).

Det som faktiskt har hänt under månaden är:

- Bebis ålar (i alla fall runt i en cirkel).

- Bebis sover hela nätter utan mat. Oftast från 21.30-08.

- Bebis har fått massa (allt är relativt) blont (?) hår.

Gällande bebis 7-8 månader drar jag till med följande gissningar:

(Satsa inga pengar på att det är rätt)

- Bebis sitter utan stöd (på riktigt).

- Bebis kryper (ja faktiskt så tror jag nog kanske det).

- Bebis äter 2 mål mat (riktig mat) per dag.

Jag hade även uppskattat om bebis kunde säga mamma för det hade varit trevligt att höra då och då.

I och med att bebis vokabulär för tillfället består av typ "Diiiiidididid", "Jäääyäyäyäy" och "Akakahhdndnska" så är jag inte speciellt hoppfull gällande den önskan.

Funny friday?

När nu tråkiga torsdag snart är slut ska jag göra allt för att säkerställa att det inte blir "Fruktansvärda Fredag" imorgon.

Idag har jag dock gjort såna där "braiga" saker som att jobba och träna vilket gör att jag i alla fall inte känner mig som en slacker. Hade jag även varit slacker på den tråkiga torsdagen hade denna dag gått till världshistorien som 2011's minst minnesvärda dag.

Imorgon ska solen skina, Chrille ska vara ledig och jag ska ut och käka (och dricka) gott med ett gäng mammor. Jag gillar nog faktiskt inte att kategorisera folk som "mammor" för det låter lite för tråkigt för min smak. Jag ska alltså ut och käka (och dricka) gott med ett gäng trevliga vänner. 

Vi säger så så länge.

Dom här däremot, dom kan man kalla slackers.
Jag blir dock lite orolig när jag ser denna bilden om bebis lever?

Looking good.

Efter en vecka med typ regn och snö så är jag åter igen redo för försommar och bättra på min nu existerande bränna.
Imorgon är jag ändå upptagen så det kan lika gärna vara snö då
men efter det ska solkrämen och bikinin fram igen!

Snart iväg för att träna och inte helt chockerande så är jag grymt opeppad. Syster är i New York och Chrille har lagt gymmet på is inför varvet så jag blir själv igen.

Jag är dock imponerad av min disciplin att ta mig dit även fast jag inte vill. Det ska jag nog fira med en kebab efteråt.

Frustration.

Bebis kan inte krypa ännu. Åla runt i cirklar funkar och rulla är också en beprövad form att transportera sig på men som sagt, inte krypa riktigt ännu.

Detta leder ofta till stor frustration hos bebis nuförtiden. Han vill så gärna ta till någonstans eller nå något men kan inte. Stackars bebis.
Snart så..

Repris.

Vi vaknar, jag är trött, jättetrött.

Vi leker i vardagsrummet. Vi sover förmiddagslur tillsammans i soffan.

Bebis vaknar från luren. Jag är fortfarande jättetrött, kan knappt öppna ögonen.

Fikan vi skulle på idag blir inställd. Vi har helt plötsligt inga planer under dagen.

Jag viker tvätt, tvättar, plockar ur diskmaskinen, bäddar sängen, ger bebis lunch.

Tråkiga torsdag! 

Som att cykla.

Nuförtiden kör jag inte mycket bil i och med att Chrille har snott mitt jobb och då också min bil. Hehe.

Så nu får jag förlita mig på den kommunala trafiken eller någon annans välvilja till att skjutsa mig.

Så som man kanske kan förstå blev jag mycket nöjd över att jag får låna min systers bil under tiden hon är i New York.

Jag har vetat om att detta en tid nu och har hunnit bli mycket nervös inför det faktum att köra bil. Eller rättare sagt, inte att köra bil utan att köra en manuellt växlad bil. Det var nämligen senast typ förra sommaren jag körde en manuell bil.

Jag har en förmåga att få ångest över såna där saker och tänka att jag inte kan/vill/törs. Jag har även delat min ångest med Elisabeth och Christian och bägge verkat tycka jag varit löjlig.

Så idag skulle jag då alltså köra bil. Jag hade egentligen ingen speciellt destination med min färd utan kände bara att jag måste köra idag för att inte bli uppäten av min nervösitet.

Så ut i bilen med bebis ("jag kommer köra ihjäl min bebis") och så körde jag iväg. 

Resultat: Fantastiskt! Jag är och har alltid varit en grym bilförare och det där med att köra en manuell bil ligger nog inom mina spetskompetenser!

Bebis går under stegar och får 7 års(?) olycka.

Då kör vi.

Borde vaknat med inre frid idag eftersom projekt lägenhet är klar. Verkligheten var dock huvudvärk och supertrötthet.

Jag och bebis förflyttade oss från sängen till vardagsrummet för lite morgonlek och efter en liten stund en mysig förmiddagslur tillsammans i soffan.

Nu försöker jag leta reda på alla grejor vi gömt undan för visningen så att det åter går att leva i lägenheten.

Slutet gott.

Den fruktansvärda dagen som ledde fram till kvällens förhandsvisning av lägenheten var en framgång.

Någonstans typ 10 minuter efter visning börjat ringde mäklaren och sa att vi hade fått ett bud på lägenheten, ett bud som vi var nöjda med.

1 timme senare sitter vi och skriver kontrakt med de nya köparna.

Lägenheten är alltså såld och vi ska vara härifrån den 7/10, vilket då är cirka en vecka efter det att vi ska ha fått vårat hus. 

Fantastiskt! Inga flera hysteriska dagar innan visning! Ingen mer ångest för osåld lägenhet! Ingen mer ångest inför 15% handpenning!

Slutet gott, allting gott!

Såhär glad blev bebis över den sålda lägenheten.

Crazy.

Jag försöker städa, plocka och stryka sängkläder. Bebis är allt annat än hjälpsam utan har verkligen gått in för att gnälla hela tiden han inte får uppmärksamhet.
Fantastiskt trevligt helt enkelt.
Om den intresserade köparen idag lägger ett bra bud är det nog den bästa dagen i mitt liv då det innebär att jag slipper genomlida 2 dagar av visningar framöver. Inge mer  hysterisk städning och röjning på ett tag i alla fall!

Dags för städpaus innan barnet får bestående men av hans stressade mor som inte ägnar honom tillräckligt med uppmärksamhet.

Skjut mig.

Ungefär 2 sekunder innan jag skulle iväg och träna kom mäklaren förbi. Han hade tydligen en mycket intressant köpare som gärna vill komma och kolla på lägenheten innan visning! Och det imorgon!
Panik! Hjälp!

Stressa, träna, stressa hem igen och nu grovstäda lägenheten.
Mitt i allt fick jag någon slags migrän och vet att det är massa kvar att göra men orkar inte.
Hade jag nämnt att jag längtar tills lägenhetsförsäljningen är klar?

What I didn't know del 15.

Jag hämtar lite inspiration från de Jennie tidigare "undrat" om och tänkte belysa första tiden med bebis lite.

Vi befinner oss i slutet av vad som känns som en evighet av krystande. Det svider som tusan i "den nedre delen" och vid varje värk bebis inte kommer ut känner jag att jag orkar verkligen inte ännu en värk.
Jag blir som besatt och känner att nu måste eländet ta slut. Jag börjar nu att krysta när jag inte har värk vilket barnmorskan informerar mig om att man inte får.
Nu känner jag ganska tydligt att något håller på att hända, något är på väg ut.
Efter kanske 2-3 värkar då bebis nästan är ute men när värken slutar åker in igen (det låter skumt, jag vet) så kommer han äntligen ut och jag fattar ingenting.
Jag kommer ihåg att jag inte fattade någonting och det första jag sa var "Vad hände?".
En person med mer koll kanske på direkten borde fattat att "Nu kom bebisen", jag tänkte bara att nu hände något och att det direkt slutar göra ont.
Från megamegaont till ingenting på 1 sekund!


Snabbt efter jag reagerat på att något hände kommer också bebis upp på min bröstkorg. Så där låg alltså helt plötsligt en bebis (hjälp!)! Han har inte sådär röd som jag tänkt mig utan ganska vit (vet inte varför) och ganska kletig.
Nu säger jag "Vad söt han är!" "Men vad äckligt han luktar!".

Söt? Kanske inte med facit i hand.

Jag tyckte just i den stunden att han var väldigt söt även fast han var vit, kladdig, en konformat huvud och verkligen luktade skitilla.
Lukten var lite instängt eller hur man nu ska beskriva. Unket kanske? Det kanske inte är så konstigt i och med att han legat därinne i massa äckligt vatten i nästan ett år.

Fräsch morsa?

Allt som hände sen på förlossningen är en stor dimma.
Jag skulle amma ganska snabbt där efter och det var typ som om barnmorskan förväntade sig att jag skulle veta hur man gjorde. Jag försökte själv (enligt typ efter hur man sett att det går till på film) men det gick inte så bra och efter lite positionsändring och hjälp lyckades jag i alla fall.
Sen tror jag att Christian skulle hålla honom.
Vi vågade knappt röra bebis då han var pytteliten och kändes hur ömtålig som helst så när vi skulle förflytta honom emellan oss visste vi inte hur vi skulle göra.
Det slutade med att Christian fick sätta sig i en stol och barnmorskan lyfte bebis från mig till Chrille.

Efter detta ska man föda fram moderkakan. Nu börjar barnmorskan snacka om att man åter igen ska krysta. Ordet krysta var inget ord jag ville höra just då men efter en ganska liten ansträngning (om man jämnför med vad man gjort innan) så kom den rackarns kakan ut.
Barnmorskan ville gärna visa upp den och använde ord som "Fin" och "Fantastisk" för att beskriva utseendet. Jag håller inte med.
Vi fick även ta med den hem om vi ville.
Vi avböjde det generösa erbjudandet.

Efter något stygn (gör inte alls ont) och ett krav på toalettbesök ("Du får inte låsa dörren, den måste vara öppen") var jag så trött att jag hade svårt att andas och fick sitta ett tag.

Någonstans här efter så märker jag att jag har något svart i ansiktet och bebis är också ganska svart.
Efter en kort stunds detektivarbete märker vi att bebis har bajsat i sin filt och är nu dränkt i bajs.
*Nyföddbebis-bajs är typ som svart kåda och är typ omöjligt att få bort.


Barnmorskan (tror jag i alla fall) hjälper oss att göra rent honom och sätter på honom en blöja (vi vågar inte byta en blöja på en sjukt lilla bebisen själva).
Vi väger (det borde vi gjort innan blöjan?) och mäter bebis och får sedan äta den omtalade brickan med smörsåsar.
Aldrig har O'Boy och macka smakat bättre!

Sen packade vi ihop hela familjen (bebis i någon skum barnvagn, jag i en rullstol och Chrille som packåsna) och åkte upp till BB.

Vad som händer på BB får vi ta en annan gång.

Överdos.

Jag har fått en total överdos av bebismys!

Det var dags för bebis eftermiddagslur och han var verkligen inte på gott humör. Jag fick alltså åter igen uppleva denna skumma motvilja till att somna.
Efter vad som kändes som hundra år då jag låg tillsammans med bebis i sängen och kämpade för insomning la jag bebis på mig själv och ganska snabbt somnade han.
Jag kände dock att jag inte hade lust att ligga där i en timme med bebis på mig så jag försöker supersmidigt flytta honom av mig. Resultat: Bebis vaknar och är skitsur igen!

Ytterligare 120 år senare med massa gnäll gav jag upp och gjorde om processen. Bebis får alltså åter igen använda mig som madrass och somnar igen.
Denna gången väntade jag många minuter tills jag ansåg att bebis sov djupt och smög smidigt därifrån.
Resultat: Framgång! Bebisen fortsatte sova!

Även om bebismys generellt är ganska mysigt så uppskattar jag inte 1 timmes insomningsprocesser.
Jag ska ta ett allvarligt snack med bebis när han vaknar.

Mysdag.

Bebis bestämde sig för att vakna lite tidigare i morse än vad som var önskat. När jag tog upp honom ur sängen och flyttade över honom till vår säng upptäckte jag att bebis var på grymt rart humör. Han låg där mitt emellan oss och gosade och skrattade en bra stund.

Vi tog senare en förmiddagslur tillsammans och även då supergosig bebis som ålade sig så han låg typ tryckt mot mig och kramades.

Nu, efter lite motstånd, har bebis somnar igen liggandes på mig och jag sysselsätter mig med megavardagslyx i form av att titta på film så här mitt på dagen.

Okej.

Enligt Elisabeths önskemål.

Bebis kanske är lik morbror Mattias?

Eller moster Elisabeth?

Mamma eller pappa?

Jadu lille bebis. Vem ser du egentligen ut som?

Och vad blir det av dig i framtiden?

Vi kan ju hoppas att du blir lik din far istället för att se ut som din entandade, hockeyfrillade, glasögonorm med pastellfärgade kläders mamma.

. Det gäller att kunna bjuda på sig själv ibland... Ett gott skratt förlänger ju livet.

Tuff skit.

Vi är åter hemma efter iskall (och ibland asvarm) promenad i Slottsskogen.
Jag lider av ett oskönt illamående och känner mig slö. Borde egentligen städa men har verkligen ingen lust.Bebis har varit onödigt övertrött en bra stund och efter en rejäl stund då jag försökte assistera honom till finfin eftermiddagslur gav han med sig.Jag och bebis är väldigt olika på det sättet. Om jag är trött så vill jag sova, jag välkomnar luren med öppna armar. Bebis däremot, han gnäller, bökar runt och på allmänt dåligt humör tills han till slut ger upp och accepterar luren.Han är skum den där rackaren. Sova är ju fantastiskt och inget man borde gnälla över.

Runt runt.

Frukost i stan följt av en promenix i slottsskogen. Tyvärr verkar sommarvärmen tagit en tillfällig paus så det blir ingen bränna att tala om idag.

Bloggmotivationen är fortfarande låg.

Sus.

Baksmällan är som bortblåst och så även snart dagen.
Nu är lilla familjen på spårvagnen på väg hem efter grilleftermiddag/kväll med trevligt sällskap.

Idag är bloggmotivationen oerhört låg (som kan märkas) men vi tar nya tag imorgon. Tjing!

God dag.

Jag har äntligen lyckats släpa mig upp ur sängen efter gårdagens galej.
Min förvåning var mycket stor i morse kl 9 när jag vaknade på golvet liggandes på Elias lekfilt med mitt täcke. I och med att jag lagt mig i sängen för att sova när jag kom hem och inte har något minne av att ha gått därifrån blev allt lite förvirrande ett tag.
Jag gick i alla fall tillbaks till sängen och somnade om.
Chrille åkte och tränade med bebis så jag fick fin sovmorgon och känner mig nu oförskämt fräsch.

Nu en liten solsting på balkongen innan det är dags att bege sig mot grillning.

Mama gone crazy.

Jag sitter alltså på en buss. På väg till stan. Ut alltså.
På hejad av Chrille, syster och Johanna är jag nu på väg till stan. Alldeles för nykter, ofixad och ful men ut ska jag.

Jag tror jag att jag officiellt kan säga att mitt liv som dygnetruntammandebebismamma är över.

Vi ses i dimman.

Samma lika.

Min bebis är fortfarande en liten plutt som ser exakt likadan ut som när han föddes. Det känns skönt att veta. Ingen får påstå motsatsen!
 Liten bebis for life!

Resultat vällingförsök 134.

En timme. Flera flaskor och jag tycker äntligen att vi börjar märka viss antydan till att bebis faktiskt suger på nappflaskan. Jag är nöjd, både över framgångarna och att jag inte gett upp även om det varit sjukt jobbigt.

Då händer det...

Jag och soffan ser ungefär likadana ut. 

Jag tror att bebis ville göra det väldigt klart för oss vad han tycker om välling (och mig kanske också för den delen).

Övriga ord är överflödiga.