Så nära men ändå så långt borta.

Att det alltid ska blåsa så fruktansvärt mycket i den här sablans staden.
Solen skiner och det är nog ganska varmt men det blåser så sjukligt mycket att det i princip är omöjligt att vara utomhus. Speciellt om man har en bebis som inte är helt superförtjust i att vistas i orkan.

Efter en kortare visit i staden för smärre fönstershopping är vi åter hemma och får hålla hos här tills det slutar (?) blåsa.

För övrigt tycker jag nu att det kan kallas för helg och jag (vi) har alldeles för ont om helgplaner. Måste genast åtgärda det.

Det skulle vara uppskattat om bebis hår kunde växa till sig
tillräckligt för att det kunde kallas för frisyr!