Chrille har fixat klart alla fönster och jag har suttit med en gnällig bebis. Det är söndag i korthet.
Elias har bestämt sig att imitera en nyfödd idag och vill äta varannan timme igen.
När han inte äter (och under tiden också för den delen) gnäller eller skriker han och känns allmänt missnöjd med livet. Jag hade uppskattat om han kunde vara lite mer kommunikativ så man slipper gå omkring och guppa honom och som ett fån upprepa:
-Vad är det?
-Vad vill du?
Nu har han i alla fall däckat, kanske (förhoppningsvis) för natten och mina öron försöker återhämta sig från bebisframkallad tinnitus.
Vi tyckte det var lämpligt med en promenix såhär kvällstid men jag bestämde att det kändes alldeles för kallt och ansträngande så Chrille ska ut och springa istället.
Man kan ju ändå inte börja motionera på söndagar så ingen ångest här inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar