En återblick i Oktober.

"En unge i minuten" på TV4. Självklart måste man ju kolla. Alla liknande amerikanska och engelska program man sett stämmer ju inte riktigt överens med hur det funkar i Sverige ändå.

Jag får väldigt starka reaktioner av programmet märker ja.
Först gnäller jag, "Men hallå, sådär lätt hade inte jag det vid 4 cm".
Jag kommenterar förmågan att föda barn, "Tycker hon det där gjorde ont kommer hon dö sen".
Jag ifrågasätter, "Där sitter dom och fikar. Var det de barnmorskan gjorde när hon lämnade rummet?"
Jag är skadeglad ,"Aja, nu börjar det!"
Jag sitter också maniskt och kollar efter hur starka värkar dom har på CTG.n och kommenterar "Oj vilken liten värk".
Jag är helt enkelt ond och störig. Varför? Ja, det kan man ju undra!

Jag ryser i hela kroppen när någon får en värk då det nästan gör ont i mig själv.

När dom larmar för dåliga hjärtljud så gråter jag lite. Under min förlossning larmades det en gång på morgonen och helt plötsligt var det folk överallt och jag låg där och grät hysteriskt.
Det är hemskt att få höra "Vi har dåliga hjärtljud!". I mitt fall gick det dock bra och vi slapp kejsarsnitt men hemskt var det ändå.

Sen gråter jag lite till när bebisarna väl kommer
Även efter den bittraste dagen med den gnälligaste bebisen hade man ju gjort om det igen för att ha bebis här.
Och det är ganska coolt att man klarade det och har världens sötaste bebis som bevis på det!

Jämfört med min förlossning så var detta kort och smärtfritt men det kanske finns en viss chans att det beror på att detta är nerklippt till en timmes program också, sen måste man ju alltid vara värst.
Det var i alla fall värre än det såg ut på tv.

Det gäller att bjuda på sig själv. Jag med lustgas

Nykläckt bebis, no more pain,

Nykläckt söt bebis.