I love my dad.

Igår kväll var en lille bebisen här hemma hysteriskt ledsen.
Förut hände detta ganska ofta och förmodligen var det för att han hade ont i magen.
Nu verkar grabben i alla fall ha fått ordning på sina tarmar och blir som sagt inte sådär hysterisk längre.

Tillbaks till igår, hysteriskt ledsen, otröstlig.
Han ligger i min famn och dreglar järnet och vägrar bli glad.
Sen kommer den där Chrille och tar honom och barnet blir tyst.
Schysst!
Här är man hemma med bebis hela dagarna och matar honom dygnet runt, och ändå är det pappa som är favoriten.
Det här ska jag komma ihåg..