Okej, jag kanske överdrev liiiite men min bebis är i alla fall borta.
Chrille och bebis har precis åkt till Orust för att tillbringa kvällen och natten med bebis farmor och farfar.
Detta betyder alltså att jag för första gången ska sova utan min bebis samt vara ifrån honom flera timmar än någonsin tidigare. Mitt mammahjärta gör redan ont!
Förutom ångest av att vara utan min bebis fick jag även megaångest över att Chrille inte skulle kunna ta hand om bebis på ett tillfredsställande sätt och var tvungen att ge extremt övertydliga direktiv.
"När han varit vaken 2 timmar så behöver han sova!"
"Ska du bara ta med dig 2 blöjor?!"
"Har du med dig hans mössa?"
Jag är helt övertygad om att Chrille kommer lyckas hålla bebis vid liv ensam i typ 18 timmar men det är ändå jobbigt.
Detta innebär också att jag:
1. Inte kommer amma på typ ett dygn (aldrig någonsin hänt).
2. Få sovmorgon!
Jag har längtat och längtat efter bebisfri sovmorgon (och innan det gravidfri sovmorgon) i typ ett år (det var då det blev svårt att sova under graviditeten) och nu är det äntligen här.
Jag skulle dock inte vara förvånad om jag vaknar tidigare än någonsin imorgon bara för att men men, bara tanken att kunna få sovmorgon är nästan tillräcklig.
Kvällen ska tillbringas med Emma och Bati på La Sombrita (?) för finfin middag och några öl så det blir nog ganska bra utan bebis ändå.
 |
| Bebis, kom hem! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar