Att gå bananas får en ny betydelse gällande shopping när man ska ha/har en bebis.
Jag frågade min vän google många gånger under graviditeten vad man behövde köpa inför kommande bebis.
Jag skrev listor och började helt galet tidigt vilja köpa saker.
Jag lyckades dock hålla mig till efter mitt ultraljud med att köpa någonting och då blev det bara en body och ett par byxor.
Sen var jag faktiskt duktig och köpte ingenting (förutom barnvagn) innan vecka 30.
Men sen kom jag igång.
Allt var så viktigt att ha.
"Jag måste ha en amningskudde"
Även fast jag aldrig hade ammat och inte riktigt vet varför jag behövde det.
"Vi har inte köpt ett babygym ännu"
Fast Elias hade ingen nytta av det innan han var 2 månader ändå.
Jag tror jag lyckades köpa allt på mina listor innan han kom och tur var väl det för annars hade världen gått under.
Nu i efterhand fattar jag inte varför.
1. Man kan ju faktiskt köpa saker efter barnet är fött också.
2. Man har ju ingen aning om vad man faktiskt behöver innan bebisen kommer.
Nu efter Elias vill jag köpa grejer till honom hela tiden.
Jag går runt och ska hitta grejer till mig själv men det slutar alltid med "en söt body" eller liknande.
Jag säger ganska ofta till Chrille.
"Vi måste köpa XX till Elias"
"Elias behöver verkligen XX!"
Förra veckan behövde han ha allt som kan behövas inför han ska börja äta mat, panikbråttom!
Allt köpt fast han ska inte börja med mat på ett tag ändå.
Snart måste han ha en lekmatta och en gåstol.
Fast han kan ju inte ens sitta ännu.
Turligt nog har jag lärt mig att sansa mig lite i alla fall, men bara lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar