Två dagar efter så är det ganska väntat också, speciellt om man är fruktansvärt otränad.
Men nu, dag tre, då kan man jag tycka att det borde gett sig.
Åtminstone tillräckligt mycket för att man ska kunna gå obehindrat.
Men här lunkar jag fortfarande runt och försöker undvika att lyfta eller böja benen.
Aja, imorgon är en annan dag.
Bebisen mår i alla fall bra. Han verkar ha repat sig från gårdagens kräkincidenter.
Han levde låda i babysittern en rejäl stund och sen blev det tyst.
Sen tittade jag dit och upptäckte detta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar